<anforande>
<dok_hangar_id>2347850</dok_hangar_id>
<dok_id>GT09102</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:102 Onsdagen den 5 april</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>102</dok_nummer>
<dok_datum>2006-04-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa aspekter på svensk säkerhetspolitik</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>91460B3F-2646-450A-B0FC-2115E9540346</anforande_id>
<anforande_nummer>30</anforande_nummer>
<talare>LOTTA HEDSTRÖM (mp) replik</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Ja, man ska fortsättningsvis både äta kakan och ha den kvar. Även om EU:s högste befälhavare säger att den solidaritetsklausul som fanns i konstitutionsförslaget till och med är starkare än Natos artikel 5 - jag kan visa dig citatet om du vill - menar du alltså att vi fortfarande är alliansfria även om vi lovar att ställa upp. Jag får inte den logiken att gå ihop.
Det finns ytterligare en mening i betänkandet, som jag också tog upp i utskottet när vi gick igenom detta - inte för min skull utan för att tydliggöra för alla er som ställer upp på det dubbla budskapet - och den ger möjlighet att tolka ordet alliansfrihet precis som man vill. På samma sida står nämligen: "Det är Sverige självt som definierar den närmare innebörden av den militära alliansfriheten." Så bra! Orden har ingen betydelse längre. Det betyder, mina damer och herrar, att Sveriges förhållande till Nato är en ödesfråga. Dessa tolkningar, dessa glidningar, kommer att få mycket stor betydelse framöver.
</anforandetext>
<intressent_id>0699787174310</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01UU18</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>97055</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09102/#anf30</protokoll_url_www>
</anforande>
