<anforande>
<dok_hangar_id>2347850</dok_hangar_id>
<dok_id>GT09102</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:102 Onsdagen den 5 april</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>102</dok_nummer>
<dok_datum>2006-04-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>EU-frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>2C1A10D7-0D77-411A-A3A2-0379563EB621</anforande_id>
<anforande_nummer>81</anforande_nummer>
<talare>TOBIAS KRANTZ (fp) replik</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag tycker att det är en väldigt spännande och intressant analys Kenneth Kvist redovisar här. I den finns ingredienser som jag i mångt och mycket kan hålla med om.
Då skulle jag vilja fullfölja resonemanget. I svensk debatt är de kraftigaste motståndarna till det europeiska samarbetet i sin helhet och till den eventuella utvidgningen av detta samarbete just vänsterpartister och kanske också miljöpartister, medan de största pådrivarna för det europeiska samarbetet i den europeiska debatten ofta är vänsterpartister, ibland miljöpartister och liberala krafter. Är det inte lite egendomligt att det ser helt annorlunda ut i den svenska debatten?
</anforandetext>
<intressent_id>099373212513</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01KU23</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>97106</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09102/#anf81</protokoll_url_www>
</anforande>
