<anforande>
<dok_hangar_id>2347985</dok_hangar_id>
<dok_id>GS0991</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2004/05:91 Onsdagen den 16 mars</dok_titel>
<dok_rm>2004/05</dok_rm>
<dok_nummer>91</dok_nummer>
<dok_datum>2005-03-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 9 §) Riksdagens arbetsformer (forts. KU29)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>63044869-E62E-43AD-BA93-BF36F65B4588</anforande_id>
<anforande_nummer>143</anforande_nummer>
<talare>CARL-ERIK SKÅRMAN (m) replik</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag vill gärna svara direkt på frågan. Jag har varit med om att anställa den politiska sekreterare som jag och några andra ledamöter delar på. Jag talar med vederbörande minst en gång om dagen och får den hjälp och det stöd som anges i förarbetena till det beslut som fattades. Det är en utmärkt ordning, och det viktigaste är egentligen vem som har befälsrollen, för att uttrycka det lite råbarkat, alltså vem som leder och fördelar arbetet för den politiska sekreteraren. Om man överlåter det på andra blir det ju någon annan som de facto har nytta av stödet.
</anforandetext>
<intressent_id>0361291071906</intressent_id>
<rel_dok_id>GS01KU29</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>111474</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0991/#anf143</protokoll_url_www>
</anforande>
