<anforande>
<dok_hangar_id>2347989</dok_hangar_id>
<dok_id>GS0995</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2004/05:95 Onsdagen den 23 mars</dok_titel>
<dok_rm>2004/05</dok_rm>
<dok_nummer>95</dok_nummer>
<dok_datum>2005-03-23 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Äktenskap, partnerskap och samboende</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>CE20DFFD-E16D-414B-887B-AEB706179563</anforande_id>
<anforande_nummer>5</anforande_nummer>
<talare>TASSO STAFILIDIS (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag vet inte om det är ett privilegium att få komma upp i talarstolen direkt efter Yvonne Anderssons och Kristdemokraternas anförande i den här debatten, men nu gör jag det.
Först till sakfrågan, fru talman. Det är ju många olika frågor som behandlas i det här betänkandet, men den centrala är just den som handlar om en könsneutral äktenskapslagstiftning eller ej.
Det råder ingen tvekan om vad vi i Vänsterpartiet tycker i den här frågan. Vänsterpartiet har under många år drivit frågan om ett civiläktenskap, som innebär en könsneutral äktenskapslagstiftning som samhället tar hand om. De juridiskt bindande vigslarna sköts av samhället och den religiösa delen är skild från det som samhället har att lägga sig i genom lagstiftningen. Efter det att man vigts på civil väg av en bland olika samhällsinstanser utvald förrättare, till exempel en förrättare från kommunen som länsstyrelsen har givit ett förordnande, får man själv välja om man ska ha en ceremoni av religiös art eller inte. Det ska vara upp till de enskilda att bestämma det.
Alltså vill Vänsterpartiet ha en könsneutral äktenskapslagstiftning. Hade vi i Vänsterpartiet själva fått bestämma hade vi tillsammans med Folkpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och andra goda krafter i den här kammaren, förhoppningsvis också Socialdemokraterna, beslutat här och nu att införa en könsneutral äktenskapslagstiftning. Men nu kräver vår lagstiftningsprocess i Sverige att vi utreder frågor, remissbehandlar dem och sedan återkommer till riksdagen med konkreta lagförslag, och så ska också ske i den här frågan.
Jag kan än en gång beklaga att det inte blev en parlamentarisk utredning, som flera talare tidigare har berört här. Men för oss i Vänsterpartiet var överenskommelsen med regeringen en kompromiss, som överenskommelser ofta är, och vi står fast vid överenskommelsen. Vi tycker ändå att det är oerhört viktigt att den här frågan nu kommer att belysas på ett bra sätt genom utredningen. Vi skulle gärna vilja att utredningen kom fram med sitt förslag mycket tidigare än vad den gör. Men nu är det två år som har bestämts, och då är det två år som gäller.
Fru talman! Det som jag inte kan låta bli att beröra är Kristdemokraternas ståndpunkt, som också är känd. Lika känd som Vänsterpartiets strävan efter och krav på en könsneutral äktenskapslagstiftning är Kristdemokraternas ståndpunkt genom deras motstånd mot att alla människor ska behandlas lika och behandlas lika inför lagen i det här landet.
Fru talman! Jag satt och läste Kristdemokraternas reservation. Jag har ju många gånger tagit upp hur moraliserande Kristdemokraterna är i sina uttalanden och ståndpunkter, framför allt hur tydligt diskriminerande de är. Jag tog och bytte ut några ord i Kristdemokraternas reservation. Till exempel bytte jag ut "homosexuella" mot "svarta och judar". "Man och kvinna" bytte jag ut mot "vita personer". Då blev innehållet i deras reservation kanske än mer tydligt.
Det är inte alla människors lika värde som Kristdemokraterna pläderar för i den här kammaren och i talarstolen, utan det man pläderar för är en ordning där en viss form, en viss familjegemenskap som Kristdemokraterna tycker är naturlig, är den som ska råda. Det är den som också ska vara den ledande, och det är den som ska stärkas av samhället och det är den som ska få allt stöd. Men hör inte Yvonne Andersson och Kristdemokraterna att de säger emot sig själva? Ge familjer bättre förutsättningar, säger Kristdemokraterna. Men, Yvonne Andersson, det finns ju många olika familjeformer i vårt avlånga land. Varför är det bara de familjer som består av man, kvinna och barn som ni väljer att lyfta fram? Familjer som består av två män med barn eller två kvinnor med barn eller varför inte ensamstående med barn är också familjer. Varför ska ni nedvärdera de familjerna? Varför ska inte de få lov att åtnjuta samma rättigheter och samma juridiska skydd i lagstiftningen? Varför vill ni framhålla den heterosexuella familjen framför andra familjer?
Och talet om barn kan man ju inte låta bli att bli upprörd över, för det Yvonne Andersson gör, fru talman, är att hon osynliggör alla de barn som växer upp med ensamstående föräldrar, alla de barn som växer upp med föräldrar som inte är deras biologiska föräldrar och alla de barn som växer upp med föräldrar av samma kön. Vart tar alla de barnen vägen, Yvonne Andersson och Kristdemokraterna? Varför lyfter ni aldrig fram deras rättigheter?
Naturliga rättigheter, säger Yvonne Andersson, och tar Brasilien och Rio som exempel. Brasilien är på ett sätt ett föregångsland och ett av de länder som väldigt tydligt i FN-sammanhang har krävt en HBT-konvention, alltså en konvention i FN för homosexuellas rättigheter, men har blivit nedröstade av en majoritet som har samma ståndpunkter som Yvonne Andersson. Men det är bra att Yvonne tar Rio och Brasilien som exempel.
Just när vi debatterar den här frågan passar Yvonne Andersson på att prata om splittrade familjer. Men det är inte enbart heterosexuella familjer med man, kvinna och barn som inte är splittrade - tvärtom, Yvonne Andersson. Det finns många andra familjeformer där man inte är splittrade och där man väljer att leva efter samma norm som Yvonne Andersson eftersträvar, nämligen att man ska leva i en parrelation tillsammans med sina barn. Varför slåss inte Yvonne Andersson även för de kärnfamiljer som kanske inte är heterosexuella utan kärnfamiljer som består av andra föräldrar som kanske är av samma kön?
I själva verket, fru talman, är Kristdemokraternas tal om barn i det här sammanhanget ett sätt att vifta bort korten, ett sätt att spela bort korten och framför allt ett sätt att försöka skyla sin diskriminerande synpunkt. Det ser man väldigt tydligt när de raljant i sin reservation skriver: "Man kan inte heller anse det diskriminerande att heterosexuella inte får registreras som partner." Nej, men det är ju inte det som frågan handlar om. Det är ungefär lika raljant som när Länsstyrelsen i Västra Götaland skriver att det ur jämställdhetssynpunkt inte är jämlikt att homosexuella män inte får tillgång till insemination.
Hur ska det gå till? Det har för övrigt er egen partiledare lyft upp i olika debattsammanhang, att han tycker att även homosexuella män ska få tillgång till insemination. 
Det är nu, när vi kommer så här långt i de här frågorna, som Kristdemokraternas rop blir mer och mer ihåliga. Det har de för övrigt varit hela tiden, men det är nu de känner att de har nästan alla emot sig. Till och med Moderaterna har ju ställt upp på en bred översyn av lagstiftningen. Det är bara Kristdemokraterna som står ensamma i den här kammaren och vill tillbaka. De vill tillbaka till någonting som står för patriarkala maktstrukturer, tillbaka till någonting som står för diskriminering och förtryck, förtryck av kvinnor, förtryck av minoriteter av olika slag. 
Yvonne Andersson frågar: Vad är det vi diskuterar? Är det här en samhällsdiskussion? Ja, självklart är det vad det handlar om. Det är en strukturell fråga. Precis som den strukturella rasismen finns den heteronormativa strukturen i samhället som inte inkluderar alla som bryter mot den vita, medelålders heterosexuella mannen som norm. 
I det här betänkandet finns ju en rad olika frågor, och Vänsterpartiet har reserverat sig till förmån för bland annat att vi ska avskaffa betänketiden vid äktenskapsskillnad, att vi ska ta bort rätten att överklaga domar som innebär att man har bestämt om en äktenskapsskillnad eller att ett partnerskap ska upplösas. När lagutskottet var i Hovrätten för Nedre Norrland fick vi reda på att de flesta fall som de avgör där rör personer som i tingsrätten har skilt sig men sedan vill dra tillbaka sin skilsmässa. Det tycker vi inte att samhället ska stå för.
Fru talman! Vänsterpartiet står bakom alla de reservationer som vi har avgivit och även de särskilda yttranden som vi har lyft upp. Jag tycker också att det är glädjande att vi i utskottet är överens om att frågan om att slå samman så att partnerskapsförrättare och vigselförrättare blir ett uppdrag ska lösas innan nästa val, alltså att det inte är med i den här utredningen.
Eftersom min talartid är slut sedan en och en halv minut vill jag med det här yrka bifall till reservation nr 5. I övrigt står jag bakom Vänsterpartiets reservationer. I de fall där jag står bakom utskottsmajoriteten stöder jag denna.
</anforandetext>
<intressent_id>0480384439015</intressent_id>
<rel_dok_id>GS01LU14</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>111846</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0995/#anf5</protokoll_url_www>
</anforande>
