<anforande>
<dok_hangar_id>2347978</dok_hangar_id>
<dok_id>GS0984</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2004/05:84 Torsdagen den 3 mars</dok_titel>
<dok_rm>2004/05</dok_rm>
<dok_nummer>84</dok_nummer>
<dok_datum>2005-03-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 7 §) Jakt och viltvård (forts. MJU7)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>C8774579-AF93-4DC1-9953-4B69B871D283</anforande_id>
<anforande_nummer>151</anforande_nummer>
<talare>ÅSA DOMEIJ (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Fru talman, ledamöter! Visst är det lite märkligt att vi under rubriken Jakt ofta pratar rovdjur i den här kammaren. Rovdjuren är ju de djur som egentligen bara undantagsvis kan jagas, när vi tänker på hur små stammarna är och att det ändå är en väldigt bred majoritet i riksdagen som tycker att det är viktigt med livskraftiga rovdjursstammar. Men eftersom det ändå är en viktig del av debatten när vi pratar jakt tänkte jag lite kort nämna något om rovdjuren.
Sven-Erik Sjöstrand beskrev på ett mycket förtjänstfullt sätt Fjällmistras rapport om människors attityder till rovdjuren. Det som är så väldigt spännande i den undersökningen är att man ser att den förda rovdjurspolitiken har ett väldigt starkt stöd i hela landet, även om det finns minoriteter här och där som ifrågasätter den. 
Kanske är det lite grann så att tonläget i den här debatten, där vi ofta för en ganska hätsk diskussion även här i kammaren, gör att det är svårt att föra en vettig dialog. Där håller jag verkligen med Sverker Thorén som ville ha en mer sansad diskussion om rovdjuren. Jag rekommenderar verkligen alla som är intresserade av de här frågorna att läsa rapporten från Fjällmistra. Då kanske man får en lite annan uppfattning om hur attityderna ser ut ute i landet än man många gånger får känslan av när man bara följer med i medierna.
Sven-Erik Sjöstrand tog också upp problemet med den genetiska utarmningen, inaveln, av varg, som är ett väldigt stort problem när det gäller att få livskraftiga vargstammar. Vi är ju eniga i utskottet om att den illegala jakten är ett väldigt stort problem för vargstammen. Den illegala jakten gör att invandrade vargar har oerhört svårt att kunna träffa andra vargar. Om vi inte med kraftfulla åtgärder kan göra någonting åt den illegala jakten är vi tvungna att börja diskutera andra lösningar. Då kanske vi får börja diskutera inplantering av varg i stället som en sista möjlighet att rädda vargstammen.
Sedan tänkte jag också nämna någonting om tre av våra reservationer. Först vill jag ta upp den om minskade klövviltsstammar, reservation 16. De stora skador av älg som vi har på plantskog är ett väldigt stort problem för skogsbruket och därmed för samhällsekonomin. Hittills har vi varit ganska flata när det gäller politiska beslut för att göra någonting åt de här skadorna.
Jag har funderat lite grann på vad det kan bero på. Kanske är det så att många av dem som är aktiva inom skogsnäringen och som ser de här stora ekonomiska skadorna är lite delade. Som yrkesmänniska kanske man ser de stora ekonomiska skadorna, men som en privatperson som ofta är intresserad av jakt och har det som stort fritidsintresse vill man ju gärna ha mycket att jaga. Här finns alltså en viss motsatsställning mellan att ha ett högproduktivt skogsbruk och en väldigt stor stam av klövvilt. Självklart kan både jakt och skogsbruk samsas. Men visst finns det en viss konflikt när det gäller vad man prioriterar högst.
En annan reservation, nr 21, handlar om fångstredskap. Där skulle vi vilja att Djurskyddsmyndigheten och Naturvårdsverket tillsammans får i uppgift att gå igenom de olika typer av fällor som vi har och undersöka om man behöver se över typgodkännandet och då ta upp djurskyddsaspekterna på ett tydligare sätt. Vi tycker att det är särskilt viktigt att man ser över de fällor som syftar till att fånga levande djur.
Reservation 27 handlar om djurskyddsaspekter på jakt. Jag tror ju att de allra flesta jägare vill använda sig av metoder som är så bra som möjligt ur djurskyddssynpunkt och där riskerna för till exempel skadeskjutning eller annat lidande för djuren verkligen minimeras. Därför tycker vi att det skulle vara väldigt bra om riksdagen så småningom kunde enas om en utredning där man ser över jaktmetoderna ur djurskyddssynpunkt.
Avslutningsvis vill jag säga att jag givetvis står bakom alla de reservationer som Miljöpartiet har i det här betänkandet. Men jag har på känn att ingen av dem kommer att vinna kammarens bifall, och därför yrkar jag inte bifall till någon av dessa.
</anforandetext>
<intressent_id>0708340640717</intressent_id>
<rel_dok_id>GS01MJU7</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>110733</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0984/#anf151</protokoll_url_www>
</anforande>
