2347856 GT09108 Riksdagens protokoll 2005/06:108 Fredagen den 21 april 2005/06 108 2006-04-21 00:00:00 Lärarutbildning och lärare föredragning av utskottsärende med eventuell debatt B18C0767-DB6E-497E-92F9-F8DF5AB87C65 2 ULF NILSSON (fp) fp Fru talman! Läraren är, som föregående talare sade, en viktig person för våra elever. De flesta som tänker tillbaka på sin skoltid minns några få lärare. Det märker man när man pratar med dem. Ofta är det någon riktigt bra lärare och någon man tyckte var en riktigt dålig lärare. Ofta hör man människor säga att de har fått intresse för ett ämne tack vare en lärare eller tvärtom, att de har tappat intresset för ett ämne på grund av en dålig lärare. Läraren är helt enkelt en viktig person för små barn, för gymnasieelever och för högskolestuderande. Nu kan vi tyvärr inte längre räkna med att våra barn undervisas av riktigt utbildade lärare. Det är för att läraren är så viktig som vi i Folkpartiet länge har varit så engagerade, både i lärarnas utbildning och i deras anställningsvillkor. Det har kommit en massa tänkvärda rapporter. SCB visade till exempel att gymnasieelevernas intresse för att utbilda sig till lärare har sjunkit drastiskt, från 10 % av eleverna som kan tänka sig att bli lärare till bara 6 % det senaste året. Det här betänkandet handlar delvis om Riksrevisionens rapport, som kom tidigare i år, och om just statens ansvar för lärarutbildningen. När man läser den konstaterar man att alltfler nyutbildade lärare faktiskt utbildar sig till arbetslöshet, eftersom kommunerna väljer obehöriga lärare för fast anställning. I rapporten kan vi läsa att var tredje lärare på grundskolans senare år, det som man förr kallade högstadiet, saknar examen i de ämnen de undervisar i. Många saknar examen över huvud taget. Var fjärde lärare i hela grundskolan saknar lärarexamen. Av dem är faktiskt hälften, så många som 13 000, fast anställda. Riksrevisionen pekar också på att skollagen är otydlig i kravet på att det ska anställas behöriga lärare. Man menar också att Skolverkets inspektioner inte tillräckligt har uppmärksammat hur kommunerna jobbar med lärarrekryteringen. Vi kan i samma rapport också läsa att bristerna i lärarutbildningen, med väldigt opreciserade krav på vad lärarna ska kunna, bidrar till att skolan och kommunerna inte tar skollagens krav på allvar. Det här är allvarlig kritik mot statens hantering av lärarutbildningen. Tyvärr tar inte Socialdemokraterna, regeringspartiet, och deras stödpartier rapporterna på allvar. De avstyrker motioner som vi gemensamt i alliansen lägger fram för att rätta till problemen. Vi i Allians för Sverige har en hel del gemensamma förslag i det här betänkandet. Vi föreslår att lagen ska skärpas så att endast behöriga lärare ska tillsvidareanställas. Det ska gälla både kommunala och fristående skolor. Vi föreslår att lärarutbildningens olika delar ska förtydligas till sitt innehåll och att utbildningarna i hela landet ska bli mer likvärdiga. Vi föreslår också att man snabbt genomför en auktorisation. Läraryrket ska vara ett auktoriserat yrke, dels för att höja statusen, dels för att få ännu högre krav på själva utbildningen. Fru talman! Det har varit många rapporter, och lärarutbildningen fick ju förra året en väldigt nedgörande kritik i Högskoleverkets utvärdering. Det finns någonting som kallas allmänt utbildningsområde på tre terminer där alla lärare i princip har gemensam utbildning. Det utbildningsområdet har blivit mycket kritiserat. I dag är det till exempel så att en gymnasielärare i fysik och en förskollärare läser ungefär samma utbildning i tre hela terminer. Vi har också fått läsa i Högskoleverkets rapport att den verksamhetsförlagda utbildningen fungerar dåligt. Vi har dessutom fått se att det fattas viktiga saker. Rapporten visar till exempel att en stor del av lärarna för de yngre barnen inte behöver läsa en enda högskolepoäng i barns läs- och skrivutveckling. Det var inte heller obligatoriskt att lära sig betygsättning och provkonstruktion. Jag tycker att det är helt otroligt att man kunde genomföra en lärarutbildning utan sådana viktiga inslag. Uppföljning och utvärdering är ju en viktig uppgift för skolan. Den nya lärarutbildningen, vill jag säga, visade sig vara till och med sämre än vi folkpartister trodde att den var när vi röstade emot den i kammaren för ungefär fem år sedan. Man får ofta höra från dem som försvarar lärarutbildningen att det väl är bra att man kan välja från ett smörgåsbord med olika utbildningar. Men jag tycker inte att det är rätt att man ska kunna välja bort till exempel kunskaper i läs- och skrivinlärning om man ska undervisa små barn. Jag tycker att man kan jämföra med läkarutbildningen. Det är en begränsad valfrihet. Om jag får ont i blindtarmen vill jag inte bli opererad av en läkare som har valt bort att studera blindtarmen. Jag vill heller inte att mina barn ska undervisas av lärare som inte har läst en enda högskolepoäng i hur barn lär sig läsa och skriva. Vi hör det också när vi lyssnar på lärarstudenterna. De uppger i många sammanhang att de är kritiska till lärarutbildningen. Men de är ofta väldigt positiva till den ämnesutbildning de får på universitet och högskolor. Vi hoppas att det kan bli en ordentlig utredning och reformering av lärarutbildningen när det blir en ny borgerlig regering. Vi i Folkpartiet har flera gånger väldigt tydligt visat i vilken riktning vi vill reformera lärarutbildningen. Kort sagt, det behövs mer specialisering för stadium, ålder och ämne. Nu när Bolognaprocessen ska leda till att vi får internationellt jämförbara examina tycker vi i Folkpartiet att det är naturligt att ämneslärarna får stärkta ämneskunskaper och att de avlägger en internationellt gångbar masterexamen. Vi föreslår alltså att gymnasielärare och ämneslärare i grundskolans senare år får avlägga en masterexamen. Det skulle innebära en kraftig höjning av ämneskunskaperna för högstadielärarna. Jag använder det ordet så att alla vet vad jag syftar på. Det skulle också innebära att högstadielärarutbildningen förlängs med ett halvår. Vi behöver också en särskild lågstadielärarutbildning. De gamla lågstadielärarna var specialiserade på att lära små barn läsa, skriva och räkna. Jag har själv, fru talman, en utbildning som ämneslärare i bakgrunden, men jag vill ändå säga att lärarna för de små barnen kanske är de allra viktigaste lärarna i skolan. Det är viktigt att de blir specialister just på det som barn behöver lära sig de allra första skolåren. Därför vill Folkpartiet ha en riktig lågstadielärarutbildning. Vi tycker också att lärarfortbildning och kompetensutveckling är viktiga, och vi tycker att det är väldigt viktigt att de lärare som i dag har varit ute och jobbat några år och behöver komplettera sina kunskaper får möjlighet till det. Därför har vi i vår hårt finansierade budget för utbildningsområdet prioriterat lärarfortbildning och avsätter 1 miljard årligen till kompetensutveckling och fortbildning av lärare. Fru talman! Lärarutbildningen måste reformeras så att den blir en av Sveriges allra bästa utbildningar. Den måste reformeras så att de mest engagerade och mest kunniga studenterna väljer att bli lärare. Det politiska arvet från 70-talet, med rädsla för fackkunskaper, bildning och specialisering måste bort från den övergripande ideologin i lärarutbildningen. Vi har ett antal reservationer, men eftersom vi att döma av reservationerna inte har möjlighet att få majoritet i dag, nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 4 under punkt 4. 0542573140300 GT01UbU16 N 2010-01-01 00:00:00 97576 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09108/#anf2