<anforande>
<dok_hangar_id>2347859</dok_hangar_id>
<dok_id>GT09111</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:111 Onsdagen den 26 april</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>111</dok_nummer>
<dok_datum>2006-04-26 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Jakt och viltvård</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>4E468157-3901-4932-992E-A8F5EF369315</anforande_id>
<anforande_nummer>197</anforande_nummer>
<talare>CLAES VÄSTERTEG (c) replik</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Det är klart att vi kan ha en viss kostnad för rovdjurspolitiken. Men 125 miljoner kronor är oerhört mycket pengar både för mig och för många andra runtom i Sverige. Och det är klart att det i förhållande till den totala statsbudgeten är lite pengar, men jag vet bra många saker som vi skulle kunna använda de 125 miljoner kronorna till. När jag träffar människor och berättar detta kommer, tror jag, förtroendet för rovdjurspolitiken att minska ännu mer.
Mycket av det som föreslås i vårpropositionen och som ger ökade kostnader skulle, det är jag övertygad om, inte behövas. De åtgärderna behövs inte i dag och skulle ännu mindre behövas om vi förändrade 28 § i en sådan riktning att den enskilde personen kan skydda sin egendom och sina tamdjur. 
Givetvis hoppas jag i första hand på ett regeringsskifte. Men jag hoppas också att vi har en regering som ser till att något sker och som vågar förändra paragrafen i fråga så att vi får en rovdjurspolitik och en rovdjurslagstiftning som har en acceptans hos människor som lever i berörda områden.
</anforandetext>
<intressent_id>0222234581210</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01MJU16</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>97899</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09111/#anf197</protokoll_url_www>
</anforande>
