2347868 GT09120 Riksdagens protokoll 2005/06:120 Onsdagen den 10 maj 2005/06 120 2006-05-10 00:00:00 Några smittskyddsfrågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 6FF43412-F4EB-49A2-ADB8-4406045BDA57 71 ULRIK LINDGREN (kd) kd Fru talman! Tack först för tack, Maud Ekendahl, och tack själv för arbetsgemenskapen under den här tiden i riksdagen och lycka till i fortsättningen. Trots det Gabriel Romanus tidigare anförde om att yrka eller inte yrka, yrkar jag bifall till reservation 3. Internationellt sett ligger Sverige bra till beträffande hur många människor som drabbas av svåra infektionssjukdomar och i allra värsta fall hiv. Likväl är det mycket angeläget med en samlad strategi för insatserna att förebygga spridning och minska konsekvenserna om man har drabbats av någon svår infektionssjukdom. Ett lågt smittotal är inte på något sätt ett skäl för att slå sig till ro. Vi vet att det kan flamma upp en smitta, i värsta fall en ökning av hivsmitta, som är alarmerande om man inte håller i ett effektivt skyddsprogram tillräckligt kraftfullt. Det gäller att nå fram till och identifiera riskgrupper. Beträffande riskgruppen missbrukare som injicerar narkotika har socialutskottet och riksdagen nyligen behandlat ett stort betänkande om detta. Kristdemokraterna avvisade då regeringens förslag om sprututbytesprogram, att de landsting som så ville skulle få söka om ett sådant program och eventuellt få klartecken från Socialstyrelsen. Som det verkar i efterdyningarna av riksdagsbeslutet finns det ingen som har någon avkänning om något landsting kommer att söka om att få göra ett sprututbytesprogram. Det är förmodligen en lite tom gest från riksdagen med detta beslut. Vi kristdemokrater tyckte inte att det var träffande, i vart fall inte i det svenska sammanhanget. I Sverige kan vi göra minst lika bra med andra insatser och nå minst lika bra resultat vad gäller smittskydd genom uppsökande verksamhet och lågtröskelmottagning, vilket bland annat Uppsala har visat. I Uppsala har man också visat att man förmodligen når yngre åldrar än i Skåneområdet vad gäller smittskydd. Inte minst viktigt är att framhålla det som vi har behandlat tidigare, att det är oerhört viktigt att vi får ett återupprustande av missbrukarvården i Sverige för att nå den riskgruppen och att vi får ett effektivt förebyggande drogarbete i Sverige så att man inte utsätter sig för risk att den vägen drabbas av svåra smittsamma sjukdomar. Huvudgruppen av dem som drabbas av hivsmitta är personer som smittats innan de kommer till Sverige. Av 427 hivsmittade år 2004 hade 257 smittats före ankomst till Sverige. Jag tycker att det är förvånande att inte fler personer från högriskområden ute i världen har kunnat nås i Sverige med hälsoundersökning och få hivtest. Med tanke på hur allvarligt vi alla ser på en sådan sjukdom borde mycket mera ha satts in av åtgärder för att nå gruppen - den är ju identifierad. Det verkar nästan som om det är lite obehagligt. Är det på något sätt lägre status vad gäller människor som kommer utifrån än när det gäller infödda svenskar? Jag tycker att det är lite genant för Sverige. Vi borde kunna göra bättre, i synnerhet som erfarenheterna har visat att det är väldigt få som säger nej när de erbjuds en testning. Vi tror alltså inte att det är riktigt träffande att införa någon form av tvång, utan vi skulle kunna komma fram på frivillig väg. Här faller ett tungt ansvar på regeringen som inte förmått organisera den här verksamheten bättre och sätta in åtgärder ordentligt. Med all vanlig svensk respekt för utredning känns det ändå frustrerande att den här utredningen, som vi alla i och för sig säger ja till, ska behöva tillsättas för att, som det heter, överväga behovet av ytterligare insatser för att invandrare, anhöriginvandrare och flyktingar ska få erbjudande om hälsoundersökning. Varför kan inte regeringen agera direkt genom regleringsbrev till myndighet eller via samtal med Sveriges Kommuner och Landsting eller på annat sätt rent praktiskt bli operativ och ordna till det så att vi får ett effektivare bemötande och når fler? Jag yrkar som sagt bifall till reservation 3. Där skriver vi just om verkställighet, förvisso med varsamt bemötande av människor. Men om man är offensiv här skulle man kunna göra betydligt mer. I det stora, om vi tänker på EU och världen, räcker det som vi vet inte med prevention och sekundärprevention när man är drabbad, utan vi måste få till en betydligt större och kraftfullare och samordnad insats i EU beträffande forskning så att vi får fram ett vaccin. Jag är övertygad om att Sverige skulle kunna göra mer i EU-gemenskapen för att få till en stor samordnad aktivitet för att få fram ett vaccin. Vi vet att det tar en fruktansvärt lång tid, och därför är det desto angelägnare att vi får samlad EU-insats för vaccinframtagande. Beträffande sexuellt överförbara sjukdomar som klamydia, gonorré, syfilis vet vi att vi har haft en stor ökning i alla åldersgrupper i Sverige under de senaste åren. Det kan medföra allvarliga skador i sig att drabbas av dessa sjukdomar, men dessa är också anledning till oro för att vi den vägen riskerar fler hivinfektioner. Enda möjligheten att få en minskning på det här området är ett annat sexuellt beteende, det vill säga ett beteende mindre utsättande för den egna personen och för andra människor. Samlevnadsundervisning i skolan talar vi om i betänkandet. Jag tycker att den borde heta livskunskapskurs. Många av oss brukar tala om det i andra sammanhang beträffande droger och risker för självmord, och det är träffande att tala om det även på detta område, livskunskap som ska ge mig någonting på vägen av självkänsla och kapacitet att förfoga över mig själv som gör att jag har rådighet över mitt liv och inte utsätter mig för risker för mycket allvarlig smittsam sjukdom. Slutligen i reservation 5, fru talman, framhåller vi vikten av frivilligorganisationerna. Man kan aldrig säga nog om angelägenheten av frivilligorganisationernas insatser, och Maud Ekendahl har talat mycket väl om detta tidigare. Jag yrkar som sagt än en gång bifall till reservation 3. 0499497337518 GT01SoU20 N 2010-01-01 00:00:00 98592 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09120/#anf71