<anforande>
<dok_hangar_id>2347860</dok_hangar_id>
<dok_id>GT09112</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:112 Torsdagen den 27 april</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>112</dok_nummer>
<dok_datum>2006-04-27 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Sjöfartsfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>56E6BAC7-8D37-4168-BF48-1B56B65B27B6</anforande_id>
<anforande_nummer>19</anforande_nummer>
<talare>PETER PEDERSEN (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Vänsterpartiet har två reservationer i det här betänkandet, men för tids vinnande nöjer vi oss med att yrka bifall till den ena, nämligen reservation nr 12 som handlar om sjöfartsfrågor, säkerhetsfrågor. Närmare bestämt handlar den om sjöfartsskydd.
Den 1 juli 2004 antog vi ett förslag i riksdagen om att förbättra sjöfartsskyddet på fartyg och i hamnanläggningar som var en följd av Europaparlamentets och rådets förordning. Redan då, 2004, var vi i Vänstern tveksamma till vad den här lagen skulle kunna leda till, och vi förde också fram kritik mot lagen.
Nu har det gått två år. Utskottet har låtit genomföra en uppföljning av den nya lagstiftningen om sjöfartsskydd. Regelverket togs fram under mycket kort tid och ansågs vara mycket ingripande för flera av de berörda aktörerna, främst rederierna och hamnarna. De skulle få svårt att hinna med att implementera de nya reglerna. Det skulle också kräva en stor samordning av olika myndigheter och olika aktörer. Tyvärr - jag måste säga att det är "tyvärr" - har vi sett att en hel del av vår kritik som vi har framfört tidigare har varit befogad och fortfarande är befogad.
Lagen har fått en hel del negativa konsekvenser. Bland annat har besättningsmedlemmar blivit nekade att gå i land i både svenska och utländska hamnar. För de anställda har det inneburit en starkt begränsad rörlighet i samband med att fartyg löper i hamn. Detta gäller speciellt då det råder en begränsad hamnverksamhet, till exempel i mindre hamnar där man bara har hamnpersonal som tjänstgör på dagtid. Låsta grindar har hindrat besättningar från att gå i land utanför den här kontorstiden. Och det här problemet gäller inte bara besättningen utan har också drabbat till exempel ambulanspersonal, räddningstjänst och andra utryckningsfordon när det gäller deras möjligheter att få tillträde till hamnen och undsätta båtar vid behov.
Ett förbättrat sjöfartsskydd är viktigt, men det borde inte få innebära sämre skydd för de yrkesgrupper som arbetar inom den här sektorn.
Nu har det gått två år sedan regelverket infördes, och det finns fortfarande brister. Vi menar att det är dags att se över de här rutinerna och vid behov också komma med förslag till förändringar för att förbättra för de människor som i dag berörs på ett negativt sätt av de här nya bestämmelserna om sjöfartsskydd. Vi tror inte att det här kommer att lösa sig självt. Det måste handla om någonting i praktiken, om att vi tar ett beslut. Då krävs det en översyn och att man kommer fram till nya förslag till förbättringar som sedan kan tillgodose både sjöfartsskyddet i hamnarna och de anställdas och olika yrkeskategoriers behov av rörlighet på sin arbetsplats. Jag yrkar alltså bifall till reservation nr 12.
Sedan ska jag bara kortfattat beröra M/S Estonia, som jag misstänker kommer att vara det stora diskussionsämnet i dag. Jag konstaterar bara att vi, i likhet med Socialdemokraterna och som framgår i betänkandetexten, hävdar att den här frågan har diskuterats vid ett flertal tillfällen i Sveriges riksdag. Vi konstaterar också, inte för att vi skyller ifrån oss utan utifrån den ordning som finns mellan riksdag och regering, att det rimligtvis är regeringen som har den här frågan på sitt bord och ska ta nödvändiga beslut.
Det är lätt för de olika borgerliga företrädarna att ta till brösttoner, så att säga, och hävda att regeringen eller de partier som nu inte vill gå med på en ny utredning inte tar detta på fullt allvar. Men jag kan konstatera att den vanligtvis så starka borgerliga kartellen eller alliansen är väldigt bräcklig här. Och jag tycker att det är ett styrketecken att åtminstone vissa partier har insett att den här arbetsfördelningen finns mellan regering och riksdag.
Jag konstaterar till exempel att Moderaterna och Centern inte finns med. Det är Kristdemokraterna som parti, Erling Bager som enskild ledamot, om jag förstår det hela rätt, och Miljöpartiet som har en avvikande uppfattning. Jag har full respekt för den kritik som framförs. Och jag och Vänstern utgår från att man vidtar nödvändiga åtgärder om det kommer fram ytterligare tecken, ytterligare bevis på den estniska sidan, om man kan redovisa olika konstigheter, tveksamheter och så vidare. Jag utgår från det utifrån de uttalanden som jag har hört från olika politiska företrädare, även i regeringen. Jag tänker inte anklaga något parti här i Sveriges riksdag för att man vill mörklägga den här katastrofen och dess orsaker. Jag utgår alltså från att regeringen tar nödvändiga beslut. Och jag konstaterar att det egentligen finns en bred enighet över de vanliga blockgränserna.
</anforandetext>
<intressent_id>0556347007015</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01TU12</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>97927</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09112/#anf19</protokoll_url_www>
</anforande>
