<anforande>
<dok_hangar_id>2347872</dok_hangar_id>
<dok_id>GT09124</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:124 Tisdagen den 16 maj</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>124</dok_nummer>
<dok_datum>2006-05-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Reformerad styrning och förvaltning för försvaret</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>B514A1E3-DB32-49AF-BBA8-FA27429714CC</anforande_id>
<anforande_nummer>46</anforande_nummer>
<talare>ERLING WÄLIVAARA (kd) replik</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag har ingen annan åsikt än försvarsministern när det gäller 1325 och att vi behöver fler kvinnor i försvaret.
Det är ändå tydligt att kvinnorna när de mönstrade fick en uppfattning om vad det här innebar. När de nu hoppar av säger de: Det var inte det vi trodde att det var. Det var alldeles för påfrestande.
Min fråga kvarstår: Hur ska man kunna bli så exakt som möjligt i fråga om de uppgifter som de får vid inmönstringsförfarandet? Borde inte - det här är en ledande fråga - Försvarsmakten ha ett större inflytande vid inmönstringen?
</anforandetext>
<intressent_id>0205071690103</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01FöU11</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>99022</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09124/#anf46</protokoll_url_www>
</anforande>
