2347986 GS0992 Riksdagens protokoll 2004/05:92 Torsdagen den 17 mars 2004/05 92 2005-03-17 00:00:00 Namnlagen föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 34834A44-D95F-48D3-AE4C-1CDC29ED27F7 123 MARTIN ANDREASSON (fp) fp Herr talman! Namnbruket har stor betydelse för samspelet mellan människor. Man kan säga att vårt namn är vårt varumärke - om man kan tillåta sig en sådan vanvördig liknelse - som vi använder oss av för att berätta för omgivningen vem vi är. Men, precis som föregående talare var inne på, är namnet också någonting som är mycket djupt personligt och som för de flesta har en mycket stark känslomässig innebörd. Det har stor betydelse om man får lov att kalla sig för det namn som man vill bära. Det har stor betydelse för hur man ser på sig själv och hur man vill att omgivningen ska uppfatta en. Därför är namnlagen en principiellt och ideologiskt laddad lagstiftning. Den nuvarande lagstiftningen har drygt 20 år på nacken. De senaste åren har fler och fler ärenden som förts till Patent- och registreringsverket handlat om att människor vill byta namn, och byta namn i sådan ordning att man måste gå till den ansvariga myndigheten för att göra det. Det finns naturligtvis många som med en enkel åtgärd byter efternamn till exempel i samband med att man gifter sig eller ingår partnerskap. De faller utanför den statistik som säger att namnärendena i det närmaste har fördubblats på de senaste tio åren. Patent- och registreringsverket handhade 1993 3 500 namnärenden. Förra året var antalet ungefär 6 500, det vill säga i princip en fördubbling. För oss i Folkpartiet har namnlagen en ideologisk innebörd. Vi anser att utgångspunkten måste vara att vuxna människor vanligtvis bäst själva vet vad de borde heta, och bäst borde kunna få avgöra vilket namn de ska få bära. Det finns olika aspekter som måste vägas in, och som ibland kan innebära att man tvingas göra vissa begränsningar i rätten. Det kan till exempel vara varumärkesfrågor. Man kan tänka sig olika ideella och kulturella intressen. Man kan, även om det förhoppningsvis är mer hypotetiskt, tänka sig lagstiftning som har att göra med ärekränkning eller hetslagstiftning som skulle kunna inskränka rätten att bära det namn man har. Utgångspunkten måste vara att vuxna människor i normalfallet bäst vet och borde få bestämma vilket namn de ska få bära. Det är hög tid, herr talman, att göra en översyn av namnlagen för att se om den klarar de krav som vårt samhälle ställer, och framför allt de krav som människorna som lever i dagens samhälle ställer. Vi menar att tiden inte bara är mogen utan övermogen när det gäller att översynen kommer till stånd. Redan våren 2001 tillkännagav riksdagen att en allmän översyn borde göras av namnlagen. Sedan dess har i princip ingenting hänt. Jag ställde själv för två år sedan frågan till justitieministern om det inte någon gång skulle hända någonting med detta tillkännagivande. Jag fick ett allmänt hållet svar om att regeringen naturligtvis kommer att verka för att riksdagens begäran uppfylls. Sedan dess har det gått ytterligare två år. Fortfarande har ingenting konkret hänt från Justitiedepartementets sida. Däremot har vi sett hur också Patent- och registreringsverket och andra intressenter nu pekar på behovet av en översyn. Därför menar jag, herr talman, att det är olyckligt att vi inte i lagutskottet har kunnat samla oss till ett konkret tillkännagivande om att regeringen nu måste tillsätta en ordentlig utredning för att göra en bred översyn av de frågor som är kopplade till namnlagen och andra relaterade frågor som har att göra med namnskick och möjligheten att få ta del av registerutdrag från äldre arkiv efter att man har bytt namn och liknande. Utskottets majoritet hyser trots den svårartade förseningen fortfarande förhoppningen att regeringen så småningom ska sätta i gång med detta. Vi reservanter tycker att det vore utmärkt om riksdagen nu tog tillfället att kraftfullt markera att utredningen måste komma i gång med det snaraste och att den ska ha ett brett perspektiv på de frågor som behöver ses igenom. Bland de frågor som borde ingå i översynen har vi till exempel frågan om mellannamn. Det är en företeelse som för många människor fortfarande framstår som obekväm, speciellt med tanke på att makar eller partner inte kan ha samma mellannamn. Vi har också frågan om möjligheten att anta gårdsnamn. Det är en fråga som är av stor betydelse i vissa delar av Sverige. Vi har, inte minst, den praxis som finns i namnlagens § 34 som gör att man kan stoppa vissa människor från att bära förnamn som man bedömer vara olämpliga. Där har länsrätter och kammarrätter, för att inte tala om skattekontor i olika delar av landet, en mycket skiftande praxis. Vi har tyvärr sett många exempel på att enskilda människor har fått ganska harmlösa ansökningar om namnändringar avslagna av myndigheter och tvingats till långa och utdragna domstolsprocesser för att få sin sak prövad. Detta är några av de frågor som borde ingå i en översyn. Det betänkande som vi här tar ställning till bygger på sammanlagt 13 motionsyrkanden som tar upp en mångfald frågor. Det visar på bredden i den problembild som borde ingå i översynen. Jag vill därför, herr talman, yrka bifall till den reservation som finns i detta betänkande. Jag vill också peka på det särskilda yttrande nr 2 som Folkpartiet står bakom. 0836813859011 GS01LU13 N 2010-01-01 00:00:00 111665 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0992/#anf123