<anforande>
<dok_hangar_id>2347881</dok_hangar_id>
<dok_id>GT09133</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:133 Torsdagen den 1 juni</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>133</dok_nummer>
<dok_datum>2006-06-01 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Riksdagen i en ny tid</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>568224A5-59F5-4F42-BD7E-B9DDA9F353C5</anforande_id>
<anforande_nummer>16</anforande_nummer>
<talare>GUSTAV FRIDOLIN (mp) replik</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Nu låter det som om Göran Magnusson tycker att ett beslut fattat av EU per definition är ett klokt och förnuftigt beslut. Det är väl, om något, en ganska extrem hållning. EU kan väl som alla politiska beslutsmaskinerier fatta både kloka och mindre kloka beslut. Det är i fråga om de mindre kloka besluten jag tycker att det är bra att Sverige agerar som en bromskloss. För att sålla dem från de kloka behövs en aktiv riksdag där de folkvalda representanterna för Sveriges folk får göra klart vilka ställningstaganden de har och hur de ser på olika frågor. Diskussionen om bundna mandat blir snarast en kvasidiskussion eftersom omröstningarna inte binder regeringen men gör klart för regeringen vad riksdagen tycker.
Fru talman! Jag har exemplifierat med flyktingfrågorna för att visa problemet med EU-nämnden, som jag uppfattar det i dag. Mitt problem med Göran Magnussons hållning är att han - det står så i den socialdemokratiska reservationen - vill rigga systemet på ett sådant sätt att regeringen får majoritet för sina ståndpunkter fler gånger än man har majoritet i sakfrågan. Jag läser meningen igen: "Helheten går förlorad när olika ledamöter deltar beroende på ärende, och vad en regering behöver stöd i är just övergripande helhetsbedömningar för nationens bästa."
Här har vi i grunden olika uppfattningar om hur riksdagen ska agera i EU-frågor. Riksdagen ska inte ge regeringen stöd för nationens bästa. Riksdagen ska göra klart vad man tycker, och den hållning i en sakfråga som har majoritet bland Sveriges folk genom dess valda ombud ska också vara den hållning som Sverige företräder i EU-arbetet.
Avslutningsvis har vi frågan om tvång. Det var tydligen jobbigt att jag använde det begreppet för att säga att alla utskotten måste arbeta med EU-frågorna. Det finns många tvång i det här huset. Utskotten tvingas arbeta med alla motioner som väcks. Vi tvingas stifta lagar när regeringen föreslår det - åtminstone behandla propositioner. Det är väl inte så konstigt att vi också tvingas arbeta med EU-frågorna när de berör så pass mycket av de lagar och andra beslut som gäller för folket i landet.
</anforandetext>
<intressent_id>0238588409223</intressent_id>
<rel_dok_id>GT03100</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>99927</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09133/#anf16</protokoll_url_www>
</anforande>
