2347981 GS0987 Riksdagens protokoll 2004/05:87 Onsdagen den 9 mars 2004/05 87 2005-03-09 00:00:00 Vissa näringspolitiska frågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 146CFAC6-E0A4-4F8F-A861-72AA9ACC3C78 165 ANNE-MARIE PÅLSSON (m) m Herr talman! Gustav Fridolins morfar har fått en ny beundrare i mig. Fast han vet inte om det, lika lite som Gustav Fridolin vet om det. Han plägar ha sagt att om man inget har att säga ska man inte heller säga någonting. Det är klokt. Jag borde leva efter Gustav Fridolins morfars ord. Jag har egentligen inte så förskräckligt mycket att säga om betänkandet, men jag ämnar ändå säga något. Det finns vissa inslag i det som man inte kan undvika att kommentera. Det betänkande som vi ska debattera gäller ett antal motioner från motionstiden. Motionerna har det gemensamt att det där krävs vissa lättnader och viss uppmuntran för företagsamhet inom vissa branscher och företag som är bedrivna av vissa personer, av kvinnor, unga och invandrare. Uppenbarligen måste motionärerna tycka att det krävs lättnader för just den typen av företagare och branscher. Det är intressant att läsa motionerna, hur man olika men ändå gemensamt argumenterar vältaligt för lindringar och förbättringar för de företag och branscher man värnar. Visst är det förståeligt att det finns en omsorg om företag. Men det är egendomligt att omsorgen bara gäller vissa företag, att inte motionärerna inser att det behövs en allmän förbättring av näringslivsklimatet. Ja, inte för de stora företagen. Vi fick före voteringen höra att de i allmänhet har det ganska bra. Då debatterades gruvföretagen. Visst kan man säga att gruvföretagen i någon mening har ett gott näringslivsklimat, men det gäller inte de små företagen. Det gäller inte de enskilda företagen. Deras situation är minst sagt bra. Det är värt att notera att den besvärliga situationen gäller inte bara kvinnliga företagare, unga företagare eller invandrarföretagare. Den gäller faktiskt alla företagare som driver de små och medelstora företagen. Vi moderater har länge värnat företagsamhet, och vi har länge pläderat för att näringslivsklimatet ska förbättras för framför allt de små företagen. Vi tycker att det är bättre att generellt förbättra klimatet för företagen än att just rikta sig till vissa branscher och vissa nischer. Okej, det är ett känt politiskt knep att fokusera uppmärksamhet på någon bransch och hämta hem politiska vinster, men det tycker vi är ett för billigt knep. Vi tycker att klimatet för företagsamheten ska förbättras. Vi tycker så därför att utan fler företag, utan fler företag som vill anställa, utan fler företag som vill växa, kommer vi inte att klara sysselsättningen i Sverige. Vi kommer på sikt inte heller att klara välfärden. Vad kan man då göra för att förbättra? Var finns hindren? Hindren finns på många olika områden. Regelverket. Rader av utredningar pekar på kostnaderna för regelbördan. Senast i Riksrevisionens rapport pekar man på kostnaderna och på regeringens saktfärdighet. Den ekonomiska risken för företagare. Inte nog att man satsar egna pengar för att starta ett företag, dessutom måste man ofta gå i personlig borgen för de lån som företaget tar upp. Skulle företaget gå i konkurs blir man sittande med skulderna eftersom de är personliga skulder. Lite hårt uttryckt är det bara döden som kan skilja någon från de skulderna. Livstidsstraff för misslyckad företagsamhet är väl att ta i en smula. Inkomster fluktuerar, inte därför att arbetsinsatsen fluktuerar utan därför att de yttre betingelserna fluktuerar. Konjunkturen går upp och ned. Förutsättningarna i branschen kan variera, och då varierar inkomsten för företagaren. Inkomsten kommer inte från en arbetsgivare som varje månad sätter in ett visst belopp på ett bankkonto utan den kommer av det egna arbetet, av det som blir kvar i företaget när alla andra kostnader är betalda. Tillgången för en företagare till transfereringssystemet är kanske inte tillräckligt. Blir en företagare sjuk får man betala sin egen sjukfrånvaro de första två veckorna, trots att man betalar in till transfereringssystemet. Skulle man bli arbetslös därför att företaget går knackigt är man inte berättigad till arbetslöshetsersättning fullt ut. Företaget måste i princip först avvecklas innan man kan få bidrag. Regler för semesterersättning och arbetstid gäller naturligtvis inte för en företagare, men de gäller för en anställd. Samtidigt är ansvaret för en företagare långtgående, det vill säga ansvaret för dem som man törs anställa. Många upplever att detta ansvar har blivit en kvarnsten runt halsen, inte minst gäller det ansvaret kostnaderna för de anställdas sjukfrånvaro. Det finns ett evigt ansvar. Efter de två veckorna återstår de 15 procenten, om vilket det inte finns någon bortre parentes. Det ekonomiska utbytet av att vara företagare, att ta dessa risker, att utsätta sig för detta ansvar, att klara av allt detta krångel, är inte särskilt stort. Ånyo handlar det om politiska beslut som omöjliggjort ett särskilt stort ekonomiskt utbyte. Förklaringarna återfinns i de förkättrade 3:12-reglerna, vilka vi har diskuterat och debatterat många gånger i denna kammare. Det är skatteregler som bygger på en fullständigt felaktig idé, att en företagare är att likställa med en anställd. Jag har just redogjort för att så inte alls är fallet. Tvärtom - det är grundläggande och fundamentala skillnader på den punkten. Visst måste villkoren för företagare rent generellt förbättras. De motionärer som kräver att villkoren ska förbättras har förstått en hel del, men inte allt. Villkoren måste förbättras för alla och inte bara för en del. På ett område kan man säga att det kanske inte räcker med en förändring av regelverket, skattesituationen och transfereringssituationen. På ett område kanske just kvinnors situation förtjänar att uppmärksammas lite extra. Det handlar om kvinnors tillgång till marknader för företagande. Av någon anledning - jag tror mig veta vilken - har kvinnor en tendens att vilja arbeta inom vård, skola och omsorg. Där gör kvinnorna en beundransvärd insats, under inte alltför generösa ekonomiska villkor. Men om någon kvinna nu skulle vilja utveckla ett företag inom den här branschen, om man har en idé om hur vården ska se ut för att kundnyttan ska öka och kostnaderna ska minska, om man har en annan idé när det gäller undervisning än vad Högskoleverket eller Skolverket skulle stipulera, är det väldigt svårt för en kvinna att starta ett företag i just den branschen. Det är förstås svårt även för en man som vill starta ett företag i den branschen - det är svårt för alla som skulle vilja göra det. Den branschen är inte öppen för entreprenörskap. Den är inte öppen för ett privat företagande. Med detta stänger man därför ute generösa och stora möjligheter för just kvinnor att utveckla sitt företagande. I stället hänvisar man kvinnor till de vanliga, traditionellt manliga branscherna, kanske byggnadssektorn. Gruvsektorn fick vi lära oss kanske inte var så populär för kvinnor. Om inte annat så av jämställdhetsskäl - något som debatterades och var föremål för mycket uppmärksamhet här i går - borde man fundera på om man inte skulle göra någonting för att öppna upp möjligheterna att starta företag just inom områden som vård, skola och omsorg. Herr talman! Mycket kan göras för att underlätta för de hundratusentals tappra människor som trotsar alla de hinder och svårigheter som denna kammare har beslutat ska gälla för företag. Jag är naturligtvis inte naiv nog att tro att alla dessa regler kan tas bort, ej heller att hela ansvaret kan lyftas bort från företagarna. Men mycket kan göras, och jag ser fram mot den dagen så sker. Om hundratusentals människor redan i dag väljer att vara företagare, hur många företagare skulle vi då inte få om reglerna lindrades och bördorna blev mindre? Då tror jag, herr talman, inte att det behövs några särskilda regler för vare sig kvinnor, unga eller personer med invandrarbakgrund. Herr talman! Med de orden ställer jag mig bakom samtliga moderata reservationer i betänkandet, men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 1 under punkt 1. 0906365922712 GS01NU9 N 2010-01-01 00:00:00 110972 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0987/#anf165