2347981 GS0987 Riksdagens protokoll 2004/05:87 Onsdagen den 9 mars 2004/05 87 2005-03-09 00:00:00 Författningsfrågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 15DA4CA9-B06A-42FB-918D-A7D51775C50E 80 GÖRAN MAGNUSSON (s) s Herr talman! Jag ska disponera om mitt anförande lite grann eftersom jag har ett väldigt behov av att från Kerstin Lundgrens sida få klargjort om det var så att hon drog en parallell mellan den svenska demokratiska enhetsstaten och andra enhetsstater som hon sedan också kallade enpartistater. Jag undrar alltså om det var den parallell som Kerstin Lundgren faktiskt drog i debatten eller om det var tungan som slant eller hur det egentligen var. I varje fall kritiserar hon först den svenska enhetsstaten och konstaterar sedan att andra enhetsstater gått under. Jag kunde inte tolka det på annat sätt än att det var en parallell till de numera upphörda kommunistländerna. Jag tycker att det är halsbrytande att påstå att man är trött på det svenska centralstyret, den svenska enhetsstaten, och sedan dra parallellerna till andra områden. Jag ska ärligt säga, herr talman, att det gjorde mig upprörd, och det vore bra om Kerstin Lundgren kunde klara ut att hennes uppfattning är att den svenska enhetsstaten är en god demokratisk stat. Herr talman! Vi står inför en omfattande - hoppas jag - författningspolitisk debatt i Sverige. Jag tror att vi alla hälsar med stor tillfredsställelse att vi nu fått i gång en författningsutredning som både har ambitioner och ett uppdrag att se till att det blir en öppen, bred och omfattande debatt kring vilka regler som ska styra den demokratiska verksamheten i Sverige framöver. Jag tror att det är viktigt att debatten skjuter fart. Sedan tillkomsten av den nuvarande regeringsformen har intresset och debatten, liksom den folkliga förankringen för författningsfrågorna varit ganska svag. Flera av oss har väl under några år känt oss tämligen ensamma när vi försökt diskutera dessa frågor. På det sättet är det alldeles utomordentligt bra. Det faktum att vi nu fått Författningsutredningen, med det uppdrag den har, betyder inte att det finns stor anledning att kritisera den nuvarande regeringsformens funktionssätt. Det vore i och för sig en intressant seminarieanalys att se på vilka ställen den nuvarande regeringsformen medfört att vi kommit till korta och fått så att säga felaktiga beslut eller felaktiga funktioner. Jag tillhör dem som hyllar den så kallade folksuveränitetstanken, och därför finns det anledning att, precis som Mats Einarsson också var inne på, slå vakt om det tänkande som ligger bakom den nuvarande regeringsformen och som bland annat innebär att när tvåkammarsystemet avskaffades kunde det konstateras att väljaren faktiskt blev herre i eget hus. Väljaren kunde vid ett enda tillfälle utse det parlament som skulle fatta besluten för de kommande tre åren som gällde vid det tillfället. Därför är det lite knepigt att höra Kerstin Lundgren tala sig varm för att man ska införa en tvåkammarriksdag, utan att närmare kunna locka oss andra som ska delta i den författningspolitiska debatten med vilka goda funktioner den tanken skulle kunna innehålla. Det är i varje fall en tanke som hon har, eller som Centerpartiet möjligen har. Av reservationen kan man se att en av de goda funktionerna skulle vara att förhindra ytterligare centralisering av den svenska samhällsfunktionen. Om det sedan är en god funktion kan ju också diskuteras. I den författningspolitiska debatten har det förts fram olika tankar. Det finns naturligtvis en motsättning mellan oss som tillhör dem som bekänner sig till folksuveräniteten och de som är genuina eller ideologiska maktdelare. Här kan man se på Studieförbundet Näringsliv & Samhälles förslag och resonemang som ju leder till att man egentligen en gång för alla skulle anta en författning som sedan inte kan ändras. Det är ett upplägg som jag känner stor tveksamhet inför eftersom en levande författning över tid också ska kunna anpassas till olika förhållanden. Om ett par veckor, den 21-22 mars, har Grundlagsutredningen ett stort seminarium i riksdagen med inbjudna talare och öppet att delta i. Det är ett uttryck för viljan och önskemålet att få en öppen och bred diskussion om vilka regler som ska styra det demokratiska beslutsfattandet i framtiden. Sedan får man naturligtvis också komma ihåg att författningen i sig inte är målet. Författningen är medlet för att genomföra samhällsförändringar och organisera samhället så att man klarar välfärdsåtaganden och annat. Det perspektivet måste man också hela tiden ha klart för sig när man diskuterar författningsfrågor. Det finns flera olika saker som tagits upp i reservationerna och också antytts i debatten. Om det möjligen blir några repliker väljer jag att försöka kommentera dem ytterligare i det sammanhanget. Jag vill dock något beröra konventsfrågan. Det är ju en förebild från två konvent som förevarit inom EU:s ram. Men då ska man komma ihåg att där var konventet en lösning på den slutenhet med vilken EU tidigare hade arbetat då man "bakom stängda dörrar" arbetat fram olika förslag. Här ville man i stället söka en öppenhet. Den jämförelsen kan inte göras med svenska förhållanden eftersom hela systemet här på ett helt annat sätt är öppet. Man har möjligheter att delta i debatten. Dessutom har vi remissomgången innan regeringen bestämmer sig för att lägga fram förslag och annat. Parallellen är alltså inte helt lyckad. Ett konvent riskerar också att bli ett forum för de allra mest intresserade, för dem som faktiskt finns där och har mest tid att lägga ned på detta konvent. Jag tror att de förutsättningar som vi nu håller på att skapa för författningsdebatten kommer att kunna vara värdefulla inslag i den fortsatta diskussionen kring dessa frågor. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. 0502770250503 GS01KU23 N 2010-01-01 00:00:00 110887 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0987/#anf80