<anforande>
<dok_hangar_id>2347993</dok_hangar_id>
<dok_id>GS0999</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2004/05:99 Onsdagen den 6 april</dok_titel>
<dok_rm>2004/05</dok_rm>
<dok_nummer>99</dok_nummer>
<dok_datum>2005-04-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa frågor rörande fastigheter</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>6F6C44E8-D1B6-4017-A573-518F30894510</anforande_id>
<anforande_nummer>215</anforande_nummer>
<talare>TASSO STAFILIDIS (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Fru talman! En av de frågor som behandlas i betänkandet är frågan om de historiska arrendena.
Jag har försökt gå tillbaka i tiden i riksdagens protokoll för att se vad som har hänt med den här frågan historiskt. Det har hänt väldigt mycket. Det har framför allt hänt väldigt mycket i den här frågan de senaste 100 åren. Det gäller framför allt kraven att tillåta friköp av de historiska arrendena.
För första gången tänker jag faktiskt citera en socialdemokratisk ledamots anförande som hölls i den här kammaren 1997 när frågan debatterades i lagutskottet. Det anförandet är precis där vi står i dag och vad frågan egentligen handlar om.
Det var Bengt Kronblad som sade: "Frågan om de historiska arrendena och friköpen är för de berörda befolkningsgrupperna mer en medborgarrättslig angelägenhet och en samhällsfråga än en arrendefråga. I århundraden har befolkningen med de historiska arrendena varit bestulen rätten att äga sin jord. Den har tvingats att i flera hundra år, sedan 1700-talet, verka såsom arrendatorer av mark som har kommit till egendom genom insatser i stora krig ute i Europa. Vissa personer har kommit hem efter s.k. framgångsrika krigsinsatser, oftast i det bakre ledet och därigenom också överlevt desamma, och fått åtnjuta stora markytor och därmed också tillgänglighet till materiella världen som har tillfallit enbart de personer som har gjort denna insats."
Fru talman! Bengt Kronblad fortsätter i frågan om historiska arrenden genom att konstatera att syftet tydligen är att de EU-bidrag och arealbidrag som arrendeägarna får åtnjuta kan vara en orsak till att man så hårt håller fast vid dem. 
Det har genomförts lagändringar. Det har genomförts förändringar som på olika sätt har stärkt arrendatorernas intressen, men det som fortfarande inte har hänt är det tillkännagivande som riksdagen gav regeringen att lägga fram förslag om friköp av historiska arrenden.
Anledningen till att jag i år har valt att reservera mig är just att jag inte har sett någon form av lösning på frågan. Det verkar i stället som om den socialdemokratiska regeringen i det här fallet lutar åt att inte vilja lägga fram ett sådant förslag.
Man vill inte att de få historiska arrenden som är kvar ska få övertas av de människor som har brukat jorden i många år och i flera generationer har levt sina liv på de gårdarna.
Jag skulle vilja ha ett svar framför allt från Socialdemokraterna, men också från resten av utskottsmajoriteten, som har ställt sig emot förslaget. Vad jag förstår vill inte de borgerliga partierna att man ska tillåta friköp av de historiska arrendena. Min fråga till de socialdemokratiska ledamöterna blir: Är det också den socialdemokratiska politiken?
Jag trodde att vi gemensamt skulle kunna lägga fram ett förslag här i riksdagen där vi en gång för alla skulle bryta detta arv som hör till svunna tider och som faktiskt förtrycker människor och gör att vissa människor fortfarande känner sig livegna.
Den socialdemokratiska majoriteten har inte skrivit något uttalande i betänkandet. Därför kan jag bara tolka det som att inte ens Socialdemokraterna längre står på dessa gruppers sida.
Med det vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets reservation nr 2, och gå över till fastighetsmäklarlagen.
Fru talman! Ingemar Vänerlöv gjorde en väldigt bra tillbakablick över turerna kring frågan om översyn av fastighetsmäklarlagen. Det gjorde han väldigt bra. Det stämmer ju, det som Ingemar Vänerlöv tog upp. 
Trots att han försökte göra sig lustig över att regeringen faktiskt inte har lyssnat eller verkställt det som riksdagen har önskat avslutar Ingemar Vänerlöv ändå med att säga ungefär detsamma som utskottet. Det är det som jag tycker är trist. Vi befinner oss återigen i en debatt där faktiskt hela utskottet är enigt om att vi vill ha en översyn av fastighetsmäklarlagen. Hela utskottet är överens om det. Vi som i det här fallet är i majoriteten till betänkandet har inte reserverat oss för ordet tillkännagivande. Vi har helt enkelt i den här frågan sett att den är på gång och kommer alldeles snart.
Därför förutsätter jag också att de borgerliga partierna kan förlita sig på det. Jag förstår att man inte gör det. Med den exposé vi fick av Ingemar Vänerlöv kanske man ska ta för givet att vi aldrig ska lita på någon regering.
Jag gör det, fru talman, och yrkar avslag på den reservation som har samma innehåll som utskottsmajoriteten, nämligen att vi vill ha en översyn av fastighetsmäklarlagen.
</anforandetext>
<intressent_id>0480384439015</intressent_id>
<rel_dok_id>GS01LU16</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>112429</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0999/#anf215</protokoll_url_www>
</anforande>
