<anforande>
<dok_hangar_id>2347868</dok_hangar_id>
<dok_id>GT09120</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:120 Onsdagen den 10 maj</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>120</dok_nummer>
<dok_datum>2006-05-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Några smittskyddsfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>FAE2FF67-3E55-478C-B15C-2588717113C7</anforande_id>
<anforande_nummer>70</anforande_nummer>
<talare>GABRIEL ROMANUS (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag vill börja med att tacka Maud Ekendahl för ett angenämt samarbete, även om det inte varit under alla tolv åren.
Vi behandlar nu en del av den proposition som regeringen har lagt fram om en nationell strategi mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar. Som de flesta av er vet är det mest kontroversiella förslaget i propositionen det om sprututbyte. Det förslaget har behandlats tidigare här med anledning av ett betänkande från det gemensamma justitie- och socialutskottet. Då fattades det beslut i frågan. Förslaget tillstyrktes men med ett viktigt tillägg från riksdagen, nämligen att om man utvidgar de här möjligheterna till sprututbyte måste man också se till att det hela läggs upp så att det går att få en vetenskaplig utvärdering av verksamheten. Det tycker jag var ett viktigt bidrag till utvecklingen.
I Sverige har vi inte haft en så ofördelaktig utveckling av hiv/aids som man har på en hel del andra håll. Men det är rätt viktigt att inte tro att faran är över, inte minst därför att vi har en väldigt kraftig utveckling av den här smittan i vår närhet - på andra sidan Östersjön - så det är angeläget att vi verkligen lever efter den här strategin och att arbetet för att förebygga hiv/aids får resurser även framöver.
I motionen från Folkpartiets socialutskottsgrupp understryks att statsbidraget till framför allt storstadsregionerna bör finnas kvar som ett riktat bidrag till det här förebyggande arbetet.
I övrigt har ett antal förslag framförts från de olika partierna. Jag tycker att utskottet i stort sett har behandlat förslagen väl och gjort ordentliga markeringar av det som är viktigt i det som vi för fram i motionerna. Det är egentligen bara på två punkter som jag har invändningar och där vi i Folkpartiet har reservationer. 
Den ena reservationen gäller undervisningen om sex och samlevnad i skolorna, som ju är en del av det förebyggande arbetet. Tyvärr visar det sig att lärarna är väldigt dåligt rustade när det gäller att bedriva sådan undervisning. I en undersökning som gjorts pekar man på att 94 av 100 lärare saknar de kunskaper och den färdighet som behövs för att undervisa om sex och samlevnadsfrågor. 
Man säger att det skulle strida mot den ordning vi har för lärarutbildningen om riksdag och regering lade sig i detta som är så decentraliserat. Som jag ser saken är detta bara en av många illustrationer till att decentraliseringen av lärarutbildningen har gått orimligt långt. Frågan är när även vi som är anhängare av decentralisering på många områden äntligen ska säga att det är rimligt att statsmakterna kräver att lärarna har utbildning i det som vi fordrar att de ska undervisa eleverna om. Det är en fråga som man gärna vill bolla vidare till er som är kvar i riksdagen även efter valet.
Dessutom är det viktigt att slå fast den iakttagelse som nu är bekräftad också av forskningen, nämligen att samverkan med föräldrarna är viktig på olika områden om man vill åstadkomma förändringar i elevernas beteende och attityder. Att detta är viktigt också på den här punkten betonar vi i en av våra reservationer.
I den andra reservationen pekar vi på att just samordningsarbetet, som hittills har skötts av Folkhälsoinstitutet, fortsatt bör vara Folkhälsoinstitutets roll. Det är lite märkligt att Socialdemokraterna, som ju i regeringsställning en gång i världen skapade Folkhälsoinstitutet, så misshandlar detta institut på olika sätt. Man utsätter det för en smärtsam förflyttning ut ur huvudstaden. Dessutom tar man ifrån det viktiga uppgifter. Man verkar inte riktigt själv stå för att Folkhälsoinstitutet är en bra verksamhet.
I betänkandet understryks det på, tycker jag, ett bra sätt att det är viktigt att alla som kommer till Sverige verkligen erbjuds att bli hivtestade. Det är meningslöst att diskutera om detta ska vara obligatoriskt eller frivilligt så länge det inte ens erbjuds till alla. På den punkten hoppas jag bara att regeringen noga läser utskottets betänkande och följer det som utskottet säger. 
På samma sätt är det med frivilligorganisationerna. Där gör utskottet en mycket bra markering. Det viktiga nu är att regeringen också genomför det som utskottet säger - att man ska stärka samarbetet med frivilligorganisationerna.
Jag noterar att det finns ett väldigt kraftfullt moderat utspel när det gäller forskning. Jag tycker att det är bra, men jag tycker i och för sig det är bra också att utskottet delar den uppfattningen. Det är bara ett av många bevis på att riksdagen faktiskt kan och bör lägga sig i vad man forskar om här i landet och även när vi deltar i internationellt samarbete. Ibland sägs det från flera partier, nästan alla, när vi talar mera allmänt att riksdagen inte ska lägga sig i vad man forskar om. Men sedan dröjer det inte länge förrän vi i olika sammanhang är beredda att ändå lägga oss i det. Jag tycker att vi kan göra det utan att skämmas.
Fru talman! Jag vill sprida allmän förvåning genom att avstå från att yrka på våra reservationer. Jag tror inte att vi har så stora chanser att få igenom dem, så för tids vinnande avstår jag därför från yrkanden.
</anforandetext>
<intressent_id>0279360042003</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01SoU20</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>98591</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09120/#anf70</protokoll_url_www>
</anforande>
