2347883 GT09135 Riksdagens protokoll 2005/06:135 Måndagen den 5 juni 2005/06 135 2006-06-05 00:00:00 Svar på interpellation 2005/06:404 om ambassad i Tunisien interpellationsdebatt 729082B2-DCD5-4F2E-82CC-C4D9BB2E505B 17 Tredje vice talman HELENA HÖIJ (kd) kd Herr talman! Jag tackar utrikesministern för detta debattinlägg. Det känns som om vi ändå har samma grundsyn när det gäller vikten av en ambassad och betydelsen av en permanent närvaro i så många länder som möjligt, men inte minst i ett land som Tunisien. Men det är knapphetens stjärna - jag tror att utrikesministern använde det uttrycket - som har lett till denna situation. Som jag sade i mitt förra inlägg utvecklades Sveriges handel med Tunisien väldigt länge positivt. Men sedan ambassaden stängdes har den trenden brutits, och nu är den trenden i stället nedåtgående. Som exempel vill jag nämna Sveriges export till Tunisien som enligt SCB har sjunkit från nästan 1,3 miljarder 2001 till mindre än 700 miljoner förra året - och det på en marknad som växer med 5 %. Exporten borde ha kunnat fortsätta att öka. Ambassaden i Tunisien stängdes av budgetskäl, men jag skulle vilja påstå att det egentligen inneburit en ekonomisk förlust för Sverige som helhet. Precis som utrikesministern säger har vi sedan den 1 april i år ett kontor för att främja näringslivsutbyte i Tunis. Jag hoppas också att detta ska bidra till att utveckla det svensk-tunisiska ekonomiska samarbetet. Jag skulle också vilja lyfta in den så kallade Barcelonaprocessen i debatten. Den har som mål att skapa ett område runt Medelhavet med fred och stabilitet, delat välstånd och förstärkt samarbete i sociala och kulturella frågor. I samarbetet deltar förutom EU:s medlemsländer också tio Medelhavspartner, däribland Tunisien. Det här samarbetet är unikt genom sin betoning på gemensamma värderingar, såsom demokrati och mänskliga rättigheter. Tunisien har varit mycket aktivt i Barcelonaprocessen och var den första av EU:s Medelhavspartner att ingå ett associeringsavtal med EU. Det skedde redan 1998. Och Tunisien har tillsammans med Marocko, Egypten och Jordanien tagit initiativ till ett möte i Agadir 2001 för att visa på sin avsikt att arbeta för en frihandelszon för de arabiska Medelhavsländerna. Det är något som naturligtvis inte bara skulle gynna den ekonomiska utvecklingen i regionen, utan en sådan process skulle också bidra till att underlätta lösningen av de konflikter som finns i området. Och jag vill igen hänvisa till utrikesutskottet. De skriver i sitt betänkande att Barcelonaprocessen redan nu bidrar till att ge gynnsamma förutsättningar för ekonomisk och demokratisk utveckling bland staterna i södra och östra Medelhavsområdet. Utskottet betonar till exempel vikten av att de nordliga parlamenten prioriterar EMPA, alltså Europa-Medelhavs-partnerskapets speciella parlamentariska församling. Det är något som naturligtvis riksdagen måste ta till sig, men det här visar också på riksdagens betoning av att de nordiska länderna deltar i Barcelonaprocessen. Ett aktivt deltagande i Barcelonaprocessen från vår sida kräver också bilaterala kontakter och en förtroendefull dialog. Och här är jag tillbaka vid vikten av en väl utvecklad diplomatisk närvaro i Tunisien. Jag är tacksam för utrikesministerns principiella hållning men hade ändå hoppats att han här skulle kunna uttala en mer tydlig ambition för en full diplomatisk närvaro i Tunis. Jag delar nämligen inte utrikesministerns slutsats att det är en ekonomisk besparing. 0346261747912 GT10404 N 2010-01-01 00:00:00 100219 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09135/#anf17