<anforande>
<dok_hangar_id>2347882</dok_hangar_id>
<dok_id>GT09134</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:134 Fredagen den 2 juni</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>134</dok_nummer>
<dok_datum>2006-06-02 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Anpassningar till nya EG-bestämmelser om livsmedel, foder, djurhälsa, djurskydd och växtskydd m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>E5BE324E-006E-47E4-8FE3-2717E79F7C4E</anforande_id>
<anforande_nummer>86</anforande_nummer>
<talare>MARIE WAHLGREN (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Det finns två grundläggande skäl till att jag känner glädje över att Sverige, sedan relativt lång tid tillbaka, är medlem i EU. Det ena är att vi är medlemmar i den vision av ett fredligt, fritt och gemensamt Europa där vi har rörlighet för både människor och varor. Det andra är det som vi egentligen sysslar med i dag, nämligen att väldigt många lagar och regler blir bättre om vi beslutar om dem gemensamt i den större gemenskapen, EU.
För mig är det en jättestor fördel att jag som konsument kan känna samma trygghet med den korv jag köper i Skåne och med den 
pølse 
som jag köper i Danmark. För bönder i Sverige är det en jättefördel att de har samma regelverk som sina konkurrenter i hela Europa. Därför är det också mycket viktigt att vi, när vi nu försöker göra om den gemensamma lagstiftningen för svenska förhållanden, ser till att det görs på ett sätt som verkligen ger samma regler och likvärdiga villkor.
Det är också viktigt att implementeringen av dessa frågor i vardagen sker på ett sådant sätt att inte medborgarna tycker att EU pådyvlar oss en massa konstiga regler. I vår tillämpning av regelverket får det inte bli en distans mellan medborgare och lagstiftare på EU-nivå och i Sverige.
Jag vill ta upp ytterligare en sak, som egentligen inte har så mycket med betänkandet att göra. Jag tror att det skulle vara oerhört värdefullt om vi, när vi implementerar EU-lag, försökte göra det så lika som möjligt i hela Norden och tar hjälp av våra danska och finska kolleger. 
När jag nu har framfört mitt privata "för övrigt anser jag att Karthago bör förstöras" tänkte jag gå in lite mer på den proposition som regeringen har lagt fram. I huvudsak instämmer de flesta av oss i huvuddelarna av förslagen, men det finns bitar som vi vill lägga extra tonvikt på. Det handlar just om att få en tillämpning av lagstiftningen som får acceptans bland medborgarna. Det handlar om tydlighet, kunskap, kostnad och effektivitet och om att vi ska uppnå det i lagstiftningen.
Vad gäller tydlighet har vi påpekat att det när man nu byter termen "tillsyn" mot termen "kontroll" är viktigt att man får en förståelse för att detta bara är ett bytande av termer, inte av vad som innefattas i dem. I kontroll innefattas till exempel också rådgivning.
I fråga om kunskap är det viktigt att vi får en bättre uppbyggnad av kunskap hos de inspektörer som ska tillämpa lagen ute i vardagen. Det får inte bli sådana effekter som vi har sett, till exempel att man stänger skolkök och inte tillåter barnen att vara delaktiga i matlagning, vilket ju den här lagstiftningen tillåter, på grund av att bristande kunskap eller dålig tillsynsrådgivning från de ledande myndigheterna leder enskilda inspektörer att fatta felaktiga beslut. 
Nästa viktiga punkt handlar om kostnad och effektivitet. Det är inte rimligt att tillämpningen av lagstiftningen leder till att kostnaderna för företagen rusar i höjden. Det är inte rimligt om kommunerna använder den i och för sig acceptabla möjligheten att ta ut en avgift för kontrollen till att täcka andra kostnader än kostnaden för själva kontrollen. Vi har tyvärr på ett antal områden i Sverige sett att man just tar ut högre avgifter än vad som egentligen är rimligt. Därför behövs en tydlig och klar vägledning på detta område. Man behöver också markera skillnaden mellan kontroll och rådgivning och att man faktiskt inte ska ta betalt för rådgivning.
Till sist handlar det om effektivitet. Man måste ha en myndighetsstruktur som är effektiv. Vi tycker till exempel att det kunde vara rimligt att Livsmedelsverket också tog över tillsynen när det gäller foderanläggningar. Det finns ju ganska få foderanläggningar i landet men ganska många livsmedelsanläggningar, och kontrollsystemen för dem är ganska lika. Då kan man bygga upp en expertkompetens.
Fru talman! Låt mig avsluta med dessa ord: EU-lagstiftning är i grunden väldigt viktig på många områden. Vi får gemensamma regler och en möjlighet till lika villkor för både konsumenter och producenter i Europa, men när vi implementerar dem i Sverige måste vi göra på bästa möjliga sätt, för annars undergräver vi tilltron till den europeiska gemenskapen. Med detta vill jag yrka bifall till den gemensamma alliansreservationen nr 23.
</anforandetext>
<intressent_id>0195810270316</intressent_id>
<rel_dok_id>GT03128</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>100197</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09134/#anf86</protokoll_url_www>
</anforande>
