2347868 GT09120 Riksdagens protokoll 2005/06:120 Onsdagen den 10 maj 2005/06 120 2006-05-10 00:00:00 Några smittskyddsfrågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 5EA8D3BB-B645-492C-998F-7CC395A08706 79 EWA BJÖRLING (m) m Herr talman! Hiv måste utrotas. Jag brukar säga det i den här kammaren därför att jag tycker att det är viktigt att upprepa det så ofta som möjligt. Olika vaccin mot infektionssjukdomar har varit det allra viktigaste bidraget till förbättrad folkhälsa och ökad livslängd. Vi har lyckats utrota smittkoppor, och även polio är på väg att försvinna. Just vaccin är det enda som faktiskt långsiktigt skulle kunna utrota hiv. Vaccin kan ges antingen förebyggande, för att förhindra infektion, eller för behandling av den redan smittade - preventivt eller terapeutiskt. Oavsett användning ska det ge ett immunsvar som förstör det virus som orsakar infektionen, i det här fallet hiv. Angående hiv är det mest realistiska målet att skapa ett vaccin som är terapeutiskt, det vill säga skyddar mot sjukdom men inte infektionen som sådan. Det ska vara säkert, inte ge biverkningar, lätt och billigt att framställa och lätt att administrera. De vacciner som forskarna jobbar med i dag prövas först i djurmodeller för att man ska kunna undersöka om de kan ge ett bra immunsvar utan biverkningar. Sedan mäter man skyddseffekt. De mest lovande vaccinerna prövas sedan på människor i så kallade fas 1-3-prövningar, med olika antal försökspersoner. I dag är det, hos människa, två vacciner som har använts för storskalig prövning av skydd och för terapi. Andra vacciner ligger långt efter i processen. Man har prövat ungefär 50 olika vacciner, totalt, i säkerhetsprövningar, ett fåtal av dessa också i u-länder. Effektivitetsstudier när det gäller mer lovande vaccin än dem som nu är på gång kan inte bli klara förrän tidigast år 2008. Varför säger jag allt det här om vaccin? Jo, det gör jag därför att vi alla måste inse vikten av långsiktig forskning och inte bara tala om det som råkar vara nytt och aktuellt just nu. För närvarande, världen över, råkar det vara mikrobicider. Det är högst förståeligt att man som politiker, som lekman, går ut och hugger på det som är nytt. Jag tror nämligen att vi alla har det gemensamt att vi desperat vill ha ett skydd mot hiv. Men det gäller att man aldrig ger upp den här långsiktigheten och att man faktiskt vågar satsa på att man någon gång i framtiden, kanske år 2025 eller 2030, kommer att ha ett vaccin. Det intressanta i den här debatten är att Marina Pettersson från Socialdemokraterna talar vackert om regeringens satsningar, går igenom alla reservationer men säger ingenting om forskning. Det är ganska talande på ett sätt. Det finns nämligen inget tryck i EU på att man ska kunna ändra på det här. Om vi jämför med USA satsar Europa bara 10 % på utvecklingen av hivvaccin i forskaranslag i förhållande till bnp. Det finns i dag väldigt många vacciner - jag vet inte riktigt hur många - som bara ligger i frysen, därför att vi satsar på fel saker. Här skulle EU kunna bli mycket bättre. Sverige, som är ett väldigt bra land när det gäller forskning, har den skyldigheten att sätta tryck på EU. Samma sak gäller även Jan Lindholm från Miljöpartiet, som inte heller vill tala om forskning. Det är väldigt vackert med alla satsningarna som är förebyggande nationellt, hur vi informerar och övrig prevention som också är bra. Vi måste jobba på alla fronter. Men just den långsiktiga stora satsningen saknar jag. Jag skulle vilja ha svar från både Socialdemokraterna och Miljöpartiet om var den finns i er planering. Jag kan inte se det i betänkandet. 0784309503313 GT01SoU20 N 2010-01-01 00:00:00 98600 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09120/#anf79