<anforande>
<dok_hangar_id>2347881</dok_hangar_id>
<dok_id>GT09133</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:133 Torsdagen den 1 juni</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>133</dok_nummer>
<dok_datum>2006-06-01 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Förstärkt meddelarskydd för anställda i kommunala företag</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>5DBF415C-291E-4F35-91C9-44E2319AC254</anforande_id>
<anforande_nummer>82</anforande_nummer>
<talare>GUSTAV FRIDOLIN (mp) replik</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag konstaterar bara att det blir lite dubbelt. Å ena sidan håller vi med varandra om att det är upphandlaren som har ansvaret för upphandlingen och att de villkor som gäller för upphandlingen självklart ska vara offentliga. Men å andra sidan håller vi inte med varandra om att det är fullständigt rimligt att vid upphandlingen kräva offentlighet av den som man upphandlar av. Jag tycker att det är fullständigt rimligt om skattepengar finns i en verksamhet, om vi från det allmänna handlar av en verksamhet, verkar genom en verksamhet och köper våra varor genom en verksamhet. 
Inom vissa sektorer är detta allt annat än en marginell företeelse. Titta på hur försvarsproduktionen eller den militära produktionen sker inom det här landet. Då kan man faktiskt ställa krav på offentlighet och på meddelarfrihet i upphandlingen.
</anforandetext>
<intressent_id>0238588409223</intressent_id>
<rel_dok_id>GT03162</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>99993</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09133/#anf82</protokoll_url_www>
</anforande>
