<anforande>
<dok_hangar_id>2347872</dok_hangar_id>
<dok_id>GT09124</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:124 Tisdagen den 16 maj</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>124</dok_nummer>
<dok_datum>2006-05-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Reformerad styrning och förvaltning för försvaret</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>B58567F7-D1D5-4E60-875F-E683007D3591</anforande_id>
<anforande_nummer>25</anforande_nummer>
<talare>ESKIL ERLANDSSON (c) replik</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Även i detta replikskifte fabulerar Lars Ångström. Vi inledde tillsammans med dåvarande regering den omställning som blev en följd av att världen förändrades i och med att Berlinmuren föll, Warszawapakten upplöstes och Sovjetunionen föll sönder i sina beståndsdelar och så vidare. Vi gjorde det i en takt som hotbilden tillät på ett balanserat och förnuftigt sätt.
Jag vill påstå att besluten togs på ett sätt som gjorde att både personal och vårt land kände sig trygga i motsats till hur det blev när regeringen blev satt i det gisslandrama som jag har försökt beskriva under dagens debatt.
Jag ser alltså inget motsatsförhållande, som Lars Ångström försöker påstå, i att vi förändrar och gör det på ett sätt som gör att människor är med oss. Lars Ångström vill tydligen ha människor emot sig. 
</anforandetext>
<intressent_id>0465398691116</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01FöU11</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>99001</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09124/#anf25</protokoll_url_www>
</anforande>
