2347884 GT09136 Riksdagens protokoll 2005/06:136 Onsdagen den 7 juni 2005/06 136 2006-06-07 00:00:00 Svar på interpellation 2005/06:435 om vård av gravida missbrukare interpellationsdebatt 2522120C-B053-428B-BF5D-A6A4AE61F8BB 183 Statsrådet MORGAN JOHANSSON (s) s Fru talman! Jag tror att alla som någon har träffat ett barn, eller en vuxen för den delen, med ett fetalt alkoholsyndrom inte kan undgå att känna att det måste kunna förebyggas, att det måste vi ha kunnat göra någonting åt, likaså om man har sett en film, vilket jag har gjort, om ett barn som föds med heroinabstinens, som skakar redan när det kommer ur moderlivet. Det är klart att det är en fråga som är oerhört viktig. Samtidigt är det viktigt att vi gör rätt saker. Jag tror att man ska börja, när det handlar om vilka åtgärder man ska vidta, med att försöka nå kvinnorna tidigt, via barnavårdscentralerna och mödravårdscentralerna. Det gäller att se till att det finns resurser och en kompetens på barnavårdscentraler och mödravårdscentraler, att man klarar av att möta kvinnorna, att man klarar av att fråga på ett sådant sätt att man får riktiga svar, att man också klarar av att ta hand om de svaren sedan. Vi genomför därför - det är faktiskt ett konkret besked i interpellationssvaret - det stora projektet ihop med Familjemedicinska institutet. Vi gör särskilda utbildningsinsatser just mot BVC-personalen. Det är sjuksköterskorna och barnmorskorna framför allt som får den utbildningen. Det är helt avgörande att det finns. Det andra är att det också måste finnas en möjlighet till omedelbar vård i de situationerna. Vi talar om missbrukarvården. Det är klart att det ska vara noll väntetid för en gravid kvinna som har ett behov av vård och som vill komma in i vården. Hon måste komma in omedelbart utan väntetid. Den signalen har jag hittills när det gäller socialtjänsten. För runtom i landet har den här gruppen en oerhört hög prioritet. Det finns egentligen ingen väntetid, utan man kommer rakt in och får vård. Om det inte är så måste det bli så. För här kan man inte vänta en vecka eller två eller en månad eller två. Här måste man komma rakt in. Det finns faktiskt redan i dag tvångsåtgärdsmöjligheter enligt LVM. Det skriver vi också i interpellationssvaret. Det är tvångsmöjligheter som ibland tillgrips, men rättspraxis är lite olika över landet, vilket jag också snuddar vid i interpellationssvaret. Det finns en anledning att göra en bredare översyn av det. Jag kan bara nämna ett exempel. Jag hörde häromdagen, i måndags, hur man hade gjort. Man ville tvångsomhänderta en kvinna, men man tyckte inte att den lagstiftning som i dag fanns var tillräcklig för att göra det med hänvisning till barnets hälsa. I stället skrev man till länsrätten att man gör det, för om kvinnan föder ett barn som har skador kommer de psykiska problemen för kvinnan att vara stora, och då kan man med stöd av LVM för hennes skull, så att säga, göra ett tvångsingripande. Det var nästan ett sätt att gå över ån efter vatten. Det känns inte riktigt bra. Jag tycker inte att det känns bra att man måste göra den typen av skrivningar för att göra ett omhändertagande om det verkligen behövs. Det är lite synd att vi får upp interpellationsdebatten i dag. Faktum är att vi skriver på direktiv till ett uppdrag till Socialstyrelsen att göra en bredare översyn av tillämpningen av LVM. Det är en del av det, men vi hänger framför allt upp det på den bredare frågan hur man bemöter gravida kvinnor i missbrukarvården och i barnavården och hur man får stöd och hjälp. LVM:s tolkning är en del av utredningsuppdraget. 0473783431010 GT10435 N 2010-01-01 00:00:00 100487 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09136/#anf183