<anforande>
<dok_hangar_id>2347989</dok_hangar_id>
<dok_id>GS0995</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2004/05:95 Onsdagen den 23 mars</dok_titel>
<dok_rm>2004/05</dok_rm>
<dok_nummer>95</dok_nummer>
<dok_datum>2005-03-23 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Insolvensrättsliga frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>8ECD48E5-E52C-498B-9C65-55445B1BCBD6</anforande_id>
<anforande_nummer>43</anforande_nummer>
<talare>TASSO STAFILIDIS (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Varje vecka får jag brev eller mejl från personer som har fastnat i skuldträsket, och det är säkert flera här i kammaren som får det. Dessa människor har på grund av olika omständigheter råkat illa ut. Ofta har det varit småföretagare som har drabbats av konkurs. Ibland har de gått i borgen för någon annans lån som de sedan varit tvungna att stå för på grund av att banken brustit i sina rutiner och beviljat lån till någon som inte varit kreditvärdig. Ibland är det missbruk och andra personliga problem som har lett till att en person har dragit på sig stora skulder och betalningsanmärkningar med allt vad detta innebär. Alla dessa personer har trots sina varierande erfarenheter en sak gemensam. De riskerar att leva ett liv på i bästa fall existensminimum.
I dag är det svårt att bli beviljad skuldsanering i Sverige. Det krävs att man själv har gjort i princip allt som står i ens makt för att få till stånd betalningsplaner med sina ofta många borgenärer. Fordringarna blir tillgångar i inkassobolagens verksamhet och säljs och köps medan gäldenären aldrig ges någon möjlighet till preskription.
I dag ska jag inte prata om hur man kan förbättra skuldsaneringsförfarandet genom att till exempel utöka möjligheterna för dessa människor att få tillgång till skuldsanering. Jag ska inte här ta upp de brister som jag kan se i Skuldsaneringsutredningens betänkande som heter 
Ett steg mot ett enklare och snabbare skuldsaneringsförfarande
. Det är SOU 2004:81. Jag tänker nöja mig med att konstatera att betänkandet över huvud taget inte behandlar frågan om långtidsarbetslösa som beviljas skuldsanering och får ett arbete under tiden som denna pågår. Den frågan har alltså inte behandlats av utredningen.
Som lagstiftningen ser ut i dag kan borgenären ansöka om att beslutet om skuldsanering ändras eller helt upphävs om gäldenärens ekonomiska förhållanden väsentligt förbättras. Detta innebär i praktiken att borgenären får del av det överskott som kallas ökat betalningsutrymme.
I betänkandet föreslås ingen ändring i denna del. Det tycker jag är synd, eftersom utskottet har valt att avslå min motion med hänvisning till just det pågående arbetet. Och det man bereder inom Regeringskansliet är ett betänkande som borde ha omfattat fler frågor, bland annat den om utformningen av betalningsplaner för dem som är arbetslösa.
Med hänvisning till detta, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation nr 2 där jag tar upp det här.
Jag tycker att det är beklagligt att inte utskottets majoritet i den här frågan faktiskt har valt att titta lite mer på vad som tas upp i motionen. Det här saknas faktiskt helt och hållet i betänkandet, så det finns inget beredningsunderlag, så som vi ser det från Vänsterpartiet, för regeringen när det gäller att komma fram även i den här frågan, vilket vi så klart skulle önska.
I övrigt, herr talman, står jag bakom förslaget i utskottets betänkande, och jag yrkar avslag på reservationerna.
</anforandetext>
<intressent_id>0480384439015</intressent_id>
<rel_dok_id>GS01LU15</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>111884</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0995/#anf43</protokoll_url_www>
</anforande>
