2347978 GS0984 Riksdagens protokoll 2004/05:84 Torsdagen den 3 mars 2004/05 84 2005-03-03 00:00:00 (forts. från 7 §) Jakt och viltvård (forts. MJU7) föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 275F63EC-B4D7-4CD1-814D-648659CEAA5E 150 JAN ANDERSSON (c) c Fru talman! Precis som sades i inledningen av Sinikka är jakten ett viktigt intresse. Den är för många ett stort bidrag till livskvaliteten. Som också sades i inledningen är det förenklad behandling i de här ärendena. Jag tänkte ändå beröra frågan om skyddsjakt, även om vi behandlade den i fjor. Först vill jag slå fast att det för Centerpartiet är oerhört viktigt att se till den biologiska mångfalden. Vi ser det som en självklarhet att vi ska ha de stora rovdjuren vilda även i Sverige. Samtidigt som vi säger det måste man trycka på skyddsmöjligheten för den enskilde. Om man får sin egendom angripen av rovdjur måste man kunna skydda sig. Det har vi också varit överens om. Det som förvånar är att det är så oerhört svårt med leveransen från de departement som berör vårt område. Det är också någonting som har uttrycks från majoritetssidan - våra departement har oerhört svårt att få fram beslut till leverans. Det var skyddsmöjligheten, och den är redan uttryckt. Det andra, som finns med lite utförligare i dagens debatt, är ersättningen. Ska vi få en folklig förankring för en livskraftig rovdjursstam måste det självklart vara så att enskilda människor inte ska ta kostnaden för detta. Inte heller ska en speciell grupp människor, till exempel landsbygdsboende, stå för kostnaden. Kostnaderna ska självklart delas av alla i samhället eftersom det är ett intresse för alla i samhället att ha livskraftiga rovdjursstammar. Vi har därför reserverat oss för att man ska kompensera för de kostnader som uppstår. Det handlar inte bara om direkta skadekostnader utan även om indirekta kostnader. Det handlar till exempel om att titta på vad som händer med jaktarrendena. Exempelvis har staten sänkt sina arrendeavgifter därför att rovdjursstammarna är stora och därmed sänker värdet på jakten. Sedan vill jag ta upp frågan om säljakten som en principiell fråga. Vi ser nu att stammarna ökar till en nivå som gör det möjligt med jakt, men vi är ganska långsamma med att anpassa jakttrycket till de ökande populationerna. Detta gäller principiellt, både för sälen och för andra djurslag. Det gäller att hänga med när vi kommer upp till en nivå som är jaktbar. Jag går sedan över till eftersök av trafikskadat vilt. Tittar vi på vår olycksstatistik ser vi att vi har mer än 30 000 viltolyckor årligen i Sverige. Mer än varannan trafikolycka är en viltolycka. Här finns självklart ett samhällsintresse av att klara eftersöken av skadat vilt på ett vettigt sätt. Detta görs till stor del via frivilliga insatser med hjälp av jägare från orten. Samtidigt undandrar sig staten det ekonomiska ansvaret. Detta är någonting som kanske blir ett ökande problem i och med ökande vildsvinsstammar, ett vilt som är betydligt farligare att göra eftersök på. Jag tycker att det är självklart att vi ska lyfta upp frågan om att fixa ersättningen för dem som hjälper till med eftersöksjakten. Avslutningsvis kommer jag till det som har tagits upp här tidigare, rörelsehindrades möjlighet att jaga. Där har vi en reservation. Samtidigt säger utskottsmajoriteten att det här kommer, att det är på gång. Vi har hört det förut. Leveransproblemen är uppenbara. Med detta vill jag yrka bifall till reservation 2, även om vi från Centerpartiets sida självklart står bakom samtliga reservationer i betänkandet. 0273732267214 GS01MJU7 N 2010-01-01 00:00:00 110732 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0984/#anf150