<anforande>
<dok_hangar_id>2347867</dok_hangar_id>
<dok_id>GT09119</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:119 Tisdagen den 9 maj</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>119</dok_nummer>
<dok_datum>2006-05-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen 2005</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>F072ECC3-CC23-48B6-AF8C-52DC9C0368A2</anforande_id>
<anforande_nummer>12</anforande_nummer>
<talare>GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Det svenska EU-medlemskapet har varit bra för Sverige. Samtidigt har regeringen varit dålig på att tillvarata de möjligheter som samarbetet erbjuder. I en EU-krets med 25 medlemmar har de informella nätverken vuxit i betydelse liksom förmågan att bygga strategiska allianser både i EU-kretsen och utanför. Därmed är det viktigare att söka strategiska allianser med andra länder. Det är uppenbart att det här finns ett betydande utrymme för Sverige att mer proaktivt driva frågor och presentera förslag inom EU-kretsen.
Moderaterna och alliansen vill utnyttja dessa möjligheter. Det innebär att Sverige måste gå från ord till handling och aktivt bidra till att lösa de gemensamma problemen i EU. Det är viktigt att säkerställa att EU-utvidgningen och fördjupningen av Europasamarbetet kan fortsätta så att en fortsatt positiv utveckling i Europa kan säkras.
För två år sedan firade vi här i kammaren tio nya medlemsstater i EU varav åtta från det forna Sovjetblocket. Det var en enastående utveckling för dessa länders befolkningar och ledare. Men det var smolk i glädjebägaren och en onödig och oförskämd utmaning av våra vänskapliga relationer med ester, letter, litauer, polacker med flera att tala om social turism.
Den socialdemokratiska regeringens farhågor om social turism från arbetssökande från de nya medlemsländerna har visat sig vara helt fel. Utvidgningen har visat sig vara en framgångssaga och genomgående medfört ekonomiska fördelar. De nya medlemsländernas ekonomier, men även de gamla medlemmarnas, har gynnats av utvidgningen. I den rapport som kommissionen nyligen presenterade med anledning av att det har gått snart två år sedan merparten av de dåvarande medlemsländerna beslutade att införa övergångsregler konstateras följande: Den ökande bruttonationalinkomsten, handel och inre investeringar som vi ser i de nya medlemsländerna har inte skett på bekostnad av de gamla medlemsländerna.
Inte heller har Sverige känt av några negativa konsekvenser från de befarade mängder av arbetssökande från de nya medlemsländerna som enligt regeringen Persson skulle överutnyttja våra svenska sociala förmåner.
Det är därför välkommet att Finland, Grekland och Portugal nu har valt att sälla sig till de fåtal länder, Sverige, Storbritannien och Irland, som inte valde att tillämpa några övergångsregler när det begav sig. Det var här i riksdagen som vi såg till att det blev så, att Sverige stod upp för lika rättigheter och fri rörlighet.
Herr talman! Vi i alliansen hade gärna sett att det förslag till konstitutionellt fördrag som förhandlats fram också hade antagits så som vi hade planerat. Efter nederlagen i folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna befinner sig EU vid ett vägskäl där det är avgörande hur unionen väljer att gå vidare. Det är viktigt, inte minst eftersom den fortsatta utvidgningen förutsätter att ett nytt fördrag kommer på plats.
På EU-nivå och i ett antal medlemsländer skissar man på möjliga förslag och konstruktiva vägar ur den reflexionsperiod som nu råder. 
Frankrikes president Jacques Chirac har till exempel föreslagit att unionen i dess nuvarande situation borde se över de befintliga fördragen och göra EU mer demokratiskt och transparent. I dessa kort ligger bland annat att de nationella parlamenten ska ges möjlighet att komma in tidigare i EU:s beslutsprocess samt att ministerrådet ska bli öppet för allmänheten.
Guy Verhofstadt, den belgiske premiärministern, är en annan skribent.
Den nya förbundskanslern i Tyskland Angela Merkel har signalerat ambitioner, inte minst inför det tyska ordförandehalvåret.
I Göran Perssons Sverige har vi inte hört så mycket om den här debatten. Han kanske har överlåtit ansvaret på sin Bosse. Bosse Ringholm lyser med sin frånvaro, inte bara här i kammaren. Men det ryktas faktiskt att han i kväll ska vara på någon pubkväll i Rosenbad där vi kan ställa frågor till honom om EU, och det är alltid något.
Samtidigt som detta pågår - och jag vill säga att jag tycker att det är en beklämmande tystnad i den svenska EU-debatten - har våra två grannländer Estland och Finland frågan om godkännandet av det nya EU-fördraget högaktuellt: Estland, som i dag med stor sannolikhet ratificerar fördraget, och det finska EU-utskottet, som nyligen föreslog att Finland ska gå vidare och ratificera fördraget.
Vi ska dock se att reflexionsperioden förmodligen kommer att förlängas till och med 2007 och efter det franska presidentvalet. Det finns därför gott om utrymme och fortsatt starka skäl för en ny svensk regering att dra i gång en aktiv Europadebatt. Jag tycker att den bör handla mer om samarbetets innehåll och mindre om processer och institutioner. Det är angeläget att fokusera på frågor som berör europeiska medborgares vardag. Det handlar om att diskutera frågor som är gränsöverskridande och gemensamma, ekonomisk tillväxt och välstånd men också den tilltagande organiserade brottsligheten, internationell terrorism samt miljö- och jordbrukspolitik ur ett europeiskt perspektiv.
Herr talman! Moderaterna tror på ett EU som fortsätter att utvidgas. Att EU växer betyder inte att vi sänker kraven. Det finns emellertid inom EU-kretsen ett antal länder som under senare tid agerat mer återhållsamt när det gäller EU-utvidgningen. Vid det senaste informella utrikesministermötet gjordes en del olyckliga uttalanden, som kunde tolkas så att utvidgningsprocessen tog ett steg tillbaka. Det är därför extra viktigt att utvidgningen kan fortsätta med Sveriges fulla stöd. Förhoppningsvis kan Rumänien och även Bulgarien träda in som medlemmar i EU-kretsen redan i början på nästa år. Det förutsätter att de infriar EU:s högt ställda krav.
EU:s beslut att inleda medlemskapsförhandlingar med Turkiet är historiskt. Det banar förhoppningsvis vägen för ett fullt ut demokratiskt och marknadsekonomiskt Turkiet med europeiska perspektiv och som respekterar de mänskliga rättigheterna och efterlever rättsstatens principer. Det är en utveckling som ligger i hela Europas intresse.
Det är också positivt att medlemskapsförhandlingarna har inletts med Kroatien och att Makedonien har fått kandidatlandsstatus.
Även övriga länder på Balkan bör på sikt bli medlemmar i EU. EU måste fortsatt ligga på Serbien och Montenegro att fullt ut samarbeta med Jugoslavientribunalen och snarast överlämna den misstänkte krigsförbrytaren general Mladic. Samtidigt kan vi inom kort stå inför en situation där befolkningen i Montenegro röstar för självständighet, vilket kan få konsekvenser för förhandlingarna om Kosovos framtida status. Det är inte på något sätt lugnt.
Den viktigaste drivkraften för reformarbetet, som jag sade innan, är att det finns ett medlemskapsperspektiv och att människorna på västra Balkan känner att de har en anledning att eftersträva en högre standard i många aspekter men också att vi är välkomnande och understödjande.
Ukraina och Vitryssland är i dag EU:s nya grannar. När nu Rumänien blir medlemsland kommer även Moldavien att angränsa till EU. På sikt bör även Ukraina och Moldavien samt ett demokratiskt Vitryssland ha möjlighet att bli EU-medlemmar.
Relationerna till Ryssland är en av huvudfrågorna inom europeisk säkerhetspolitik. EU behöver en långsiktig strategi för samarbetet och relationerna med Ryssland. Sverige ska vara pådrivande för att EU ska utveckla en konsekvent och sammanhållen strategi med Ryssland. Sveriges roll och uppgift i sammanhanget måste vara att förmå EU-länderna att inte bara behandla Ryssland som en jämbördig partner utan att ställa högre krav på Ryssland som rättsstat samt att landet efterlever demokratiska principer och öppenhet. Målsättningen måste vara att knyta Ryssland till den europeiska säkerhetsarkitekturen och stärka den politiska dialogen om de mänskliga rättigheterna och demokratin i landet, samtidigt som vi utvecklar civila relationer mellan människor, där forskare, studenter och kulturarbetare möts och utbyter kunskaper och gemenskap och att vi verkligen får Östersjön som det blomstrande hav vi vill se med kontakter och utbyte mellan människor.
Vitryssland är Europas sista diktatur, och det är vår skyldighet att göra mer för att bryta landets isolering genom att öka stödet till det civila samhället och de demokratiska krafterna. Vi välkomnar att EU-kommissionen har beslutat att upprätta en regional delegation i Minsk. Vikten av att snarast öppna en svensk ambassad i den vitryska huvudstaden aktualiseras därmed ytterligare. Tillsammans med länder som Polen och Litauen bör Sverige kämpa för att Vitryssland ska hamna högre upp på EU:s dagordning.
Herr talman! Den europeiska unionen är grunden för vår säkerhetspolitik. Det är framför allt genom EU-medlemskapet som Sverige kan stärka sin roll på den internationella scenen, och det gäller inte minst i närområdet. Om vi agerar tillsammans med 24 och snart 26 andra EU-länder, som till exempel i Vitryssland, finns det en helt annan kraft än om Sverige agerar bara på egen hand. Vi får inte ta Europasamarbetet för givet, och vi borde vara mer rädda för ett för svagt Europasamarbete än ett för starkt.
Det är viktigt att EU kan agera mer kraftfullt och samordnat på den internationella scenen. EU måste mer effektivt utnyttja de instrument som står till förfogande. Det gäller handel, bistånd, politisk dialog, konfliktförebyggande, krishantering liksom rättsliga frågor för att främja demokrati, säkerhet, respekt för mänskliga rättigheter och hållbar utveckling i olika delar av världen. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken måste tydligare vägledas av gemensamma värderingar kring frihet, demokrati och de mänskliga rättigheterna.
Sverige ska föra en utrikespolitik som väcker respekt i världen, och politiken ska vägledas av tydliga ambitioner och målsättningar. Emellertid är behovet av förändring stort, eftersom dagens svenska utrikespolitik saknar både engagemang och en tydlig färdriktning. Resultatet av det är att Sverige inte har det inflytande och den samarbetskapacitet i EU-kretsen på utrikespolitikens område som vi skulle kunna ha. Detta sker samtidigt som vi ser hur EU successivt tar ansvar men skulle kunna ta ett ännu bredare ansvar för globala problem.
Herr talman! Jag ska sluta med att konstatera att det är valår i år. Det är en vanlig årlig skrivelse vi diskuterar, 
Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen 2005
. Om bara några månader är det val, och jag är väldigt glad och stolt över att vi från den borgerliga alliansen har ett starkt och samlat alternativ, där fyra partier kan göra EU mycket bättre. Detta innebär också att man därmed kan företräda Sverige bättre i EU.
Vi har förberett oss. Vi har skrivit oss samman. Vi är tydliga och klara med hur vi ser på fråga efter fråga inom EU som det ser ut i dag och hur vi vill att det ska se ut framöver. Vi för öppna och konstruktiva samtal om detta oss emellan, och vi redovisar hur vi vill att det ska se ut.
Men att rösta på antingen Socialdemokraterna, Miljöpartiet eller Vänstern i höstens val innebär att man inte vet någonting om vilken EU-politik som Sverige avser att föra och hur man vill ta till vara Sveriges intressen inom EU, eller om man rentav bara ska lämna walk over.
Jag skulle samtidigt också vilja påtala, när jag nu har talat om vikten av en utrikes- och säkerhetspolitik som håller samman, att EU blir aldrig starkare än sin svagaste länk. Jag är orolig för de senaste dagarnas utveckling, som ibland beskrivs som del i en kommande valrörelse i Sverige. Om vi inte från svensk sida är solidariska med gemensamt fattade beslut inom EU på utrikes- och säkerhetspolitikens område kan vi inte kräva att andra ska vara det när det gäller andra frågor. Att Sverige nu agerar ensidigt, som det uppfattas, i frågor kring det mycket känsliga läget i Mellanöstern är bekymmersamt.
Jag yrkar, herr talman, bifall till alliansens gemensamma reservation vad gäller utvidgningen, reservation 1, men vi står naturligtvis bakom samtliga våra gemensamma reservationer.
</anforandetext>
<intressent_id>0977860675311</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01UU10</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>98495</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09119/#anf12</protokoll_url_www>
</anforande>
