<anforande>
<dok_hangar_id>2347865</dok_hangar_id>
<dok_id>GT09117</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:117 Fredagen den 5 maj</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>117</dok_nummer>
<dok_datum>2006-05-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Grundskolan</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>7A13D6CD-EB76-4FE4-9B69-0DEC5C3D626B</anforande_id>
<anforande_nummer>89</anforande_nummer>
<talare>INGER DAVIDSON (kd) replik</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag tycker att Mikael Damberg borde vara lite mer försiktig. Har ni anställt 6 000 nya lärare i förskolan? Har ni gjort det? Ni gick till val på att ni skulle göra det, och de föräldrar som då hade barn som var två år har i dag barn som är sex år. Nu har ni börjat anställa, och ni har lyckats komma en liten bit på väg. I höst är det val igen, och då kan ni ju ta om den valsen. Ni har börjat anställa lite grann. Jag vet inte om ni är färdiga med de 15 000 lärarna heller. Det är möjligt; jag har inte kollat upp det. I vilket fall som helst bör Mikael Damberg vara lite mer försiktig.
Barn och elever, ungdomar, behöver strukturer, och lärare behöver känna att de har det omgivande samhällets och politikernas stöd för att skapa de strukturerna. Där ligger det stora misslyckandet i socialdemokratisk skolpolitik. De har skapat en osäkerhet hos personalen i skolan om vad som gäller och vad som inte gäller. Det har lett till att många hellre tittar bort när det händer saker för att inte utsättas för att göra fel, kanske bli anmälda och dras in i något som de inte alls vill dras in i. I stället borde lärarna få känna att de har politikernas stöd för att skapa ordning och trygghet.
Det handlar ju inte om att slå eleverna i huvudet utan om att skapa strukturer som gör att de kan fungera i vardagen och som gör det lättare för dem att ta till sig kunskap. Om det inte är ordning i skolan kan eleverna inte lära sig. De sitter och funderar på var de ska gömma sig på rasten, de har ingen toalett att gå på för den är trasig, allt är kaos. Hur ska de då kunna ta in den kunskap som de behöver just för att få möjlighet till det som vi båda nu efterlyser, att kunna drömma om en ny framtid? Jag förstår inte det.
</anforandetext>
<intressent_id>0820673454606</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01UbU14</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>98381</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09117/#anf89</protokoll_url_www>
</anforande>
