<anforande>
<dok_hangar_id>2347881</dok_hangar_id>
<dok_id>GT09133</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:133 Torsdagen den 1 juni</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>133</dok_nummer>
<dok_datum>2006-06-01 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Riksdagen i en ny tid</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>88B28A8E-1C57-4FAD-B222-F755D3D33F64</anforande_id>
<anforande_nummer>37</anforande_nummer>
<talare>GÖRAN MAGNUSSON (s) replik</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Det ligger nära till hands att i varje fall i väsentliga delar kunna instämma i vad Carl B Hamilton säger. Då kan man ju fråga sig om det behövs någon replik för att göra det. Men Carl B Hamilton har en så uttalad uppfattning om att det här inte är något bra förslag, och kritiken ligger ganska nära huvudlinjerna i våra reservationer. Då har jag en fråga: Vad är det för mekanik som ligger bakom att kommittén och även utskottsmajoriteten kan komma så fel? Vad är det för mekanik som ligger bakom detta? Vad är syftet? Vad är målet?
</anforandetext>
<intressent_id>0502770250503</intressent_id>
<rel_dok_id>GT03100</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>99948</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09133/#anf37</protokoll_url_www>
</anforande>
