<anforande>
<dok_hangar_id>2347978</dok_hangar_id>
<dok_id>GS0984</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2004/05:84 Torsdagen den 3 mars</dok_titel>
<dok_rm>2004/05</dok_rm>
<dok_nummer>84</dok_nummer>
<dok_datum>2005-03-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Jakt och viltvård</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>B4A1ED07-8DB5-48E8-8BFF-F7F6F96CA952</anforande_id>
<anforande_nummer>124</anforande_nummer>
<talare>BENGT-ANDERS JOHANSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag vill först av allt yrka bifall till reservation 2, så är det utrett.
Herr talman! Det är viktigt att poängtera det utskottets andre vice ordförande berättade här, nämligen att detta är ett förenklat förfarande med ett stort antal motioner. Ingen ska tro att våra normala ställningstaganden för den skull är undantryckta. De är nämligen uttryckta i ett tidigare betänkande, och där finns de också att beskåda.
När det däremot gäller § 28 börjar detta snart bli en följetong som kommer att sakna motstycke när, eller om, detta någon gång kommer i hamn. Det senaste löftet jag fick, i en debatt med jordbruksministern, var att detta skulle komma vid årsskiftet. Sedan hänvisades det till Gräsödomen, som då var något försenad. Gör jag en förändring i tiden motsvarande denna försening skulle förändringen i förordningen ha kommit nu i början av januari, och den har fortfarande uteblivit. Den senaste uppgiften är att den ska komma till våren. Min fundering är: Vilken vår? Jag undrar om ministern menar innevarande vår, nästkommande eller någon därpå. Jag konstaterar att viljan saknas.
Jag kommer att uppehålla mig vid de reservationer vi har lagt fram, detta för att inte sprida ut hela resonemanget om jakten och dess berättigande i vårt samhälle.
När det gäller säljakt kan vi konstatera att populationen har ökat markant de senaste åren. Det innebär med naturnödvändighet också att konflikterna ökar. På sina håll ökar de väldigt tydligt. Här anser jag att regeringens förhållningssätt när det gäller att kunna åtgärda problemet är oerhört fyrkantigt. Vi vill underlätta detta och via länsstyrelserna kunna se till att man får bättre underlag för att kunna göra jakten effektivare. Man erkänner svårigheterna, men naturligtvis inser man inte behoven av att göra någon förändring. Vi har föreslagit att man exempelvis ska låta yrkesfiskare kunna utöva jakt i direkt anslutning till fiskeredskap. Detta har man dock inte velat tillgodose. Viljan saknas.
När det vidare gäller jakt på säl vet alla som ägnar sig åt jakt att flacka skjutvinklar ofta ger rikoschetter. Eftersom det bara är tillåtet att jaga från land blir det också väldigt flacka skjutvinklar. Ett sätt att minska det problemet skulle vara att tillåta varmintkulor, en mjukare kula som deformeras mycket lättare. Inte ens här vill dock regeringen tillmötesgå våra synpunkter, utan man vill bara traska vidare. Jag tvingas återigen konstatera att viljan saknas.
När det gäller ersättningar vid rovdjursangrepp handlar det framför allt om vargen och eventuella angrepp på människor. Detta är inte reglerat, vilket i sig är anmärkningsvärt. Vi kan över huvud taget inte förstå varför inte detta skulle omfattas av ersättning från staten. Det är ju ändå staten och riksdagen som har beslutat att vargen ska finnas, och ersättning utgår ju för andra djur. Jag tvingas återigen konstatera att viljan saknas.
Vi belyser också detta med dubbelregistrering vid exempelvis älgjakt, något som förekommer i några delar av Sverige. Det kränker både äganderätten och förfoganderätten över samma mark. Ni kan tänka er själva - man har planerat jakt en dag, och helt plötsligt dyker det upp helt andra människor på samma område och bedriver jakt på motsvarande sätt. Det är som gjort för att konflikter ska uppstå.
Att man är medveten om problemet kan vi läsa oss till i betänkandet, men man har inte för avsikt att göra någonting. Man har sagt att man ska titta närmare på det, men när det gäller den här regeringen innebär "titta närmare" att man lägger det i någon form av låda som därefter inte öppnas. Jag konstaterar återigen att viljan saknas.
När det gäller jaktkortsavgift vid tillsynsjakt - vilket innebär, för den som inte vet, att den som är jägare och har rätt att inneha vapen etcetera ska stå i omedelbar anslutning till den som jagar och alltså till och med kunna ingripa fysiskt, det vill säga ta i vapnet, om det skulle behövas - tycker vi att det är onödigt att utta en jaktkortsavgift även för dessa ungdomar, som det främst gäller. Det skulle vi vilja ta bort, eftersom det bara är en som kan utöva jakt samtidigt. Även här saknas dock viljan.
När det gäller möjlighet för permanent rörelsehindrade att jaga från motorfordon, exempelvis från en fyrhjulig motorcykel eller liknande, måste man i dag göra en ansökan där man anger vilka djur som ska jagas, hur många som ska jagas etcetera. Detta tycker vi är sällsynt onödigt, och därför vill vi få en förändring till stånd. Men också här saknas viljan.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag ta upp eftersöksprioritet. Ni vet naturligtvis alla att ni ska anmäla om ni kör på ett klövvilt, men om man anmäler det till polisen säger Naturvårdsverkets regler att polisen snarast 
bör 
underrätta jakträttsinnehavaren, inte 
skall
, vilket jag över huvud taget inte kan förstå. Jag ställer mig frågan: Har djur olika värde för Socialdemokraterna, eller är det återigen så att viljan saknas?
</anforandetext>
<intressent_id>0463955388312</intressent_id>
<rel_dok_id>GS01MJU7</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>110706</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0984/#anf124</protokoll_url_www>
</anforande>
