2347986 GS0992 Riksdagens protokoll 2004/05:92 Torsdagen den 17 mars 2004/05 92 2005-03-17 00:00:00 Namnlagen föredragning av utskottsärende med eventuell debatt C29F1713-9271-4B1A-8077-220FE8FDF32A 122 INGER RENÉ (m) m Herr talman! Vad är det som ger en människa identitet? Det är varifrån man kommer, om man är kvinna eller man, om man är ung eller gammal. Vi kan ta upp en hel del andra variationer. Det är också inte minst det namn som man bär. I mitt eget fall har jag ett flicknamn med en jämtländsk bakgrund, och jag har ett namn som gift som har med min mans vallonska bakgrund att göra. Namnet har en mycket tydlig koppling till person och personens historia. Vi vet ju alla hur det känns om man får sitt namn felstavat - det kan bli ett k i stället för ett c, det kan vara dubbla konsonanter - eller om man blir tilltalad med ett felaktigt namn. Då känns det som om man krymper lite grann. Man har inte samma värde. Namnet har alltså en stor betydelse, och identiteten är kopplad till namnet eller namnen. Tidigare, för drygt hundra år sedan, kunde namn fritt få bytas och antas, men 1901 infördes begränsande bestämmelser. Fortsättningsvis under 1900-talet infördes ett antal regleringar, och det senaste var effekterna av den så kallade Namnlagsutredningen. Efter samarbete inom Norden slutförde Namnlagsutredningen sitt uppdrag 1979. Det resulterade i en lag under riksmötet 1981/82. Det är en ganska snårig lag med dagens mått mätt. Jag ska inte tynga kammarens debatt med att ge exempel på dessa snårigheter. Men vi är alla på det klara med att den här lagen har tjänat ut sitt syfte. I dag finns alltså ett stort behov av att anpassa namnlagen till ett annat samhälle än 1980-talets, nämligen ett samhälle med mycket större mångfald av människor kommande från många hörn på jordklotet och bärande med sig andra idéer och tankar om namn och namnkonstruktioner. Det här har lagutskottet upptäckt. Redan för tre år sedan gav riksdagen på lagutskottets förslag regeringen till känna att man borde titta efter på vilket sätt som namnlagen skulle omkonstrueras. Sedan dess har utskottet uttryckt att det är hög tid att regeringen utan dröjsmål låter utföra beställd undersökning. Men inget har hänt, utom det att Justitiedepartementet har bett Patent- och registreringsverket inkomma med synpunkter i frågan eftersom det är de som till stor del hanterar dessa frågor. Det har PRV gjort och i en skrivelse kraftfullt belyst behovet av att namnlagen ses över. Men utskottets majoritet förutsätter nu fortsättningsvis, som man har gjort ett antal år tidigare, att en översyn kommer att komma till stånd. Jag, vi moderater och reservanter har tröttnat på de fromma förhoppningarna. Vi hemställer nu att regeringen tar upp frågan om vilka lagstiftningsåtgärder som är påkallade och meddelar direktiv för ett lagstiftningsarbete. Det är inte skäligt att begränsa medborgarnas möjligheter att välja vad de vill kalla sig. Det säger såväl PRV som Språk- och fornminnesinstitutet. Jag yrkar härmed bifall till reservationen i betänkandet. 0388920259006 GS01LU13 N 2010-01-01 00:00:00 111664 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0992/#anf122