<anforande>
<dok_hangar_id>2347868</dok_hangar_id>
<dok_id>GT09120</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:120 Onsdagen den 10 maj</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>120</dok_nummer>
<dok_datum>2006-05-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Reformerad hyressättning</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>2FB76167-DAB6-436C-BCBB-2C64D6C5830B</anforande_id>
<anforande_nummer>85</anforande_nummer>
<talare>MARIETTA DE POURBAIX-LUNDIN (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag vill så här inledningsvis göra klart att det som jag kommer att framföra under de närmaste minuterna är från verkligheten. Eventuella likheter med en viss känd sketch är en ren tillfällighet, en slump och helt oavsiktliga.
Året var 2001. Det började bli ont om kostymer - speciellt uthyrningskostymer. Det producerades väldigt få kostymer. Då bestämde sig Engman, som representerar dem som hyr kostymer, Birgersson, som representerar dem som hyr ut kommunala kostymer och Eriksson, som representerar de privata uthyrarna av kostymer, att sätta sig ned för att hitta en lösning.
Alla tre var överens om att hyreskostymerna var hotade och alla tre hade ett gemensamt intresse av att det skulle produceras fler kostymer för uthyrning. Alla tre var också överens om att dagens system gjorde det svårt för dem som producerade kostymer att veta om hyrorna skulle täcka de kostnader som de hade haft för produktionen. När någon hyrde en kostym så kunde han eller hon i efterhand komma och säga att kostymen blev för dyr, och då blev uthyraren tvungen att sänka priset. I ett sådant läge valde de flesta kostymproducenter att producera kostymer som man sålde, och inte hyrde ut.
Alla tre var också rörande överens om att det behövdes fler kostymer för uthyrning. De var överens om att lagstiftningen behövde ändras, och de var överens på fyra punkter:
Hyran för nyproducerade kostymer skulle gälla i tio år om de som hyrde ut den var överens med dem som representerar dem som hyr. Om man inte blev överens skulle kostymnämnden få avgöra skäligheten i hyran.
De var också överens om att hyressättningen för kostymer som redan fanns behövde ses över.
De var överens om att det måste kunna göras tillval och frånval när det gäller hur kostymen skulle se ut. Ska det vara extra fickor, en annan färg eller en annan kvalitet?
De var överens om att kostymnämnden skulle göra en skälighetsprövning av uthyrningspriset och vara mycket noga med att tala om vad som låg till grund för beslutet.
2003, efter många långa diskussioner tillsammans, lämnades en beställning med ett mönster enligt det jag nyss beskrev - den så kallade trepartsöverenskommelsen. Det var en unik överenskommelse. Den lämnades över till mäster Perssons lärling Lövdén.
Lärling Lövdén tillsatte en utredning för att se vilka lagändringar som skulle kunna behövas för att fler uthyrningskostymer skulle produceras - allt enligt önskemål från Engman, Birgersson och Eriksson.
Knappt hade utredningen börjat förrän Birgersson och folk som jobbade för Engman började springa till mäster Persson och fråga hur det gick. Så här kunde det låta: Mäster Persson - det blir väl ingen kostym med väst? Och det är väl vi som får sista ordet när det gäller uthyrningspriset? Vi vill ta tillbaka en del av mönstret! Mäster Persson mumlade något om att det här sköter ju lärling Lövdén, så vi får se vad som blir kvar.
Fast en gång gick de faktiskt dit alla tre tillsammans och frågade hur det gick med det här med tillval och frånval, för det ville de ha. Nu befarade de att det inte skulle bli någonting av det.
Och, mäster Persson, vi får väl välja färg, antal fickor och kvalitet?
Vi får väl se vad det blir kvar, mumlade mäster Persson.
När utredningen var klar blev den tänkta eleganta uthyrningskostymen inte lika elegant. Västen var borta. Möjligheten att välja till och välja bort krage och fickor och färg hade gjorts så komplicerad att ingen förstod riktigt hur det skulle gå till. Borta var möjligheten att få uthyrningspriset prövat om man inte var överens. Nu skulle de som representerade dem som hyr vara de som via ett veto skulle kunna säga ja eller nej. De som producerar kostymerna hade ingen talan.
Under tiden blev lärling Lövdén hövding, och mäster Persson utsåg lärling Sahlin. När hon väl skulle presentera förslaget för riksdagen var det inte så mycket kvar av kostymen. Det var inte så mycket kvar av den ursprungliga beställningen. Det är inte säkert att förslaget är tillräckligt för att det ska produceras fler kostymer för uthyrning. Risken finns att det bara kommer att produceras kostymer för försäljning som folk kan äga. Någon skulle med fog elakt kunna säga att det bara bidde en tumme.
Det som skulle ha kunnat bli en fantastisk produkt blev en halv kostym, bara en kavaj utan möjlighet att välja till väst, och där en part har vetorätt.
Men som sagt, det är bättre än ingenting. Jag hoppas att det ska produceras fler kostymer. Och eftersom vi inte är i Mosebacke monarki utan i Sveriges riksdag handlar det naturligtvis inte om kostymer utan om lägenheter.
Herr talman! Nyproduktion av bostäder har under lång tid legat på en väldigt låg nivå och har inte alls stått i förhållande till efterfrågan. Som orsak till den låga produktionen av hyresrätter nämns ofta att den hyra som bestäms vid hyresprövning för nybyggnation inte täcker produktionskostnaden, och därför hämmas nyproduktion av hyreslägenheter.
Ett annat skäl är att möjligheten att överklaga hyran sex månader efter det att man har flyttat in har lett till en väldigt stor osäkerhet för fastighetsägare. Vi moderater delar i stort regeringens problembeskrivning och tycker att det är bra med ett förslag som ökar förutsägbarheten och möjligheten att frångå begränsningen med kommunala bostadsbolag som jämförelseunderlag vid hyresprövning. Enligt förslaget ska fastighetsägaren få förhandla fram hyror för nyproducerade bostäder med hyresgästorganisationer. De framförhandlade hyrorna är undantagna från bruksvärdesprövning under tio år.
Det är den lilla delen, tummen, som blev kvar av trepartsöverenskommelsen mellan Fastighetsägarna Sverige, SABO och Hyresgästföreningen.
Förhoppningen är att det trots detta magra förslag kommer att byggas fler hyresrätter. En ökad tillgång till bostäder kommer att leda till att arbetsmarknaden fungerar bättre, eftersom det blir lättare för företag att rekrytera folk från andra orter. Förslaget är bra. Det leder till fler bostäder och ökad förutsägbarhet både för dem som ska hyra och för hyresvärdar och byggföretag.
Regeringen och utskottsmajoriteten föreslår att hyran i nyproduktion enbart ska ges presumtionsverkan, det vill säga gälla i tio år, om den avtalats inom ramen för en förhandlingsöverenskommelse. Det innebär att det kan uppkomma situationer där parterna inte når en förhandlingsöverenskommelse. Då kan fastighetsägaren enligt Socialdemokraternas, Vänsterns och Miljöpartiets förslag inte vända sig till hyresnämnden för att få en hyra med presumtionsverkan fastställd. Fastighetsägaren är i detta fall hänvisad till bruksvärdesprövning.
Vi har alltså ingen anledning att ifrågasätta hyresgästorganisationens vilja att nå förhandlingslösningar för att öka nyproduktionen, men ur ett principiellt perspektiv anser vi att det vore felaktigt att ge en icke offentlig organisation en vetorätt som närmast tangerar myndighetsutövning när det gäller att fastställa hyran i nyproduktion.
Vi anser i likhet med många remissinstanser som hyresnämnderna i Stockholm, Malmö, Göteborg, Sundsvall, Boverket, Fastighetsägarna Sverige, Svenska Kommunförbundet, Sveriges Bostadsrättscentrum, Sveriges Byggindustrier, Svea hovrätt, Malmö kommun och Sveriges advokatsamfund att det bör införas en möjlighet att få hyra med presumtionsverkan fastställd av hyresnämnden i de fall en förhandlingsöverenskommelse inte kan nås.
Herr talman! Läser man propositionen kan man lätt få det intrycket att det i Sverige finns många olika hyresgästorganisationer som skulle ha möjlighet att träffa en förhandlingsöverenskommelse. Jag tar ett citat ur både propositionen och betänkandet: "För att en förhandlingsöverenskommelse skall ges presumtionsverkan uppställs krav på att hyresgästorganisationen skall vara etablerad på orten när förhandlingsöverenskommelsen ingås. Med etablerad avses här att organisationen sedan flera år tillbaka har förhandlingsrätt för ett inte alltför obetydligt lägenhetsbestånd."
Jag antar att ni precis som jag blir lite nyfikna på hur många hyresgästorganisationer det finns i Sverige som uppfyller de här kraven och som skulle kunna komma i fråga för en förhandlingsöverenskommelse. Jag bad riksdagens utredningstjänst att kolla upp hur många hyresgästorganisationer det finns som uppfyller de här kraven. Svaret är att det finns bara en, och det är Hyresgästföreningen.
Moderaterna och alliansen vill utveckla den enskilde hyresgästens möjligheter att välja vem som ska företräda honom eller henne vid en förhandling. Som det är i dag, som jag nyss sade, finns det bara en hyresgästorganisation som uppfyller kraven på att vara etablerad på orten och ha förhandlat under flera år för ett inte obetydligt antal lägenheter. Det riskerar att utestänga framtida hyresgästorganisationer. Vi tycker inte att den avvägningen är rimlig. Det är viktigt med en fri organisationsrätt. Därför är det viktigt att konstruera villkor som inte utestänger organisationer eller hindrar att sådana bildas.
Herr talman! Det är inte helt oproblematiskt att utskottsmajoritetens förslag undantar de framförhandlade hyrorna från jämförelseunderlaget vid en bruksvärdesprövning om det blir en hyrestvist. Det föreslagna systemet kan leda till att hyresmarknaden får två parallella hyressättningssystem. När det tio åren är till ända ska fastighetens hyror sammanfalla med de övriga beståndets. Om samtliga nyproducerade hyresrätter är framförhandlade efter presumtionsregler på en ort kan detta leda till att jämförelseunderlaget blir skevt. Det är särskilt fallet om det inte finns några jämförelseobjekt i det övriga beståndet. Det leder till att Socialdemokraterna snävar in jämförelseunderlaget då nyproduktionen undantas.
Den farhåga som jag beskriver har tydligen också regeringen, men den väljer att ingenting göra. Vi förutsätter att regeringen följer utvecklingen noga och återkommer med en redovisning av hyresutvecklingen för nyproduktionen och lösningar för att motverka eventuella problem.
När det gäller frågan om tillval och frånval har regeringen såväl som utskottsmajoriteten totalt bortsett från både utredning och trepartsöverenskommelse i denna del. Ragnwi Marcelind beskrev en hel del av det, så jag hoppar över en del av det jag tänkte säga.
Men jag vill också säga att vi moderater och alliansen anser att det är bra om boendeinflytandet ökar. Vi anser därför att hyresgäster och fastighetsägare ska ges möjlighet att på enskild grund komma överens om kostnadsbaserade tillval och frånval. Regeringen och utskottsmajoriteten anför svårigheter för att lägga fram detta förslag. Vi anser dock att det går att hitta en lösning på detta om man bara vill. Därför anmodar vi att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag om detta. Eller också blir det en ny regering som får ta tag i denna fråga som så många andra.
Herr talman! Ibland är det uppochnedvända världen. När SABO:s styrelse skulle yttra sig över Hyressättningsutredningen i början av 2005 avstyrkte majoriteten, där Socialdemokraterna ingår, utredningens förslag. De borgerliga partierna fick reservera sig till förmån för Hyressättningsutredningens förslag. Ett antal vd:ar i de största SABO-företagen reagerade starkt på detta avslag och talade i ett brev om att de stödde utredningen. De skrev bland annat: Allmännyttans hyresnormerande roll i nyproduktion kan vi avstå ifrån.
Jag har så här ett år efteråt försökt ta del av vad som hände inom SABO med anledning av det här, men det visar sig inte helt lätt att få tag i några protokoll eller handlingar. Tydligen var detta uppe på SABO:s styrelsemöte i förra veckan. Då kunde de inte fatta beslut om de skulle lämna ut handlingarna, utan det beslutet väntas i början av juni. Då får vi se om vi får ta del av dessa handlingar. Frågan tycks vara känslig, i vart fall för Socialdemokraterna. De borgerliga, och även Vänsterpartiet verkar det som, tyckte att man kunde visa öppenhet och lämna ut handlingarna. Vi får se hur det blir.
Herr talman! Låt mig till sist gå över till en av frågorna som fanns med trepartsöverenskommelsen och som inte finns med i dagens betänkande. Det gäller hyressättning i det befintliga beståndet. Moderaterna anser att alla likvärdiga lägenheter, oavsett vem som äger fastigheterna, ska ingå i jämförelseunderlaget för att få ett bra jämförelseunderlag för att kunna göra den här viktningen. Först då får man det omfattande och rättvisande jämförelseunderlag som avsågs när bruksvärdessystemet en gång infördes. Vi vill behålla bruksvärdesregeln, men vi vill att de kommunala bostadsföretagens hyresnormerande roll slopas.
Jag kan bara konstatera att det vi har på bordet för behandling i dag är ganska magert, som jag har uttryckt ganska väl - jag hoppas att ni har uppfattat det. Vi står bakom vissa delar ändå, men jag kan konstatera att det behövs en ny regering för att det ska kunna bli fler hyresrätter och fler bostäder över huvud taget här i Sverige.
Herr talman! Vi moderater står naturligtvis bakom alla våra reservationer, och för kammarens välbefinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 13.
(Applåder)
</anforandetext>
<intressent_id>0125165702713</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01BoU10</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>98606</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09120/#anf85</protokoll_url_www>
</anforande>
