2347986 GS0992 Riksdagens protokoll 2004/05:92 Torsdagen den 17 mars 2004/05 92 2005-03-17 00:00:00 Associationsrättsliga frågor, m.m. föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 516A25BC-1A8D-4507-9BAA-C6930FA54BBB 106 INGEMAR VÄNERLÖV (kd) kd Fru talman! Det här betänkandet behandlar, som vi hörde inledningsvis, några motionsyrkanden på det associationsrättsliga området. Motionerna härrör från den allmänna motionstiden i höstas. Kristdemokraterna finns med på fem av de sex reservationerna, och jag tänker kort beröra några av dem här. För oss kristdemokrater är det särskilt glädjande att det har blivit majoritet i utskottet för en av våra motioner, Avtalsvillkor mellan näringsidkare . Det är en motion som direkt tar sikte på att stärka småföretagaren. Som bekant skyddar lagstiftning genom tvingande lagar konsumenten som den svagare parten i ett avtalsförhållande. Men motsvarande skydd finns inte för småföretagare. Dessa kan ofta befinna sig i en underlägsen position i ett mellanhavande med ett större företag eller en koncern. För småföretagaren är en kostsam juridisk process ett avsevärt större problem än för den stora koncernen, med helt andra ekonomiska förutsättningar. Det leder många gånger till att småföretagaren tvingas avstå från att processa om ett berättigat krav. Där konsumenter får stöd av den tvingande konsumentköplagen får småföretagaren luta sig mot den mer allmänna köplagen. Den tillåter exempelvis parterna att förhandla bort att tvister ska avgöras i domstol till förmån för att låta skiljemän avgöra tvisten - ett förhållande kallat skiljedomsklausul. Det är vanligt med dylika klausuler i avtal mellan näringsidkare. Fördelarna med skiljedom är att det ofta går snabbare att avgöra tvisten än det gör genom ett domstolsförfarande. Vidare är skiljeförfarandet inte offentligt, vilket ibland kan var en fördel. Till nackdelarna hör att skiljedomsförfarandet är en dyr process, vilket slår hårt mot småföretagaren. En skiljedom går inte att överklaga. Det finns i och för sig en paragraf i köplagen, § 36, som medger att domstolar kan jämka avtal också mellan företag om de vid avtalets ingående inte var jämbördiga. Detta hör dock till ovanligheterna. Kristdemokraterna anser att domstolarna ska ges möjlighet att i flera fall än i dag jämka skiljeklausuler i avtal mellan näringsidkare. Sammantaget får det här beskrivna till konsekvens att den mindre företagaren kan bli i det närmaste rättslös i en tvist med en stor koncern. Det är ett förhållande som har bidragit till många mindre företags död. Problemen med skiljedomsklausuler för småföretagaren och det faktum att domstolarna inte jämkar oskäliga avtal i någon större omfattning visar att spelreglerna mellan större och mindre företag inte fungerar. Det är därför viktigt att en utredning görs om varför möjligheterna inte nyttjas och om vilka åtgärder som krävs för att stärka mindre företag vid tvister, exempelvis genom förbättrade rättshjälpsmöjligheter eller en förändrad försäkringsrätt. Fru talman! Nu liksom tidigare uttrycker Socialdemokraterna att man har en viss förståelse för synpunkterna i motionen. Insikten är dock inte djupare än att man oförstående fortsätter att yrka avslag. Detta motionsyrkande avslog majoriteten för ett år sedan. Då var det bara vi och Vänsterpartiet som reserverade oss. Intressant är att förståelse nu har djupnat hos övriga partier, med undantag för de oförstående Socialdemokraterna, varför det nu äntligen kan bli ett riksdagsbeslut om att regeringen måste åtgärda de här nämnda problemen. När det gäller punkten om aktiebolag utan vinstintresse ställer vi inte upp på regeringens linje, som tydligen hämtar sin inspiration från en utrednings betänkande som är rubricerat Aktiebolag med begränsad vinstutdelning . Denna utredning förespråkar en ny aktiebolagsform i två varianter. Den ena är icke vinstutdelande aktiebolag och den andra aktiebolag med begränsad vinstutdelning. Kristdemokraterna konstaterar att dagens associationsformer inte lägger några hinder i vägen för den så kallade sociala ekonomins utveckling. Den ideella sektorn kan organiseras på många olika sätt, till exempel genom olika föreningar, stiftelser och aktiebolag för att nämna några associationsformer. Aktörerna kan inom ramen för den valda formen själva välja att närmare organisera verksamheten utifrån de givna förutsättningarna. Ett aktiebolag måste till exempel inte driva verksamheten med fokus på ekonomisk avkastning. Mot denna bakgrund anser vi att förslagen i tidigare nämnda betänkande inte bör läggas till grund för lagstiftning. När det gäller innehållet i årsredovisningarna bifaller vi Folkpartiets förslag. I dag gäller att redovisning av sjukfrånvaro samt redovisning av könsfördelning i företagsledningar ska ske i företag med mer än tio anställda. Vi tycker att dessa redovisningar kan inskränkas till att enbart gälla publika företag eller de börsnoterade företagen. Övriga företag behöver ej betungas med dessa uppgiftsskyldigheter. På punkten företagshemligheter anser vi att dagens lag om skydd för företagshemligheter, FHL, innehåller en rad brister som snarast behöver rättas till. Om en person i sitt arbete till exempel tar del av företagshemlig information och lämnar ut den så kan personen ej straffas därför. Ett annat exempel gäller inhyrd personal, som förekommer i många fall. Genom en lucka i lagen har dessa inget skadeståndsansvar om de utnyttjar eller röjer företagshemligheter hos de företag där de arbetar. Ett annat övergripande problem med lagen om skydd för företagshemligheter, som den ser ut i dag, är att den inte harmoniserar med motsvarande lagar i våra grannländer och konkurrentländer. Vår lagstiftning skiljer sig i hög grad från till exempel tysk och fransk lagstiftning. Ska Sverige vara attraktivt för utländska investeringar så är det viktigt att vår lagstiftning på området ger ett motsvarande skydd som lagstiftningen i andra länder ger. Behovet av en ny lag om skydd för företagshemligheter är inte nytt. Det aktualiserades redan 1997. Det är nu hög tid att regeringen snarast tar initiativ till en översyn av lagen. Det tycker egentligen också utskottsmajoriteten, som i den här frågan har fått lite kalla fötter när man påstår att tiden nu är mogen för att på nytt överväga frågan samtidigt som man förutsätter att regeringen ska vidta erforderliga åtgärder utan att det ska behövas något tillkännagivande därom. Fru talman! Det må förlåtas oss reservanter att vi är något luttrade när det gäller regeringens uttolkning av uttrycket "tiden nu är mogen". Vem minns inte när utskottet tyckte att tiden var mogen för ett tillkännagivande i slutet av 1990-talet om översyn av fastighetsmäklarlagen? Fortfarande har ingenting hänt. Slutligen, fru talman, står vi kristdemokrater bakom alla våra reservationer, men för tids vinning nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation nr 5. 0548843588006 GS01LU12 N 2010-01-01 00:00:00 111648 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0992/#anf106