2347865 GT09117 Riksdagens protokoll 2005/06:117 Fredagen den 5 maj 2005/06 117 2006-05-05 00:00:00 Fristående skolor m.m. föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 9E629597-7797-4095-8760-B8E76133998C 10 MIKAELA VALTERSSON (mp) mp Fru talman! Etableringen av friskolor är något mycket positivt för det svenska skolväsendet. Friskolor har gett både barn och föräldrar större mångfald och större valfrihet när det gäller deras utbildning. Friskolorna tillför mycket i form av skolutveckling och nytänkande. Lennart Gustavsson, låt oss vara positiva till friskolornas framväxt och den goda inverkan de har, och låt oss ytterligare främja den utvecklingen i stället för att alltid fokusera på de kanske 6 % som går på en fristående skola och har negativa erfarenheter på det sätt som företrädare för Vänsterpartiet ofta gör. Låt oss inrikta oss på innehållet och kvaliteten i skolan snarare än på vilken huvudman det råkar vara som driver skolan och låt oss skapa likvärdiga villkor. Då först kan vi koncentrera oss på skolans uppdrag och hur den ska förvaltas, på lärarrollen, på skolans förmåga att ta vara på varje elevs unika begåvning. Detta uppdrag gäller ju faktiskt oavsett vilken huvudman det är. Friskolemodellen är en unik skolform i världen, en modern skolform, inte en gammaldags förlegad privatskola som segregerar elever utifrån ekonomiska förhållanden utan en skola som öppnar för stora möjligheter och skapar många varianter av olika skolor som kan möta varje elevs individuella behov. Friskoleformen har också, tvärtemot vad som ofta påstås, motverkat den segregation som boendet medfört och lossat på den gamla tvångströjan att alla ska stöpas i samma form. Socialdemokraterna och vänstern vill ofta inskränka friskolornas frihet. De vill att den kommunala byråkratin ska styra även över friskolorna och fristående förskolor, något som varken skulle gagna kommunerna, friskolorna eller eleverna, som ibland helt verkar glömmas bort i den socialdemokratiska ivern att ge makt och kontroll åt kommunpolitiker och styra mot en mer likriktad utveckling i skolan. Dagens betänkande, fru talman, är smått unikt i en riksdagsbehandling. Det finns ett antal reservationer från fem partier som troligen kommer att vinna majoritet här i kammaren. Dessa innebär både tillkännagivanden och mycket viktiga reformer för att skapa mer likvärdiga villkor och högre kvalitet för elever. Men i betänkandet finns också färdiga lagförslag som är tänkta att träda i kraft redan i sommar. Detta är ett demokratiskt framsteg. Det är, fru talman, egentligen rätt otroligt att riksdagen som landets lagstiftande församling aldrig annars lägger fram egna lagförslag. Vi har från Miljöpartiets sida under lång tid förhandlat om en ny skollag med regeringen och Vänsterpartiet. Det var stundtals mycket konstruktivt, och vi kunde enas om viktiga frågor. Men tyvärr kunde samsyn inte nås i stora, avgörande och grundläggande frågor. Vi är de första att beklaga att regeringen valde att inte göra upp om en skollag med oss. Men våra diskussioner visade på en avgörande skillnad i sättet att se på skolan, skolans styrning och uppdrag. När vi från Miljöpartiet ville ge ökad frihet åt kommunala skolor ville regeringen bevara dagens hårdare styrning av just kommunala skolor. När vi ville bevara frihetsgraden för de fristående skolorna ville regeringen inskränka densamma. När vi ville öka den pedagogiska mångfalden ville regeringen stärka likriktningen. När vi ville stärka rättssäkerheten för elever ville regeringen inte ändra dagens system. När vi ville skärpa kraven på att skolor ska leva upp till sina åtaganden genom tydligare sanktioner ville regeringen avvakta bättre tider. Då det blev uppenbart att det inte skulle läggas fram något skollagsförslag från skolministern under denna mandatperiod tog vi möjligheten att söka en annan majoritet i riksdagen för att ändå försöka genomföra några få men angelägna förändringar. Detta nederlag verkar ibland svårt för regeringen att ta, men här måste man nog inse det enkla faktum att den parlamentariska situationen ser ut som den gör och att en majoritet i kammaren söker förbättringar i stället för enbart förvaltning av rådande ordning. Nu föreslås det från utbildningsutskottets alla partier utom Vänsterpartiet att det införs en rätt för friskolor att ordna individuellt program. Detta är mycket bra, och Vänsterpartiet tenderar att bli alltmer ensamt i sitt vurmande för det kommunala monopolet. För oss i Miljöpartiet är det viktigt främst ur elevsynpunkt. Alla elever, även de som har IG i matte, engelska eller svenska, ska självklart ha samma rätt att välja skola. Att kunna välja en inriktning som passar just en själv och en pedagogik som man känner för kommer att innebära en välbehövd förändring för många elever. Vi har en reservation om de problem som många friskolor stöter på när kommuner försöker använda plan- och byggregler för att förhindra en skola att starta trots att man har fått tillstånd från Skolverket. Det är ett stort problem, och det behövs en översyn. Friskolorna är utlämnade till kommunernas goda vilja. De kan på många sätt försöka förhindra en etablering och därmed tar de på sig en större roll än de enligt regelverket för tillståndsgivning ska ha. Att friskolor ska kunna överklaga ersättningsnivåer är viktigt ur ett huvudmannaperspektiv, men då också i förlängningen ur ett elevperspektiv. Det är en kanske inte alltid lättillgänglig fråga. Men den är helt avgörande i vardagen för friskolor. Situationen i dag är faktiskt ohållbar. Här kan man tala om dåliga planeringsförutsättningar. Det handlar om olika ersättningar för elever på samma program, en rad olika kommuner att diskutera och förhandla med, ingen planeringsberedskap. Det går ofta långt in på terminen innan man vet vilken ersättning som gäller för en viss elev. Man har en rättsosäker situation vid överklagandet när man fastnar i en karusell av nya beslut och nya överklaganden utan att en hållbar situation kan nås. Nu skapar vi en mer rättssäker process genom att friskolor ska kunna överklaga ersättningsnivåer som förvaltningsbesvär och därmed kunna få ersättningsnivån fastställd av domstol. Fru talman! Så till dagens kanske mest omdiskuterade förslag. Vi föreslår i dag en ny lagstiftning för införandet av en etableringsfrihet för fristående förskolor. Möjligheten att välja det alternativ som passar varje enskild familj måste öka i svensk barnomsorg. Detta förslag innebär att kommuner inte längre kan säga nej om en förskola uppfyller de krav och regelverk som finns på nationell nivå i form av till exempel skollag, läroplan med mera. Det ska inte vara möjligt för en kommun att förvägra en stor grupp barn och föräldrar rätten till valfrihet och olika alternativ endast därför att man vill förhindra konkurrens eller helt enkelt inte gillar fristående alternativ. Denna förkärlek för det kommunala monopolet är väl föga överraskande när det kommer från socialdemokrater och vänsterpartister. Jag tror att även ni måste inse att vi lever på 2000-talet i en öppen demokrati med aktiva medborgare som vill ställa krav på service och kunna påverka sin vardag. Vårt förslag har beretts på ett noggrant sätt. Skollagskommittén har ett näst intill likalydande förslag. Det har varit på en bred remissrunda. Trots det valde vi att ha en hearing i utskottet. Förslaget har också remitterats till Lagrådet för synpunkter. Trots visst motstånd från socialdemokrater och vänsterpartister har vi nu lyckats komma så långt att förslaget föreligger för behandling i kammaren. Det är ett noggrant skrivet lagförslag där många aspekter har beaktats. Lagrådet har inte haft några avgörande invändningar. Att hävda att det här är dåligt berett är fel. Från Socialdemokraterna visar man sig kunna acceptera samma beredning och process när det gäller det individuella programmet. Det visar med all tydlighet att det inte är det som är problemet. Låt oss i stället lita på att föräldrar väljer det alternativ som passar just deras barn bäst. Låt oss slippa en socialdemokratisk veta-bäst-attityd. Från Socialdemokraterna och Vänstern sägs det i betänkandet att kommunerna genom en etableringsfrihet skulle missa kontrollen och planeringsberedskapen. Detta argument, om något, blottlägger en skillnad i vårt sätt att se på skolan. Det kan vara så att kommunerna får något sämre planeringsmöjligheter, även om det i långt högre grad påverkas av andra faktorer som till exempel hur många barn som föds och flyttar. Nu måste vi fråga oss vem vi egentligen har verksamheten för. I min världsbild är det för barnen vi bedriver förskoleverksamhet, inte för att göra livet enkelt för kommunpolitiker. Genom vårt förslag stärker vi möjligheten att ställa tydliga krav på kvalitet i stället för att det sker på godtyckliga grunder. Det finns förslag om krav på kompetens, att följa läroplanen och personlig lämplighet. Vi stärker öppenhetskravet genom att alla förskolor ska vara öppna för alla barn. Alla ska kunna verka under samma villkor. Att det skulle innebära kostnader för kommunerna är ett mycket dåligt underbyggt påstående, endast styrkt av en diffus beräkning från Utbildningsdepartementet utan hänvisning till hur man har räknat. Barn kostar lika mycket oavsett vilken förskola de befinner sig i. Om det ibland blir kostnader i initialskedet för en kommun innebär det i lika många fall en besparing eller vinst. Jag lärde mig fyra räknesätt när jag gick i skolan. Man kan inte bara räkna minusposter. Etableringen av de fristående förskolorna blir nog inte på något sätt explosionsartad med detta förslag. Det blir etableringar där de fyller ett behov eller skapar en inriktning som i dag inte finns. Det gör att både kvalitet och tillgänglighet förbättras. Att det skulle innebära en risk för att konfessionella förskolor ökar är en mycket obegriplig argumentation. Jag utgår ifrån att det är en missuppfattning. Det är väldigt tydligt att man måste följa den värdegrund som uttrycks i förskolans läroplan och vi ställer tydliga krav. Nej, Lennart Gustavsson, det blir inte fritt fram för religiösa förskolor. Man måste uppfylla de nationella kraven. Förskolorna ska inte bara startas, de ska också väljas av föräldrar. Argumentet att det skulle inverka på den kommunala självstyrelsen är det kanske allra svagaste argumentet. Hjärtligt välkomna, socialdemokrater och vänsterpartister, till kommunala självstyrelsekramarna! Så många gånger som vi från Miljöpartiet för döva öron har hävdat den kommunala självstyrelsen då vi har försökt hejda försök från regeringen att inskränka på densamma. Detta är dessutom inte en sådan inskränkning. Detta handlar om en decentralisering till en ännu lägre nivå, direkt till medborgarna. Det här är en rättighetslagstiftning som stärker medborgarnas rätt att välja alternativ. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 6, 7 och 18. 0880452278816 GT01UbU13 N 2010-01-01 00:00:00 98302 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09117/#anf10