<anforande>
<dok_hangar_id>2347881</dok_hangar_id>
<dok_id>GT09133</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:133 Torsdagen den 1 juni</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>133</dok_nummer>
<dok_datum>2006-06-01 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Offentliganställdas meddelarskydd</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund med statsministern</kammaraktivitet>
<anforande_id>3C40A62D-1162-4E07-921C-96FE92962AB3</anforande_id>
<anforande_nummer>104</anforande_nummer>
<talare>Statsminister GÖRAN PERSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Det verkar som att jag och Camilla Sköld Jansson är överens. Det är en speciell omständighet i det privata näringslivet. Det är en annan situation i den offentliga sektorn. Och så finns det, där mittemellan, en gråzon, säger frågeställaren, ett annat förhållande.
Det exempel hon tar upp upprörde ju oss alla. Det är klart att säkerhetsfrågor av den karaktären bör kunna diskuteras öppet, egentligen också i privat verksamhet. Det tycker jag känns självklart.
Låt oss komma tillbaka till detta och vara överens om att det inte är alldeles enkelt att göra gränsdragningen. Det är en principiellt knepig fråga, men den ryggmärgsreaktion vi allihop har är ju: Självklart ska man ha rätt att påtala den här typen av oegentligheter. Sedan ska det också kodifieras i en lagstiftning som respekterar privata företags egna intressen lika väl.
</anforandetext>
<intressent_id>0825004049003</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>100015</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09133/#anf104</protokoll_url_www>
</anforande>
