<anforande>
<dok_hangar_id>2347851</dok_hangar_id>
<dok_id>GT09103</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:103 Torsdagen den 6 april</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>103</dok_nummer>
<dok_datum>2006-04-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 9 §) Anställningsvillkor i bemanningsföretag (forts. AU7)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>EAF5E2C9-A596-4414-8418-A97F554A0F49</anforande_id>
<anforande_nummer>87</anforande_nummer>
<talare>ANNELIE ENOCHSON (kd) replik</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Välkommen, Maryam, till din första debatt i kammaren, tror jag. 
Du sade i ditt anförande att du hade läst på men inte riktigt förstod varför vi vill sälja Lernia. En av förklaringarna är just det avtal som jag tog upp i mitt anförande. Man har alltså ett avtal som ligger utanför kollektivavtalen. Det innebär att alla som kommer in i Lernia får en fast månadslön oberoende av om de är uthyrda eller inte. 
Hela tanken med bemanningsföretag är att man tillhandahåller personal och inte att man är ett vanligt företag. Då är idén också att om man inte har personal kan man inte få några pengar. Det är därför som vi talar om hur viktigt det är att man också måste kunna få arbetslöshetsersättning under den tid som man inte har anställning. Det är liksom det som är hela idén. 
Därför vill jag säga: Läs gärna vår reservation en gång till, så kanske ni förstår lite bättre. 
Min fråga till Maryam gäller utskottets övervägande i betänkande AU7. Där står följande:
"Det är inte heller aktuellt att avyttra Lernia eller delar av verksamheten."
Med tanke på det som vi talar om här, att det är viktigt att man har samma villkor, vill jag ställa en fråga till den som är ansvarig för utskottet: Varför vill man inte sälja Lernia? Vilka är de ideologiska skälen till det? Eller finns det andra skäl?
Jag lyssnade på frågestunden. Jag hörde en dialog mellan Hans Karlsson och min kollega kristdemokraten Ulrik Lindgren. Hans Karlsson sade att det går en skiljelinje mellan dem därför att regeringen vill underlätta anställning och att det är det som regeringen gör när det gäller ungdomar. 
Men som jag sade tidigare lever jag med ungdomar hela dagarna, och de vill göra allt för att bara få in en fot på arbetsmarknaden. Och det är där som bemanningsföretagen skulle kunna göra en stor insats. Frågan är: Varför kan de inte få ta hand om ungdomarna också?
</anforandetext>
<intressent_id>045666679112</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01AU7</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>97311</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09103/#anf87</protokoll_url_www>
</anforande>
