2347993 GS0999 Riksdagens protokoll 2004/05:99 Onsdagen den 6 april 2004/05 99 2005-04-06 00:00:00 Ersättningsrättsliga frågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt EE97A563-1166-48D3-B37A-34D944D1A164 227 TASSO STAFILIDIS (v) v Herr talman! Det var befriande att få lyssna till Yvonne Andersson i den här debatten när hon försökte sätta dit sina allianskamrater - och ingen av dem vågade på något sätt ta replik. Herr talman, jag tror inte att någon av dem har något bra svar när det gäller de könsneutrala försäkringspremierna, som utskottsmajoriteten har uttalat sig för att den vill ha. Visst är det märkligt att när majoriteten i utskottet uttalar sig för en inriktning, nämligen att vi vill att försäkringspremierna bör vara könsneutrala, väljer Moderaterna och Folkpartiet i det här fallet att reservera sig på grund av det ställningstagandet. Man får dra sina egna slutsatser, och reservationen talar också för sig själv. Man vill tydligen något annat. Man vill ha en annan ordning, där kvinnor och män ska behandlas olika. Men det är väl marknaden som får bestämma det. Herr talman! Tidigare i våras höll jag ett anförande i den här kammaren då förslaget till ny försäkringsavtalslag debatterades. Jag pratade då om överfallsskyddet i hemförsäkringen och försäkringsbolagens könsdiskriminerande villkor. Jag berättade också om mina förhoppningar om att bolagen ska välja att tolka den nya lagen på ett sätt som gör att ersättning ur överfallsskyddet kan utgå även om en kvinna blivit misshandlad av en närstående i sitt hem. I dagens betänkande beklagar utskottet att den här frågan inte har övervägts i samband med arbetet med den nya försäkringsavtalslagen. Jag beklagar också detta. Jag beklagar även att de kvinnor och barn som misshandlats av familjemedlemmar inte kan få kompensation ur hemförsäkringen. Statistiskt sett är hemmet den farligaste platsen för en kvinna att vistas på. Vi män utsätts däremot ofta för våld i offentliga miljöer, till exempel i en krogkö. Här blir det tydligt att lagstiftningen och försäkringsvillkoren är formellt könsneutrala men att det i praktiken görs en skillnad mellan kön och i fråga om våld beroende på om våldet utövas i en privat eller offentlig miljö. Försäkringsbolagen hävdar att hemförsäkringen är ett civilrättsligt avtal och att villkoren därför inte ska regleras av lagar. Ett vanligt argument, herr talman, är att de kvinnor som misshandlas i sina egna hem av sina egna män ändå har rätt till brottsskadeersättning. Brottsskadeersättningen är konstruerad på så sätt att den ska ge en rätt för brottsoffret att få kompensation via skattemedel om gärningsmannen inte kan betala och om det inte finns någon försäkring som täcker skadorna. Att gärningsmannen inte kan betala kan bero på att han är okänd eller att han saknar betalningsförmåga. Problemet är att den misstänkte aldrig är okänd vid våld och övergrepp i nära relationer. Tvärtom är det så att kvinnan eller barnet i dessa fall pekar ut en väl bekant person som den skyldige. Brottsoffermyndigheten får i dessa fall inte ta över domstolens roll och peka ut en skyldig gärningsman genom att besluta om brottsskadeersättning. Här måste det finnas en fällande dom för att brottsskadeersättning ska kunna utgå. Herr talman! Det är orimligt att offret får ett sämre skydd när våldet utövas av en för henne känd person än om misshandeln utförts av en främling i en krogkö. Utskottet förutsätter att regeringen ska återkomma med lagstiftning om det finns ett behov. Men jag och Vänsterpartiet anser att det är klart och tydligt att ett sådant behov redan finns. Just därför har jag valt att reservera mig tillsammans med Centerpartiet, och det i reservation 4, vilken jag yrkar bifall till. Jag ska nu övergå till att tala om min andra reservation, som handlar om rättssäkerheten för de personer som skadats i trafikolyckor. Det är vanligt att den trafikskadade hamnar i underläge gentemot försäkringsbolaget särskilt när det gäller fall som är svårbedömda. Den bedömning som försäkringsbolagets egen läkare gör blir ofta utslagsgivande vid oenighet med den behandlande läkaren. Vänsterpartiet anser att detta lojalitetsförhållande mellan bolag och försäkringsläkare kan leda till en försämrad rättssäkerhet för den trafikskadade. Försäkringsläkaren gör dessutom ofta sin bedömning på handlingar utan att träffa den skadade personen alls. Det finns alltså anledning att ifrågasätta försäkringsbolagens egna läkares roll i skaderegleringen. Det har vi i Vänsterpartiet gjort under flera år genom att lägga motioner till riksdagen. Vi vill därför se att man utreder frågan om de sakkunnigas medicinska ansvar, deras beroendeställning i förhållande till försäkringsbolagen och hur stor vikt som egentligen läggs vid deras bedömningar. Försäkringsbolagens långa handläggningstider ska också ses över. Utskottet hänvisar i dagens betänkande till den beredning av Finansinspektionens rapport Stärkt skydd för trafikskadade som sker inom Regeringskansliet. Men jag menar, herr talman, att den här rapporten har brister och att det måste genomföras en djupare analys av de här frågorna innan det är dags att bereda ärendet i Regeringskansliet. Vi har också hört en representant från Socialstyrelsen som har redogjort för den del i detta ärende som Socialstyrelsen har tittat på. Men inte heller den analysen och den översynen tycker jag är tillräcklig. Den saknar också flera aspekter. Herr talman! Jag står även bakom de reservationer som Vänsterpartiet har i denna fråga, men för tids vinnande yrkar jag inte någonting på den punkten. Vår reservation 2, som vi också har tillsammans med Centerpartiet, handlar om skadeståndsansvar för multinationella företag. Det är en otroligt viktig fråga. Framför allt är det en viktig fråga för människor i tredje världen. Multinationella företag som förorsakar stora skador i ett annat land än det där moderbolaget har sitt säte bör kunna komma i fråga vad gäller skadestånd och ska få ta det ansvar som de har för de skador som de har orsakat. Med det, herr talman, yrkar jag bifall även till reservation 2. Vad gäller de övriga punkterna hinner jag inte gå in djupare på dem just nu, men om jämkningen av trafikskadeersättning vill jag ändå säga att det är självklart att man aldrig ska sätta sig bakom en ratt och köra bil när man är full. Men jag ser inte att det är i detta sammanhang man kan lösa den problematiken, utan problematiken med onykterhet i trafiken framför allt måste lösas i den del som handlar om själva det brott som begås, inte i ersättningsdelen. Det kan få helt felaktiga konsekvenser, vilket jag inte är beredd att ställa mig bakom. 0480384439015 GS01LU17 N 2010-01-01 00:00:00 112441 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0999/#anf227