2347850 GT09102 Riksdagens protokoll 2005/06:102 Onsdagen den 5 april 2005/06 102 2006-04-05 00:00:00 Vissa konsumentfrågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 80433D15-9E12-44BA-A299-57BC9B179347 158 HILLEVI LARSSON (s) s Fru talman! Jag tänkte börja med de frågor som hittills i debatten varit mest brännande. Den första gäller märkning av manipulerade fotografier. Vi delar helt inställningen att utseendefixeringen är ett jätteproblem. Den psykiska ohälsan bland ungdomar växer, och det hänger tyvärr samman med utseendefixeringen. Vi vill emellertid vidga problemet. Det handlar nämligen inte bara om manipuleringen av bilden, där man skapar rosor på kinden, en lite mer solbränd hud, drar in midjan lite grann eller vad det nu kan vara, utan redan i valet av modell sker ett urval. Åldersgruppen är mycket begränsad och många är väldigt smala. Därmed är också mångfalden, som egentligen vore att eftersträva, väldigt liten. Dessutom är det hela ofta sexualiserat genom att kvinnor främst framställs som sexobjekt för männen. Redan där har man försökt påverka ungdomars uppfattning, och manipuleringen av bilden är egentligen bara kronan på verket. Den är bara det sista lilla steget. Vi tror att skolan har en stor roll att spela genom att faktiskt diskutera sexualiseringen, utseendefixeringen och de osunda idealen, där modellerna ofta är hårdbantade, plastikopererade och till råga på allt manipulerade. Bilden är alltså manipulerad genom att man ändrat kroppsform eller något annat. Därför ser vi detta som ett mycket större problem. Nästan alla bilder är i dag manipulerade på ett eller annat sätt. Till och med valaffischer är ofta lite manipulerade. Likaså manipuleras människors privata bilder; tänderna görs lite vitare och andra småsaker justeras. Även i andra avseenden är bilderna ofta manipulerade, till exempel genom att man lagt på en annan bakgrund. Och då är frågan: Var ska man dra gränsen för manipulering? Vad ska räknas som en alltför stor förändring mellan hur det såg ut från början och hur det ser ut efteråt? Vi är rädda för att frågan kommer att bli urvattnad eftersom nästan alla bilder i så fall får märkningssymbolen. Och när symbolen finns överallt ser man den inte längre till slut. Då är det betydligt mer intressant att se hur bilderna är manipulerade, vilket ju är kärnan i det hela. Regeringen har bland annat tagit initiativ till projektet Flicka, som vänder sig till unga tjejer för att stärka deras självförtroende. Man har där gjort före-och-efter-bilder genom att man tagit en bild på en helt vanlig tonårstjej och sedan på nästa bild visat allt som kan göras med bilden genom att förändra den så att man i vissa fall nästan inte känner igen människan. På så sätt kan man visa för ungdomarna att inte ens modellerna lever upp till de osunda, sjuka idealen, som ju inte har någonting med naturlighet att göra. Jag tror att det behövs mycket mer sådant, alltså att man går på djupet med dessa frågor, i stället för den lilla märkningen. Den kan de facto innebära förändringar i upphovsrättslagen eftersom man påtvingar detta, vilket kan medföra svåra gränsdragningsproblem. Det viktigaste argumentet i sammanhanget är dock att märkningen bli uddlös när nästan alla bilder är manipulerade och det inte framgår av märkningen hur bilden är manipulerad. Det är just det som är problemet. När det gäller den andra frågan, den om könsdiskriminerande reklam, kan man se ett tydligt samband mellan dessa två frågor. Det är framför allt kvinnor som är manipulerade, även om det naturligtvis också finns manliga modeller. Främst är det dock kvinnliga modeller som manipuleras just för att passa in i en stereotyp form. Ofta är bilderna dessutom sexualiserade. Tidigare ställningstagande har gått ut på att om lagstiftning är det enda alternativet för att komma till rätta med den könsdiskriminerande reklamen, ja då är vi beredda att ta det steget. Men det är sista utvägen. I första hand försöker vi hitta andra lösningar. Orsaken till det är att det kan komma att handla om en inskränkning av yttrandefriheten, vilket kan få andra konsekvenser som man då måste överväga. Lagstiftning är alltså inte på något sätt uteslutet. Tvärtom finns den möjligheten kvar, och vi har sagt att om omfattningen av den könsdiskriminerande reklamen blir väldigt stor kan det bli aktuellt. I så fall får regeringen återkomma. Regeringen har nu satt i gång ett arbete som handlar om sexualiseringen i reklamen, just för att problemet blivit så pass stort och det inte verkar lösa sig av sig självt. Tvärtom blir det bara värre och värre. Det är inte så länge sedan som det arbetet sattes i gång, och det intressanta är att arbetet på ett sätt är förutsättningslöst. Regeringen är alltså beredd att göra regleringar och i sista hand lagstifta. Därför finns det stora möjligheter för utredningen att arbeta. Men eftersom utredningen arbetat under så kort tid vore det märkligt att nu kräva långtgående resultat. Att införa tvingande lagstiftning är ju väldigt speciellt, och därför är det extra viktigt att ärendet bereds ordentligt så att man redan på förhand kan se de effekter det kan medföra och hur dessa ska hanteras. Här pågår det alltså ett arbete. När det gäller förslaget om inrättande av ett etiskt råd bestående av en majoritet konsumenter är det mycket intressant, och jag hoppas att det och andra goda idéer också når Regeringskansliet och det arbete som pågår där. Sedan får vi ta ställning så småningom. Vi vill dock inte föregripa regeringens arbete genom att redan nu ta ställning, men det är roligt att det händer saker. Jag vill passa på att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Det pågår redan mycket arbete, vilket är orsaken till de många avstyrkandena i betänkandet. Vi får alltså avvakta och se vad som händer med det arbete som pågår. Jag kan ta två exempel på frågor som är mycket viktiga. Det första gäller fakturaskojeri. Det har blivit ett gigantiskt problem, och det växer. Dessutom är det inte enbart företag som drabbas, vilket var fallet i början, utan nu drabbas även privatpersoner. Man skickar långtgående krav för att skrämma upp folk. Ofta har kravet en porranknytning för att människor ska tycka att det är pinsamt att anmäla det och i stället bara betalar. Utskottet har varit väldigt skarpt i denna fråga. Vi kom fram till att ogrundade ansökningar om betalningsförelägganden, alltså ogrundade fakturor, ska vara skadeståndsgrundande på samma sätt som det redan är när det gäller ogrundade konkursansökningar. Detta har tillkännagivits för regeringen, och regeringen arbetar faktiskt nu med ett förslag med den inriktningen, och under det här året kommer det att komma en departementspromemoria. Det andra området, där det pågår mycket arbete som är viktigt, gäller resegarantisystemet. Man har sett att framför allt små reseföretag, till exempel på Gotland där man är beroende av både båtresa och logi, drabbas av nuvarande system. Därför har Jordbruksdepartementet satt i gång ett arbete för att finna modeller för att ställa säkerhet för de här små reseföretagen. Vi tycker att tiden är mogen för detta, och det är väldigt tillfredsställande att regeringen nu arbetar med det. 0878075468027 GT01LU20 N 2010-01-01 00:00:00 97183 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09102/#anf158