<anforande>
<dok_hangar_id>2347874</dok_hangar_id>
<dok_id>GT09126</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:126 Torsdagen den 18 maj</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>126</dok_nummer>
<dok_datum>2006-05-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Kommunal demokrati och kompetens</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>51388AF7-9DD9-46AA-BF6F-20A51DBD6307</anforande_id>
<anforande_nummer>118</anforande_nummer>
<talare>PÄR AXEL SAHLBERG (s) replik</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag tycker att det är precis de här frågorna som det handlar om. Möjligen skulle vi - och det får väl ni chans till i fortsättningen - gå lite djupare in i den här frågan. När det gäller det problem som Helena pekar på delar jag analysen, men lösningen är knappast att det är minoriteten som ska bestämma.
Det är det här som är själva maktutövningens problem, att den faktiskt skapar förlorare. Jag menar därför att en majoritet alltid har ett stort ansvar för helheten. Men man kan inte lamslå systemet genom att hävda att det är någon annan som ska fatta beslut eller att det finns ett godare sätt att fatta beslut. Till slut måste man luta sig tillbaka mot spelreglerna och säga att det här var majoritetsbeslutet, och då måste man hantera minoriteterna på ett rimligt sätt.
Jag tycker därför att principen och frågorna är väldigt viktiga, men lösningen, som Helena Höij står bakom i den här reservationen, är inte ens en gång svar på frågan.
</anforandetext>
<intressent_id>0476457225115</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01KU26</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>99391</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09126/#anf118</protokoll_url_www>
</anforande>
