<anforande>
<dok_hangar_id>2347881</dok_hangar_id>
<dok_id>GT09133</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:133 Torsdagen den 1 juni</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>133</dok_nummer>
<dok_datum>2006-06-01 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Riksdagen i en ny tid</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>4D190908-3EB9-4C03-B5DF-D6DEA87444B1</anforande_id>
<anforande_nummer>7</anforande_nummer>
<talare>MATS EINARSSON (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag vet inte om jag bör fortsätta diskussionen om hur diskussionerna gick till i konstitutionsutskottet och i vår arbetsgrupp. Faran är att det blir ännu mer förvirrat i fråga om hur det gick till.
Jag kan bara deklarera att jag nog uppfattade situationen på ungefär det sätt som Ingvar Svensson redogjorde för, nämligen att man från socialdemokratisk sida mycket tydligt gjorde klart att det inte fanns utrymme för någon annan ståndpunkt än den som uttrycktes i reservationerna i Riksdagskommittén. Det var så jag uppfattade det.
Det är väldigt olyckligt om detta var en missuppfattning. Men vi var några som förstod det på det sättet, och därmed fanns i praktiken heller inte något reellt utrymme för sakdiskussioner kring någon ytterligare kompromiss.
Jag beklagar också att vi inte har lyckats komma längre och få en bredare majoritet för de här förändringarna och får väl ansluta mig till den brist på entusiasm som båda de föregående talarna har uttryckt här i talarstolen.
Till det som ändå föreslås. Det handlar om förhållandet mellan riksdag och regering. Göran Magnusson har alldeles rätt i att det är detta som är kärnan i de förslag som nu läggs fram vad gäller behandlingen av EU-frågorna. Där menar jag att det är så att i samma utsträckning som riksdagens utskott engagerar sig i olika politiska frågor, uttrycker ståndpunkter och gör bedömningar, i samma utsträckning som riksdagen blir mer aktiv på det ena eller det andra politiska området minskar naturligtvis i politisk mening det manöverutrymme som regeringen har i enlighet med parlamentarismens principer.
Den effekten får man alldeles oavsett om kammaren fattar några juridiskt bindande beslut eller inte. Därför menar jag att även den socialdemokratiska ståndpunkten, som ju innebär att man vill att riksdagen i större utsträckning ska engagera sig i EU-frågorna, i realiteten betyder ett något minskat politiskt manöverutrymme för regeringen.
Den sak som nu har kommit upp till diskussion, huruvida kammaren ska kunna ha en votering om ett sådant här utlåtande från ett utskott för att utröna om majoriteten i kammaren överensstämmer med den majoritet som finns i utskott, menar jag har ganska underordnad betydelse för problematiken. Vi gör ju också ett ytterligare klarläggande i utskottets betänkande om att detta inte innebär något som binder regeringen i juridisk mening. Jag tror att Göran Magnusson något överdriver de problem som skulle kunna uppkomma av detta.
Jag tror också att det är ofrånkomligt att riksdagen får en mer aktiv roll även i EU-frågorna, det vill säga i arbetet med att komma fram till olika ståndpunkter i EU-systemet, om jag uttrycker det så. I en formell mening ligger ju ansvaret för detta arbete på regeringen. Det är i den meningen fortfarande utrikespolitik, vilket är regeringens område och inte riksdagens.
Men i och med att EU-systemet ser ut som det gör och i och med att vi också har överfört beslutandemakt, lagstiftningsmakt i realiteten, till EU-systemet innebär det att regeringen ägnar sig åt lagstiftningsarbete, det vill säga det som egentligen, enligt doktrinen, är riksdagens område. Därför är det också ofrånkomligt att riksdagen och parlament i andra länder kommer att skaffa sig ett inflytande över regeringsarbetet i den mån det i realiteten handlar om lagstiftningsarbete. Så tror jag att det ser ut.
Vilka former som är de bästa för detta vet vi inte. Jag tror, precis som Ingvar Svensson, att man nog kommer att finna att detaljer på det ena eller andra sättet inte är hundraprocentigt utformade. Man kommer att få pröva sig fram, och praxis kommer att anpassas successivt under tiden.
Jag tror också, i och för sig, att det hade varit möjligt att göra ett något bättre utredningsarbete i de här frågorna. Men vi har rättat till något i konstitutionsutskottet, och jag tror att det är fullt rimligt att genomföra de förslag som nu läggs fram. Jag tror inte att det kommer att innebära några avgörande problem eller problem av sådan art att vi nu skulle avstå från att fatta de här besluten.
Jag ska säga något också om modellen med att kunna sätta in nya ledamöter i EU-nämnden. Det är kanske inte världens mest eleganta lösning, men det är ändå en lösning som i någon mån kommer åt de problem som mindre partier har vad gäller EU-nämndens arbete. Det är ett oerhört betungande arbete för de mindre partierna, med en ordinarie och tre suppleanter, eller vad det är, som alla är engagerade i sina egna ordinarie utskott.
Den modell som nu föreslås skulle helt klart innebära en viss lättnad och en bättre arbetssituation för de mindre partierna och göra det möjligt att på ett bättre sätt delta i EU-nämndens arbete. Därför tycker jag att det är ett bra förslag.
Slutligen förändringen av utskottsorganisationen. Även där är det på det sättet att det inte finns någon självklar lösning som är bättre än alla andra. Men det finns ett bestämt önskemål, återigen från de mindre partierna, om att minska antalet utskott för att göra det lättare för mindre partier att på ett bra sätt delta i utskottsarbetet. Nu tar vi ett litet steg i den riktningen. Jag menar att man borde kunna ta fler och större steg i framtiden. Men det här är i alla fall ett steg.
Det har sagts att det här inte är en naturlig sammanläggning. Nej, det är möjligt. Men det finns nog inte någon sammanläggning som i så fall är naturlig. Det kommer alltid att finnas gränsdragningsproblem, och det kommer alltid att vara så att åtminstone en del utskott inom sitt område har olika ärendegrupper som inte direkt hänger samman. Så måste det nog vara i riksdagsarbetet. Jag tror att den sammanläggning som nu föreslås är väl så god som någon annan. Jag tror att det är angeläget att man får åtminstone någon minskning av antalet utskott.
Därmed yrkar jag bifall till förslagen i utskottets betänkande.
</anforandetext>
<intressent_id>0548089226618</intressent_id>
<rel_dok_id>GT03100</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>99918</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09133/#anf7</protokoll_url_www>
</anforande>
