<anforande>
<dok_hangar_id>2347872</dok_hangar_id>
<dok_id>GT09124</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:124 Tisdagen den 16 maj</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>124</dok_nummer>
<dok_datum>2006-05-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Reformerad styrning och förvaltning för försvaret</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>74B8DE6F-95EF-4988-9094-A23B1F47E41A</anforande_id>
<anforande_nummer>12</anforande_nummer>
<talare>ESKIL ERLANDSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag tänkte använda en del av tiden i den här debatten till några reflexioner i anledning av betänkandet. En sådan är inledningsvis att i betänkandet påtalar utskottet för andra gången under det här verksamhetsåret att det är angeläget att vi får fler anslag än för närvarande, vilket skulle förbättra den här kammarens, alltså riksdagens, möjlighet att utöva den makt som är en av kammarens viktigaste makter, nämligen finansmakten.
Med anledning av detta skulle jag gärna vilja fråga försvarsministern, som är närvarande här i kammaren, hur den nuvarande regeringen hanterar det här uttalandet. Har man för avsikt att göra något i detta avseende? 
Herr talman! Skattepengar ska användas effektivt. Det är vår uppgift som förtroendevalda att bidra till en effektiv användning av inbetalda skattemedel. Varje bortslösad krona är en bortslösad krona för mycket. Den här principen är en viktig del av hur jag förhåller mig till mitt uppdrag som riksdagsledamot. Det var en viktig princip när jag var engagerad i kommunpolitiken hemmavid och det är en viktig princip i mitt arbete med försvarspolitiken. Det är därför ingen högoddsare att jag i dag understryker att Centerpartiet strävar efter att få ut så mycket som möjligt av de pengar som vi satsar på Försvarsmakten. 
Ett problem som vi ser i dag är att vi i Sverige har alltför höga fasta kostnader i försvaret, kostnader som går till förvaltningar och staber. Mer pengar måste ut till de verksamheter, de förband, som är satta att försvara Sverige och att försvara och upprätthålla freden i internationella sammanhang. En titt på våra nordiska grannar är fullt tillräcklig för att förstå att vi i Sverige inte använder pengarna tillräckligt kostnadseffektivt. De, alltså våra nordiska grannar, har såväl nationellt som internationellt fler förband insatta än vi har i Sverige. Det har de trots att de har betydligt lägre anslag. Därför är vi principiellt positiva till att regeringen lägger fram förslag om förändringar avseende hur försvaret ska styras och förvaltas. Pengar måste helt enkelt fördelas på ett annat sätt, fördelas om.
Herr talman! När vi, partierna i alliansen, försökte förhandla fram en bred försvarsuppgörelse under 2004 hade vi insatsförmågan i fokus. Nu vet alla att försvarsuppgörelsen aldrig blev någon bred försvarsuppgörelse utan att den snarare utvecklades till ett gisslandrama, där vänsterpartister och miljöpartister dikterade villkoren för regeringens försvarspolitik. Det har lett till att försvars- och EU-motståndare bestämmer hur det svenska försvaret ska utvecklas - eller inte utvecklas. 
Det är tydligt att den grundläggande basen för försvarsbeslutet 2004 har havererat, och jag är inte förvånad. Detta kan leda till att förstärkningen av insatsförmågan uteblir och att försvarets komplicerade omställning försenas. Problemet är att förslagen som regeringen lägger fram innebär att pengarna omfördelas för sent. De föreslagna besparingarna görs inte i tid, och pengarna riskerar att inte komma i tid så att vi uppnår de uppsatta målen 2008. Detta leder alltså inte till att vår insatsförmåga stärks, vilket var avsikten och grunden i försvarsbeslutet 2004.
Herr talman! Jag nämnde tidigare den omställning som försvaret genomgått och fortfarande genomgår. Under hela den politiska processen i detta arbete har vikten av god analysförmåga understrukits av många, inte minst experter på området, analysförmåga rörande utvecklingen i vårt närområde och i andra delar av världen. 
Kanske är detta det allra viktigaste att upprätthålla framöver med vårt nuvarande försvar, att vi vet vad som händer när det händer. Sverige måste ha en god kompetens för att inhämta och analysera information avseende vad som sker runtomkring oss. Det är nödvändigt för att försvaret ska kunna följa den säkerhetspolitiska utvecklingen. Hotbilderna är föränderliga, och försvaret måste vara kapabelt att följa med när förändringar sker. Detta är något vi måste försäkra oss om när omfördelningar av pengar görs. Analysförmågan är Försvarsmaktens kikare ut mot omvärlden och i omvärlden. Den kikaren är en vital pusselbit i Sveriges försvarsförmåga.
Herr talman! När man talar om styrning av Försvarsmakten börjar diskussionen i riksdagen. Riksdagens insyn och möjlighet till uppföljning är av största vikt för en god styrning av den här myndigheten såväl som de andra myndigheterna. Riksdagens beslut ligger till grund för försvarets utveckling. Det är därför viktigt att stärka riksdagens finansmakt. Detta kan bland annat ske genom tydliga anslag och utvecklade syften kopplade till dessa. Med anledning av detta, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 1.
</anforandetext>
<intressent_id>0465398691116</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01FöU11</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>98988</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09124/#anf12</protokoll_url_www>
</anforande>
