<anforande>
<dok_hangar_id>2347883</dok_hangar_id>
<dok_id>GT09135</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:135 Måndagen den 5 juni</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>135</dok_nummer>
<dok_datum>2006-06-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2005/06:377 om militärt samarbete med Israel</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>1869258C-593F-41F3-B7C6-B8329EBC69E9</anforande_id>
<anforande_nummer>58</anforande_nummer>
<talare>YVONNE RUWAIDA (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Den diskussion som utrikesministern förde när det gäller import av försvarsmateriel och hänsyn till handelspolitik kanske man borde ha fört på den socialdemokratiska kongressen. Det är ändå där som man fastslog att import och export ska ledas av samma moraliska principer.
När det gäller exporten är det naturligtvis en begränsning av den fria handeln. Den har man av tydliga elementära skäl. Det handlar om respekten för mänskliga rättigheter, respekten för internationell rätt och att Israel är i krig. Då ska vi inte exportera vapen. Det verkar däremot inte gälla för importen. Jag finner inte logiken i det. 
Den diskussionen borde, som jag sade, ha förts på den socialdemokratiska kongressen.
Jag vill ändå hävda att när man importerar vapen från det israeliska IMI innebär det att man ekonomiskt stöder den militära ockupationen. Att vara militär ockupationsmakt kostar pengar. Sverige stöder ju inte den militära ockupationen.
Det är viktigt att man inte med svenska pengar stöder militär, vare sig på den israeliska eller på den palestinska sidan. Jag tror att det är väldigt negativt att stödja vapen till de olika delarna.
När det gäller tidningsuppgifterna om att man från Ryssland, USA och Frankrike skulle ge den nya styrka som ska bildas med 1 500 personer vapen, ammunition och utrustning är det lite besynnerligt. Man har diskuterat mekanismen för humanitärt bistånd. Man har inte kommit fram när det gäller det. Folk lever i en fruktansvärt katastrofal situation på de palestinska områdena på grund av den bojkott som man har valt att genomföra. Samtidigt försöker man stödja en militär enhet. Det tycker jag är kontraproduktivt. Jag tycker att det är bättre att satsa på att människorna kan få mat, gå i skola och ha jobb. Jag tror att det har en bättre stabiliserande effekt än den här insatsen.
Det är fortfarande tidningsuppgifter, men jag tror ändå att det är utrikesministerns uppgift att gräva vidare i det. Ni kommer ju att träffas nästa helg i EU-sammanhang och diskutera den här frågan. Det är bra att man då har kollat upp vad det här innebär.
Jag har ju varit på de palestinska områdena varje år. För tio år sedan jobbade många i den civila sektorn. Det var väldigt få som var poliser och militärer. I dag jobbar väldigt få i den civila sektorn. Andelen människor som jobbar inom polisen och det militära har ökat. Det jag ser är en utveckling som jag har sett i en del andra fattiga länder där man har färre som jobbar med vanliga jobb och fler som har sin försörjning som polis eller militär. Det är väldigt destabiliserande. Jag är väldigt orolig för den utvecklingen och tycker att den är negativ. 
Eftersom centerpartisten gjorde ett angrepp på mig vill jag betona att jag är för fred och internationell rätt och för en palestinsk och en israelisk stat, en tvåstatslösning i enlighet med FN-konventionerna. Att då anse att man från svensk sida inte ska stödja den militära ockupationsmakten genom att stödja militärindustrin tycker jag är ett angeläget och lämpligt krav.
</anforandetext>
<intressent_id>0332753845811</intressent_id>
<rel_dok_id>GT10377</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>100260</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09135/#anf58</protokoll_url_www>
</anforande>
