2347989 GS0995 Riksdagens protokoll 2004/05:95 Onsdagen den 23 mars 2004/05 95 2005-03-23 00:00:00 Äktenskap, partnerskap och samboende föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 8047DF34-18CE-4587-B25F-43D30DD4F589 29 JAN ERTSBORN (fp) fp Fru talman! Jag ska gå över till att tala lite ekonomi och juridik. I min advokatbyrå fick jag för ungefär tre år sedan besök av Berit, en 35 år gammal kvinna som varit gift i sju år och nu hamnat i en skilsmässosituation. När hon var 20 år gammal avled hennes far i en trafikolycka, och hon kom då att ta över faderns fritidshus i Bohuslän - för övrigt byggt av farfar. Där hade hon lekt som barn och vistats varje sommar under ungdomsåren. När hon sju år tidigare gifte sig handlade det om kärlek, lycka och passion, men inte om ekonomi och juridik. Ingen tog upp frågan om äktenskapsförord; det skrevs alltså inget äktenskapsförord. Hennes fråga till mig var: Måste jag nu i samband med skilsmässan dela med mig av fritidshuset till min man? Med dagens lagstiftning var det mycket enkelt för en advokat att svara på: Ja, den måste delas i två lika delar. Hon hade en fråga till. Hennes man hade studerat vid Chalmers och blivit färdig precis innan de gifte sig. Han hade en studiemedelsskuld på ungefär 200 000 när skilsmässan kom. Hennes fråga var om de också måste dela på skulden. Även på den frågan var svaret från advokaten enkelt: Ja, mannen har rätt att kräva täckning för sin skuld med de 200 000 kronorna. Vi tar det ur fastigheten, för det är den dominerande tillgången. Resten av värdet av fastigheten delas i två lika delar. Hon fick alltså inte ens behålla hälften av sin farfars stuga. Jag tror att alla som hör detta inser att vi måste ändra reglerna om hur man delar egendom i samband med skilsmässa. Jag läser också in det i utskottsmajoritetens svar på motionen, där man hänvisar till en arbetsgrupp bestående av professorer i juridik som har ett uppdrag av Nordiska rådet att harmonisera lagstiftningen på det här området. Men hur länge ska vi vänta? Hur många Berit ska behöva dela med sig av sin egendom på det viset? Jag hade hoppats på en annan behandling av motionen och att vi nu åtminstone skulle kunnat gå in i en utredning om att ändra på likadelningsprincipen eller ändra på reglerna kring enskild egendom. Tyvärr får vi väl vänta något år till, eller kanske handlar det om flera år. En annan sak jag tänkte ta upp gäller tidsfristerna vid bodelningar. För ett antal år sedan kom en man och begärde att få en bodelningsförrättare utsedd 26 år efter det att skilsmässan var ett faktum. Ärendet drevs till Högsta domstolen som sade nej. Det hade gått för lång tid. Det var naturligtvis bra att de kom till det resultatet. En tid därefter kom en annan man, och då hade det endast gått nio år efter skilsmässan. I det fallet sade Högsta domstolen okej och tillsatte en bodelningsförrättare. Det blev alltså en bodelning. Som alla känner till finns det inga lagregler om den här tidsgränsen, men praxis har alltså visat att någonstans mellan 9 och 26 år är vad som gäller. Vi måste som lagstiftare bestämma oss och lägga in en tidsfrist. Var den sedan ska ligga har jag själv ännu inte tagit ställning till. Vi kan jämföra med sambolagstiftningen. Där har vi lagt in en tidsfrist på ett år efter upphörandet av samboendet. Det är en ganska kort tid, men att i äktenskap ha nio år eller mer tycker jag är lång tid. Tyvärr får vi väl inte igenom den här reservationen heller. Jag förstod inte riktigt Miljöpartiets inställning i detta, men Vänsterns och Socialdemokraternas känner vi till. Jag hoppas att Miljöpartiet tänker stödja den här reservationen. Jag avslutar med att yrka bifall till reservation nr 10 om tidsfrister för bodelning och reservation nr 14 om egendomsförhållanden. 09812885803 GS01LU14 N 2010-01-01 00:00:00 111870 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0995/#anf29