2347881 GT09133 Riksdagens protokoll 2005/06:133 Torsdagen den 1 juni 2005/06 133 2006-06-01 00:00:00 Riksdagen i en ny tid föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 62EC5DFE-776B-4903-9222-A33738FEECBE 1 GÖRAN MAGNUSSON (s) s Herr talman! Det här är en debatt som för mig och för Socialdemokraterna ter sig något annorlunda. Vi är i minoritet och står för ett antal reservationer, som jag yrkar bifall till. Dessutom är majoriteten i riksdagen - eller i varje fall majoriteten i konstitutionsutskottet - beredd att göra ett kraftigt avsteg från en princip som har gällt under lång tid och som jag hoppas kommer att gälla också i fortsättningen. Det är principen om spelreglerna för det demokratiska arbetet. Spelreglerna för arbetet här i kammaren ska det beslutas om under bred enighet - helst under konsensus, naturligtvis. Det som nu föreläggs riksdagen för beslut innebär att en del av de bestämmelser som finns i riksdagsordningen om arbetet i riksdagen och hanteringen av EU-frågorna, framför allt, ska beslutas om i strid med vad ungefär en tredjedel av den här riksdagen har för uppfattning om EU-frågornas hantering i riksdagen. Jag ser detta som ett nederlag för oss alla, egentligen. För egen del tvingas jag med stor besvikelse konstatera att man anser från majoritetens sida att man kan bortse från de, som jag ser det, sakligt tungt vägande argument som Socialdemokraterna har för sin inställning. Jag vill också slå fast att när det gäller uppfattningen om att det är viktigt att riksdagens ledamöter och riksdagen är djupt engagerade i EU-frågorna så råder det egentligen ingen oenighet. Det är om formerna för det som oenigheten finns. Jag tycker att det är viktigt att riksdagen och ledamöterna är engagerade. Beslutsfattandet inom EU är ju en del av beslutsfattandet inom det totala parlamentariska systemet där Sverige som medlemsland i EU deltar i beslutsprocessen genom regeringens medverkan. Det är oerhört viktigt att vi har ordning och reda, god kontakt och god förankring i de här olika frågorna. Invändningen från vår sida ligger alltså inte i ämnesområdet, utan framför allt i att EU-nämnden avlövas och i praktiken tas bort. Det har ju varit ett önskemål från flera partier. I gengäld ska utskotten direkt samråda med regeringen, och så ska EU-nämnden så småningom komma in på slutet då det hela egentligen i praktiken borde vara klart. Vi tror att det här är en dålig utgångspunkt för det förhandlingsarbete som regeringen ska utföra. De grön- och vitböcker som är försöksförslag, kan man väl säga, från EU-systemet ska då behandlas i respektive utskott. Respektive fackutskott ska sedan föranleda ett utlåtande till denna kammare. Man ska också på de här preliminära grunderna kunna diskutera och kunna ha ett meningsutbyte om vilka olika infallsvinklar som kan finnas på dessa tentativa förslag från EU. Så långt är det väl egentligen inte något större problem. Problemet uppstår när riksdagen dessutom ska votera om vilken ståndpunkt som ska gälla. Den voteringen ska utgå från förutsättningen att det är ett icke-beslut som ska fattas. Det är inte bindande för regeringen, det är inte bindande för riksdagen, och det är inte bindande för ett utskott. Men inför svenska folket ska riksdagen använda samma beslutsprocess som man använder för att lagreglera olika förhållanden. Jag tror att det ur demokratisk synpunkt kommer att te sig mycket märkligt att riksdagen fattar beslut och voterar och att det sedan i praktiken är ett icke-beslut. Jag föreställer mig att det måste stå på utlåtandena att de inte föranleder något bindande beslut för riksdagen. Jag tror att det här kommer att leda till avsevärda problem. Bland annat kommer det att uppfattas som ett riksdagsbeslut som regeringen har att följa. Detta kommer att hävdas av dem som är i minoritet och motståndare. Det kommer dessutom att försvåra och försvaga den svenska förhandlingspositionen i EU. Man ska vara på det klara med att EU är ett enda stort förhandlingsmaskineri där man får ge och ta. Att förhandlingsmotståndarna då kan referera till att riksdagen har sagt att det ska vara på ett visst sätt kommer att försvaga den svenska positionen. Det är inte en fråga om att försvaga regeringen utan det är att försvaga Sveriges möjligheter att hävda sig inom EU-systemet. Jag förstår inte varför majoriteten tycker att det är angeläget. Dessutom har Grundlagsutredningen redan i uppdrag att utreda förhållandet mellan riksdagen och regeringen, och det finns goda skäl att göra detta. Jag sitter själv i utredningen. Vi ska med engagemang ta oss an detta. Men här kommer nu riksdagen, om majoriteten står sig, att fatta ett beslut som rubbar relationen mellan riksdag och regering, som jag ser det. Det kommer möjligen att försvåra det parlamentariska läget på ett sätt som inte ligger i någons intresse. Jag anser alltså att riksdagen borde avstå från att fatta det här beslutet och överlämna frågan till Grundlagsutredningen för närmare överväganden. Det utesluter på intet sätt att utskotten engagerar sig i grön- och vitböcker, har ordentliga debatter, öppna utfrågningar och på olika sätt visar vilka ståndpunkter som kan finnas. På så sätt bidrar man till debattkvaliteten och kan visa olika input och infallsvinklar i de här frågorna. Det är inte så att den socialdemokratiska ståndpunkten leder till att riksdagen inte har möjligheter att engagera sig, utan det är just detta icke-beslutsfattande som vi har den stora invändningen emot. Herr talman! Det finns här också förslag om att slå samman två utskott. Det är resultatet av mångåriga överväganden i Riksdagskommittén, där man har haft till uppgift att logiskt försöka placera ärendena i olika utskott, sammanhang och annat och möjligen också minska antalet utskott. Resultat blir att man slår samman två i praktiken oförenliga utskott, nämligen bostadsutskottet och lagutskottet som får en ärendeuppsättning som inte har något logiskt samband. Sammanslagningen av de här två utskotten svarar inte på någon punkt emot det som har varit avsikten med att överväga utskottsorganisationen och ärendeindelningen. Det är möjligen en restpost av vad en majoritet i Riksdagskommittén kunde åstadkomma. Vi ställer oss därför avvisande till det förslaget från konstitutionsutskottet och den bakom det liggande Riksdagskommittén. Vi har ytterligare ett par reservationer som hänger samman med genomförandet, ärendefördelningen, utgiftsområden och annat. Jag har yrkat bifall till dem. Den ena är villkorad av hur det går med en annan reservation, men jag ska inte närmare gå in på det. Herr talman! I stället för att vara i opposition vill jag använda min sista minut till att säga att det är trevligt att kunna tala om ett område som behandlas i Riksdagskommittén och det här förslaget där det inte, numera i varje fall, råder någon oenighet, och det handlar om jämställdhetsarbetet i riksdagen. Det har också behandlats i Riksdagskommittén. Bakom den behandlingen ligger en skrivelse från socialdemokraterna i riksdagen om att riksdagen måste engagera sig mer i jämställdhetsarbete. Utgångspunkten är att jämställdhet inte är en fråga om lika många av vartdera könet i det parlamentariska arbete i riksdagen, utan det har en mycket vidare aspekt, nämligen förhållningssätt och hur man fungerar i olika relationer. Bakom skrivelsen låg kritik som handlade om att någon ordförande i något utskott hade använt så kallad osynlig härskarteknik mot några kvinnliga ledamöter. Riksdagsstyrelsen har behandlat detta, och det finns ett handlingsprogram med 15 punkter för att åstadkomma en bättre jämställdhet. Vi kan konstatera att riksdagen i Sverige i flera avseenden är ett av de mest jämställda parlamenten i världen, men det säger kanske mer om jämställdheten i andra parlament än om jämställdheten i det svenska parlamentet. Det finns alltså en hel del att åstadkomma. Förslaget i det här sammanhanget - och det hälsar jag med tillfredsställelse - är att riksdagsstyrelsen ska göra upp en handlingsplan för varje mandatperiod för att åstadkomma en bättre jämställdhet och fokusera på ett jämställdhetsarbete som leder till att män och kvinnor verkligen är, och upplever sig vara, arbetande under samma förutsättningar och på jämställd fot i det svenska parlamentet. Jag tror att det har ett stort värde för arbetet i sig, men det har också ett stort symbolvärde för jämställdhetsarbetet över huvud taget. 0502770250503 GT03100 N 2010-01-01 00:00:00 99912 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09133/#anf1