<anforande>
<dok_hangar_id>2347977</dok_hangar_id>
<dok_id>GS0983</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2004/05:83 Onsdagen den 2 mars</dok_titel>
<dok_rm>2004/05</dok_rm>
<dok_nummer>83</dok_nummer>
<dok_datum>2005-03-02 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>F9BFAF11-8CF2-4AF0-ADC5-9DEB3AFD3678</anforande_id>
<anforande_nummer>73</anforande_nummer>
<talare>ELINA LINNA (v) replik</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag har själv jobbat inom den offentliga vården under hela mitt yrkesverksamma liv, och det är rätt så många decennier redan nu. Jag har aldrig lidit av att jag har haft en offentlig arbetsgivare. Jag har mycket svårt att förstå behovet av att börja diskutera vilken typ av arbetsgivare man har. Det viktigaste är att verksamheten fungerar bra och att arbetsgivaren är mån om sina anställda. Jag förstår inte poängen med att man skulle ha ett så stort behov av att byta arbetsgivare.
När vi talar om Västmanland vet ju Kerstin Heinemann likaväl som jag att det finns problem med entreprenörer och med offentlig upphandling. Nu vet vi att problemen är stora i Västmanland. De entreprenörer som fanns där inom primärvården räknade med att de har fått uppdraget för all evighet, men så fungerar ju inte lagen om offentlig upphandling. Nu saknar Västmanland ett stort antal primärvårdsläkare, och det finns problem där. Det finns alltså problem med att konkurrensutsätta primärvården och vården över huvud taget.
</anforandetext>
<intressent_id>0972254695405</intressent_id>
<rel_dok_id>GS01SoU10</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>110483</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0983/#anf73</protokoll_url_www>
</anforande>
