<anforande>
<dok_hangar_id>2347883</dok_hangar_id>
<dok_id>GT09135</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:135 Måndagen den 5 juni</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>135</dok_nummer>
<dok_datum>2006-06-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2005/06:404 om ambassad i Tunisien</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>317DF355-BC3B-436E-9CB7-C45E97F0F79A</anforande_id>
<anforande_nummer>15</anforande_nummer>
<talare>Tredje vice talman HELENA HÖIJ (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag ber att få tacka utrikesministern för svaret. På min fråga vad han tänker göra för att vår ambassad i Tunis ska kunna öppna igen svarar han ganska kort och koncist att en uppgradering av vår diplomatiska närvaro i Tunisien för närvarande inte är aktuell. Men jag tror att han gjorde tillägget: beklagligtvis, som inte fanns i det skriftliga svaret.
Så det är väl ingen som blir förvånad om jag säger att jag är besviken över svaret. 
Jag hade för en tid sedan förmånen att leda en delegation från riksdagen till just Tunisien. Då gav företrädare för både Tunisiens parlament och dess regering uttryck för sin besvikelse över att Sverige 2001 beslöt att stänga sin ambassad. Jag kunde själv se hur frånvaron av en ambassad och en ambassadör på plats försvårar arbetet för vår ambassadör. Det är väl självklart att de diplomatiska förbindelserna försvagas när man stänger en ambassad, oavsett om det görs av budgetskäl eller inte. 
Sedan ambassaden stängdes har till exempel de svenska ministerbesöken och andra politiska högnivåbesök i det närmaste upphört, och den politiska dialogen har minskat såväl i frågor där vi har kritik, till exempel i fråga om MR-frågor, som i frågor där vi står på samma sida, och de är inte så få de heller, till exempel i internationella sammanhang. 
Som utrikesministern säkert vet har utrikesutskottet under en längre tid arbetat med ett betänkande om vår relation till den muslimska världen i EU:s grannskapsområde. Betänkandet var klart i mars, och där skriver ett enigt utskott "att den svenska diplomatiska representationen bör stärkas i den muslimska världen".
Jag utgår från att utrikesministern delar den bedömning som utrikesutskottet gör. Men mot bakgrund av det svar som jag har fått på min interpellation måste jag ändå fråga utrikesministern vilka slutsatser som han drar av riksdagens ställningstagande i detta betänkande.
Sverige var ett av de första länderna som gav sitt fulla stöd till Tunisien efter självständigheten 1956, och Tunisien var ett av Sidas första programländer. Biståndet har sedan efterhand ersatts med ett bredare samarbete, och Sveriges handel med Tunisien utvecklades länge positivt. 
40 år av framgångsrikt svensk-tunisiskt utvecklingssamarbete har också självklart gett upphov till ett omfattande nätverk och goodwill för Sverige. Och vi har kunnat använda vår nära relation till att lyfta fram till exempel bristerna i tunisisk MR-politik. 
Herr talman! Jag tycker att det är beklagligt att vi i Sverige, i stället för att än mer aktivt utnyttja de tillfällen som finns att främja förståelse och bygga broar med den muslimska världen i vår närmaste omvärld, har stängt ambassaden i Tunisien, ett land som vi har haft långa och goda relationer med. 
</anforandetext>
<intressent_id>0346261747912</intressent_id>
<rel_dok_id>GT10404</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>100217</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09135/#anf15</protokoll_url_www>
</anforande>
