2347977 GS0983 Riksdagens protokoll 2004/05:83 Onsdagen den 2 mars 2004/05 83 2005-03-02 00:00:00 Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m. föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 4CD8F4C7-D5D9-4B74-9579-70F324EF9821 69 ELINA LINNA (v) v Fru talman! Vänsterpartiet har 23 motioner i betänkandet varav två har blivit tillstyrkta och finns med i underlaget för två av de tillkännagivanden som socialutskottet enats om. Det är vi mycket nöjda med, men vi har ändå 19 reservationer kvar i betänkandet. I mitt anförande tänker jag beröra några av dem, men jag vill först säga några ord om Riksrevisionens styrelses framställning angående prioriteringar inom hälso- och sjukvården, vilket också behandlas i betänkandet. Prioriteringsarbetet har påbörjats i olika delar av landet. Arbetet har inneburit stora svårigheter vad gäller definitioner, förankring och relation till andra politiska beslut, till exempel tillgänglighetssatsningen och den nationella handlingsplanen. Det behövs en bättre styrning och uppföljning av prioriteringsbeslutet. Vi menar också att ett genusperspektiv ska beaktas i detta arbete. Jag tror att vi alla fortfarande har i färskt minne Socialstyrelsens rapporter förra året som pekade på att det finns skillnader i vården på grund av kön, skillnader som inte kan hänföras till medicinska skäl. Genusperspektivet ska inte glömmas bort när vi talar om prioriteringar. Vi är glada över att ett enigt utskott delar Vänsterpartiets bedömning att utgångspunkten i arbetet med prioriteringar måste vara att varje patient ska få en medicinsk bedömning av sitt hälsotillstånd. Vi ser fram emot att få ta del av regeringens åtgärder beträffande prioriteringar. Det är också positivt att vi i utskottet nu har enats om ett tillkännagivande beträffande frågan om ett förmånssystem för speciallivsmedel. Fru talman! Jag vill fortsätta lite till om jämställdhet inom vård och omsorg. En god vård på lika villkor över hela landet - som det står i hälso- och sjukvårdens portalparagraf - tycks enbart gälla män om vi hårdrar statistiken. Männen är normen också inom vården. Forskning som bedrivits har oftast haft männen som norm. Därmed har kvinnors hälsoproblem blivit osynliga. Ett område som särskilt uppmärksammats är kvinnors hjärtsjukdomar och behandlingen av dessa. Symtombilden till exempel vid hjärtinfarkt skiljer sig mellan män och kvinnor samtidigt som kurslitteraturen i sjukdomslära har mannens symtom som generell symtombild. Inte undra på att kvinnors symtom har tolkats fel och behandlingen inte satts in. Kvinnors sjukdomar och symtom ses som avvikande och diffusa, vilket också gör dem lättare att avfärda som oviktiga och ibland till och med icke existerande. Jag har tidigare nämnt Socialstyrelsens rapporter. Där har vi svart på vitt att det finns skillnader mellan kvinnor och män som inte har sin grund i skillnader vad gäller behov eller sjukdomar, utan skillnaderna har tydligt sin grund i vilket kön den sjuke har. Vänsterpartiet anser också att regeringen bör bereda dessa rapporter och att regeringen bör återkomma till riksdagen med en handlingsplan för att motverka ojämställdheten inom vård och omsorg. Vi menar inte, som majoriteten i utskottet, att det räcker med att få förbättrade kunskaper om jämställdhet tack vare rapporterna. Vi är inte heller så optimistiska som utskottsmajoriteten som tror att "dessa kunskaper skapar förutsättningar för berörda aktörer, på såväl nationell som lokal nivå, att vidta åtgärder". I en interpellationsdebatt dagarna före jul med statsrådet Ylva Johansson fick jag klart för mig att regeringen inte hade några konkreta förslag till åtgärder för att komma till rätta med den ojämställda hälso- och sjukvården. Nej, nu behöver vi en handlingsplan och konkreta åtgärder. Fru talman! Återigen vill jag påminna om den grundläggande paragrafen i hälso- och sjukvårdslagen, nämligen att hälso- och sjukvård ska ges på lika villkor i hela landet. Det betyder att ingen oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning eller socioekonomisk ställning ska särbehandlas utan ges hälso- och sjukvård utifrån behov. I vård och omsorg är språket en mycket viktig del. Språket ger information till den som ska vårda om vilka behov som finns och information till den vårdade om vilka insatser som ges. Att få kommunicera i vårdsituationen på sitt eget språk ger trygghet i en situation som i övrigt kan kännas som otrygg. Sedan fem år tillbaka ha vi en lagstiftning här i landet som förpliktar speciellt när vi talar om nationella minoriteter. Vänsterpartiet menar att det fortfarande finns en okunskap om vilka åtaganden Sverige förbundit sig till vad gäller minoritetsbefolkningens rätt att få vård och omsorg på sitt modersmål. Jag vågar påstå att det finns en okunskap på alla nivåer i samhället, och kommuner och landstingen är inte bättre än andra instanser. Som exempel kan jag nämna att det sällan eller aldrig i rapporter om folkhälsoläget i Sverige, hälso- och sjukvårdens insatser, socialtjänsten, handikappomsorgen eller äldreomsorgens verksamheter belyses utifrån hur dessa verksamheter uppfyller sina åtaganden avseende Sveriges nationella minoriteters behov. Europarådet rapporterar hur länder som ratificerat den europeiska konventionen om regionala språk och minoritetsspråk följer lagen. Europarådet har påpekat att Sverige har brustit i flera avseenden vad gäller sitt åtagande för de nationella minoriteterna. Därför är det bra att konstitutionsutskottet nu ska följa upp riksdagsbeslutet om nationella minoriteter. Det nämns i betänkandet. Vi tror inte att den uppföljningen på något sätt kommer att landa på Vänsterpartiets förslag att Socialstyrelsens bör få i uppdrag att se över hur hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialtjänsten uppfyller sina åtaganden i relation till Sveriges åtaganden för nationella minoriteter. Jag beklagar att utskottsmajoriteten inte delar Vänsterpartiets uppfattning. Fru talman! Vänsterpartiet har i betänkandet tre motioner som berör som berör ämnet plastikkirurgi. Då talar vi om icke-medicinskt motiverade operationer. Vi är bekymrade över rapporter både i kvällspress och i facktidningar som Läkartidningen som talar sitt tydliga språk. Alltfler svenska kvinnor och enstaka män betalar stora summor för att se snyggare eller yngre ut. Hur många det handlar om vet vi inte, men enbart det ökade antalet plastikkirurgiska kliniker visar på att antalet personer som genomgår skönhetsoperationer ökar. Den nya trenden är skönhetsoperationer i underlivet. Klinikerna gör reklam för operationer. I tv kan vi följa personer som "vunnit" en skönhetsoperation. Jag vet inte om intimkirurgin också ingår i konceptet. Vi anser att man måste reglera plastikkirurgin, att en åldersgräns ska införas och att det vid dessa ingrepp ska vara obligatoriskt för plastikkirurgen att muntligt och skriftligt informera om de risker som ett plastikkirurgiskt ingrepp kan innebära. I betänkandet hänvisar man bland annat till Socialstyrelsens mening från 2001 att skönhetsoperationer på underåriga över huvud taget är mycket ovanliga. Jag undrar om detta påstående överensstämmer med verkligheten i dag. Vänsterpartiet är också tveksamt till om det är möjligt att förena intimkirurgiska operationer med lagstiftningen om förbud mot könsstympning. Socialstyrelsens rådgivande nämnd för etiska frågor menar dock att intimkirurgiska ingrepp på kvinnor inte strider mot lagen mot könsstympning. Enligt tidningsuppgifter menar Socialstyrelsens etiska nämnd att dessa ingrepp är jämförbara med näs- eller bystoperationer. Jag har svårt att förstå Socialstyrelsens ställningstagande i frågan. Däremot sympatiserar jag med ordföranden för Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi, Margareta Hammarström, som menar att estetisk intimkirurgi inte har något berättigande eftersom det finns risker för komplikationer och för att det ur ett kvinnoperspektiv kan ifrågasättas om kvinnokroppen ska korrigeras på detta sätt. Jag beklagar att vi inte fick fler på vår linje i utskottet. Fru talman! Avslutningsvis stöder jag självklart samtliga Vänsterpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 38. 0972254695405 GS01SoU10 N 2010-01-01 00:00:00 110479 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0983/#anf69