<anforande>
<dok_hangar_id>2347850</dok_hangar_id>
<dok_id>GT09102</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:102 Onsdagen den 5 april</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>102</dok_nummer>
<dok_datum>2006-04-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Straffrättsliga frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>286808DC-2869-40FE-AA21-ADA5C90FF4F6</anforande_id>
<anforande_nummer>121</anforande_nummer>
<talare>HELENA FRISK (s) replik</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Det var jag som frågade först.
Jag använde buggning och det förslag som är lagt för att vi ständigt och jämt får kritik för att vi utreder för länge och inte lägger fram förslag tillräckligt fort. Det är alltid fel när vi utreder trots att ni själva föreslår utredningar.
Jag försöker få någon ordning på detta. Det går inte ihop för mig. Det gör nog inte det för er heller.
Nu lägger man fram ett förslag som vi tycker är bra och rättssäkert. Det känns viktigt att ge polisen de här metoderna mot den gränsöverskridande brottsligheten. Det hänger ju ihop. Detta kommer faktiskt att kunna användas även när det gäller människohandel. Därför har det med den här debatten att göra.
Jag vill försöka synliggöra att när vi utreder och lägger fram förslag är det fel. Själva vill ni utreda, men om vi utreder är det fel.
Nu börjar jag låta förvirrad. Ibland känns det förvirrat när man läser vad ni vill.
</anforandetext>
<intressent_id>0874331493311</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01JuU22</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>97146</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT09102/#anf121</protokoll_url_www>
</anforande>
