<anforande>
<dok_hangar_id>2347869</dok_hangar_id>
<dok_id>GT09121</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:121 Torsdagen den 11 maj</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>121</dok_nummer>
<dok_datum>2006-05-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Minoritetsfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>DAA96E09-26F2-4625-AB75-A9383FFF5BAA</anforande_id>
<anforande_nummer>10</anforande_nummer>
<talare>PÄR AXEL SAHLBERG (s) replik</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag tror inte att vi ska tala om att det är så olyckligt att det är så olika. Det kommer det alltid att vara, därför att förutsättningarna är så olika, inte minst skillnaden mellan de språk som är geografiskt ganska väl samlade och de som är spridda. Dessutom är språken i sig väldigt olika. I något fall är det ett tämligen enhetligt språk, men i andra fall är det nästan inte ens ett språk, utan varianterna av det är så enormt olika. 
Vi får inte bortse från verkligheten. Här finns problem. Den geografiska spridningen är ett, utvecklingen av språken kan vara ett annat och tillgången till lärare ett tredje, men ambitionen är ju klar och gemensam. Vi ska flytta fram positionerna. Men att stå här och liksom klaga över att så litet eller, som det låter, nästan inget har gjorts tycker jag är orättvist. Men visst finns det fler erövringar att göra på det här området.
</anforandetext>
<intressent_id>0476457225115</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01KU19</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>98718</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09121/#anf10</protokoll_url_www>
</anforande>
