<anforande>
<dok_hangar_id>2347989</dok_hangar_id>
<dok_id>GS0995</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2004/05:95 Onsdagen den 23 mars</dok_titel>
<dok_rm>2004/05</dok_rm>
<dok_nummer>95</dok_nummer>
<dok_datum>2005-03-23 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Äktenskap, partnerskap och samboende</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>46A61BD0-34F6-4EEC-8110-915DD3C72652</anforande_id>
<anforande_nummer>10</anforande_nummer>
<talare>ANNIKA QARLSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Det är heta känslor i de här frågorna. Rubriken är 
Äktenskap, partnerskap och samboende
. Det finns många historier att berätta om de frågorna.
Vi kan se på äktenskapets historia. Äktenskapet är väl inte någonting som från början kom till för att beskydda några barn. Det handlade snarare om att slå ihop egendomar och se till att behålla makten inom vissa klaner, familjer eller vad det nu var. Äktenskap handlade länge om makt över pengar eller makt över kvinnor.
Trots dess mindre trevliga historia är familjen ett bra forum för barn att växa upp i. Därför tycker Centerpartiet att det är väldigt bra att öppna den möjligheten för fler. Centerpartiets ståndpunkt när det gäller könsneutral äktenskapslagstiftning har vi väl beskrivit i vårt särskilda yttrande nr 1 i betänkandet.
Det hade vi också till grund när vi för ett år sedan beslutade här i kammaren att tillkännage för regeringen att man skulle tillsätta en parlamentarisk utredning. Vi var många som var glada den dagen och tänkte: 
Yes! 
nu har vi kommit en bit på vägen. Man kan fundera så här inte riktigt ett år men ett bra tag efteråt: Vad hände sedan? Vart tog det vägen?
I slutet av januari hade Bodström kommit till skott såtillvida att han tillsatte en ensamutredare som har ett uppdrag som ska presenteras våren 2007. Det var inte riktigt i linje med vad lagutskottet hade tagit ställning till och sagt att regeringen skulle göra. Då tänker man: Självklart kommer det en enig reaktion från ett enigt lagutskott som säger: Nu var det detta vi sade. Självklart måste regeringen också följa det.
Men så var inte fallet. Det var snarare tvärtom. Vi har två som har reservationer i dag. Men i deras reservationer handlar det mer om synpunkter på utredningen över huvud taget. Centerpartiet har tillsammans med Folkpartiet ett särskilt yttrande. Vi påpekar där att direktiven är i linje med hur vi tycker att det ska vara. Men regeringen har inte följt det uppdrag som riksdagen, Sverige högsta beslutande organ, har gett om hur det ska vara.
Man blir lite fundersam. Jag har tagit fram anförandena från förra årets debatt för att se lite grann vad Socialdemokraterna sade i debatten. Det var väldigt mycket. Mina åtta minuters talartid räcker inte till att ta upp hela anförandet. Vi diskuterade bland annat hur lång tid det skulle ta. Vi hade lite diskussioner om att vi hade lite olika synpunkter. Det var viktigt att ha debatt i de olika partierna för att komma fram till ett ställningstagande.
De allra flesta partier är rätt tydliga i sina ställningstaganden, utom ett parti som både vill ha kakan och äta upp den. Det är Socialdemokraterna. Samtidigt som man var med på att man skulle ha en utredning vill man ändå inte riktigt se till att det blir någon fart i det. Det vittnar Bodströms agerande om när han tillsätter en ensamutredare som har drygt två år på sig.
När vi diskuterade tidsperspektiv sade Marianne Carlström i sin replik: Självklart kan man inte hasta i ett sådant arbete och göra det hur fort som helst, men det här är inte ett arbete som behöver ta åratal som skedde förr. Våren 2007 räknat från våren 2004 är tre år. Till det kommer sedan remisstider för att därefter lägga fram ett förslag.
Självklart blir man lite fundersam. Vi var eniga för ett år sedan om att vi skulle ha en parlamentarisk utredning. Skillnaden mellan en ensamutredare och en parlamentarisk utredning är att i en parlamentarisk utredning finns alla partier representerade. Man måste någonstans ta till sig den erfarenhet och kunskap som finns och lagstiftningen runtomkring. Men man måste också ta ställning.
Där kan man inte gömma sig undan. Det finns också protokoll och en offentlighet om hur processen går framåt. Med en ensamutredare har man möjligheten att hela tiden hänvisa till det och säga: Vi har tillsatt en utredning. När man i de sammanhangen påstår sig vara progressiv, med och framme har man utredningen att hänvisa till.
Å andra sidan kan man också gömma sig bakom: Men vi har ju en utredning, och det tar lite tid. Hur känns det att sitta där som socialdemokrat och känna att man har Kristdemokraternas stöd i att det tar lite tid och att det är lite trögt? Jag har tonårsbarn hemma. Min bild av hela det här agerandet går att jämföra med en dokusåpa.
Regeringen kan jämföras med tävlingsledningen som själv bestämmer och sätter regler. Den kastar in lite nya bollar lite här och där allteftersom spelet fortgår. När man känner: 
Whoops
, nu är det på väg lite där! då kan man kasta in något lite här i stället.
Inte var det riktigt det jag tänkte mig den första tisdagen jag gick igenom draperiet in till kammaren och tog plats i Sveriges högsta beslutande organ. Jag ser fram emot lite svar från Marianne Carlström på det här området om hur man har resonerat och varför man gömmer sig bakom detta.
I betänkandet har jag också en del motioner som handlar om bland annat bankers möjligheter att vara en del i ett förtryckande samhälle. I det har jag inte lyckats komma fram. Jag har förstått att det är motioner som har väckts många gånger, och de kommer säkert att väckas fler gånger. Den reservation jag vill yrka bifall till är nr 8.
Den handlar bland annat om människor som i dag har gemensamma lån men ändå väljer att skiljas. Då är det banken som avgör om de har rätt att skiljas från lånen eller inte. Jag har ett exempel på en kvinna som som tur var i gott samförstånd skiljde sig från sin man. Banken vägrade trots bodelning att skilja lånen åt. I sex år stod hon kvar som borgensman för lånet. När hon tillsammans med sin nya man ville bygga hus fick hon ordna fram en ny borgensman som gick in i hennes ställe för det förra lånet.
Jag vet att det inte är helt enkelt och att det också får andra effekter. Men det skulle ha känts bra om man åtminstone börjat plocka upp frågorna och sett på vilket sätt man ska kunna gå in för att stärka den svagare parten i en sådan situation. Det ligger i sakens natur i det maktspel som finns mellan kvinnor och män, där kvinnor kanske har varit mer utsatta, att också ekonomin har en betydande del i det fortsatta förtrycket. Trots skilsmässa kommer man inte ifrån den biten.
</anforandetext>
<intressent_id>0962841101917</intressent_id>
<rel_dok_id>GS01LU14</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>111851</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0995/#anf10</protokoll_url_www>
</anforande>
