<anforande>
<dok_hangar_id>2347981</dok_hangar_id>
<dok_id>GS0987</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2004/05:87 Onsdagen den 9 mars</dok_titel>
<dok_rm>2004/05</dok_rm>
<dok_nummer>87</dok_nummer>
<dok_datum>2005-03-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>E278DD62-DCE6-4532-9F35-660720B8538E</anforande_id>
<anforande_nummer>43</anforande_nummer>
<talare>MATS EINARSSON (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag ska börja med att yrka bifall till reservation nr 5 Kartläggning av den svenska pornografiska marknaden, från mig och Gustav Fridolin. Och eftersom Helena Bargholtz ställde en del frågor med anledning av den reservationen ska jag använda en del av min tid till att något utveckla detta.
Det är i och för sig en intressant diskussion som Helena Bargholtz försöker dra i gång, men hon polemiserar mot ståndpunkter som inte framförs i den här reservationen eller i det här betänkandet och heller inte har framförts, i alla fall inte av Vänsterpartiet i något tidigare sammanhang.
Syftet med motionen och reservationen är inget annat än det som framgår av hemställanspunkten, en kartläggning av den svenska pornografiska marknaden.
Precis som Helena Bargholtz säger är detta en viktig fråga. Den pornografiska industrin har mycket stor omfattning och påverkar samhällsklimat och ideologiskt klimat på ett ganska genomgripande sätt. Vi vet att människor utnyttjas och förnedras i porrindustrin. Kunskapen om denna industri är trots detta ganska begränsad. Vi menar att debatten kring pornografin tjänar på att vi har ett gediget faktamaterial att utgå från och inte förlitar oss på antaganden eller, än värre, allmänt moralistiska omdömen kring pornografin.
Det är syftet, ingenting annat.
För att vara väldigt tydlig: Nej, jag tror inte att det är vare sig önskvärt eller möjligt med ett generellt förbud mot pornografi, än mindre införande av censur. På de punkterna tror jag att Vänsterpartiet och Folkpartiet är helt ense.
Jag tänker ägna min tid åt en punkt där utskottet är enigt. På de punkter där vi inte har några olika meningar i utskottet blir det ingen debatt. Det blir heller ingen uppmärksamhet kring de delarna, och det är lite synd.
Jag tänker säga något om den första punkten som handlar om EU:s tjänstedirektiv.
Från Vänsterpartiets sida hade vi lagt fram en motion i denna fråga där vi begärde ett tillkännagivande om vikten av att Sverige i kommande förhandlingar om tjänstedirektivet säger nej till ett direktiv som kommer att stå i konflikt med svenska grundlagar. Varför?
Jag är inte helt säker på den nuvarande statusen på det här direktivet, men när detta diskuterades fanns ett utkast som handlade om tjänster. En av de bestämmelser som fanns i detta utkast var ett förbud mot krav på tillhandahållare av tjänster, att deras personal, aktieägare eller medlemmar i företagsledning och styrelse var bosatta på landets territorium. Det kommer, menar jag, i konflikt med en bestämmelse i den svenska tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen. Det sägs nämligen i den så kallade tillämpningslagen till TF och YGL att ansvariga utgivare av bland annat radioprogram, som ingår under tjänster, ska ha hemvist i Sverige. Detta går alltså inte ihop.
Nu säger utskottet enigt och mycket tydligt två saker. Man säger att principen om utgivarens ensamansvar är grundläggande på tryck- och yttrandefrihetsområdet och kravet på att utgivaren ska ha hemvist i riket är en väsentlig del av ansvarighetssystemet som det nu är utformat. 
Det är alltså inte någon liten detalj, utan en väsentlig bärande del i det yttrandefrihetsrättsliga systemet som är en grundläggande del i våra grundlagar. Det är viktigt att det sägs enigt från utskottet.
Man säger också - och det står först i ställningstagandet - att man vill framhålla betydelsen av att regeringen inte träffar någon överenskommelse om direktiv eller annan rättsakt som står i konflikt med svensk grundlag. Förutsätter en överenskommelse att svensk grundlag ändras, bör den konstitutionella frågan prövas av riksdagen innan någon överenskommelse träffas.
Jag tror att det är första gången som konstitutionsutskottet uttrycker detta så tydligt. Denna riksdag, inklusive mitt eget parti, har tidigare syndat på denna punkt. Det är bra att vi nu säger hur det ska gå till i sådana här sammanhang. Vi vill inte ha en ordning där svensk grundlag ändras bakvägen genom att vi ratificerar eller godkänner olika typer av internationella överenskommelser eller rättsakter inom EU-systemet.
Vi säger också att vi utgår från att regeringen och de tjänstemän inom Regeringskansliet som förhandlar om förslaget är väl medvetna om betydelsen av att ett direktiv inte kommer i konflikt med den svenska tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Därmed kan vi enigt också i formell mening avstyrka motionen, men anse den vara tillgodosedd.
Jag vill också säga något om meddelarfriheten. Det är en typisk avvägningsfråga mellan motstående intressen.
Ingvar Svensson citerade ur regeringens proposition från 1975/76. Jag ska ta ett annat citat ur den propositionen.
Föredragande statsråd sade då: Det vore trots det sagda orealistiskt att bortse från att meddelarfriheten kan leda till oönskade konsekvenser i form av publicitetsskador. Enligt min mening kan dock någon tvekan inte råda om att det allmänt sett är ett mindre ont att i vissa fall omständigheter som bort förtigas uppenbaras än att missförhållanden i allmän och enskild verksamhet får fortgå opåtalt eller att den offentliga debatten i någon allmän angelägenhet uteblir eller kommer i obalans på grund av brist på information.
Man hade känsla för språket och långa meningar vid den tiden. Jag tror att innebörden går fram ganska tydligt. Det finns och har hela tiden funnits en medvetenhet om att meddelarfriheten, när den utnyttjas, kan komma att skada andra intressen, till exempel de intressen som finns i en förundersökning i ett brottmål. Men vi har hittills gjort bedömningen att meddelarfrihetens positiva sidor är så viktiga att vi får ta den skada som kan uppkomma.
Jag tycker att man från Kristdemokraternas sida tar lite väl lätt på den avvägningsproblematiken.
Med detta yrkar jag bifall till reservation nr 5. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag.
</anforandetext>
<intressent_id>0548089226618</intressent_id>
<rel_dok_id>GS01KU11</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>110850</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0987/#anf43</protokoll_url_www>
</anforande>
