<anforande>
<dok_hangar_id>2347883</dok_hangar_id>
<dok_id>GT09135</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:135 Måndagen den 5 juni</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>135</dok_nummer>
<dok_datum>2006-06-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellationerna 2005/06:378, 381, 382 och 387 om Dawit Isaak</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>6D9A23EF-9269-4AF5-8537-F3C1B62598B6</anforande_id>
<anforande_nummer>77</anforande_nummer>
<talare>ANITA BRODÉN (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag vill också passa på att tacka för debatten. Jag vill tacka för utrikesministerns stora engagemang i frågan och för de svar som jag har fått ta emot å Cecilia Wigströms vägnar.
Under de år som Dawit Isaak varit fängslad har ett antal organisationer, enskilda och politiker från olika partier engagerat sig, och det nämnde också utrikesministern i sitt första anförande. Det kan därför i det här sammanhanget vara på sin plats att utröna vilken betydelse utrikesministern tillmäter det engagemang som har visats på olika sätt. Ger det UD mer råg i ryggen att agera när man upplever ett starkt tryck från många berörda?
</anforandetext>
<intressent_id>0977824845202</intressent_id>
<rel_dok_id>GT10378</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>100279</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09135/#anf77</protokoll_url_www>
</anforande>
